Debatt: Förebygga och förhindra brott

Börje Carlsson

Något brottsförebyggande arbete hinner nog dagens polis inte med

2018-03-28

Min aspirantstad är sig, lik kanske lite mer trafik, lite mera bus men framförallt allt färre poliser i yttre tjänst. När jag började strax före förstatligandet var ungefär 70% av den hundrahövdade poliskåren i min stad i yttre tjänst. Resten var krimmare och en förhållandevis liten chefskader. Krimpersonalen var organiserad i några olika rotlar och den yttre personalen i olika turlag samt fanns det en trafiksektion.

   Denna numerär höll stadsborna, då cirka 70 tusen invånare, i Herrans tukt och förmaning. De yttre poliserna tjänstgjorde i radiobilar och som fotpatruller. Dygnet runt fanns både bilpatruller och fotpatruller.

   Den mätbara effekten av dessa i yttre tjänst varande polisers olika ingripanden var lätta att mäta efter olika prefix. Det som var svårare att mäta var patrullernas brottsförebyggande effekt.

   Att alltid ha olika patruller i yttre tjänst skapade en närvarande polis som hade lokalkännedom och framförallt personkännedom. Oftast visste poliserna, redan när ett larm inkom, vem som kunde misstänkas beroende på tillvägagångssätt och objekt.

   De tjänstgörande poliserna visste genom polisradion allt som hände under passets gång eftersom all trafik skedde helt öppet efter radion. De visste när en patrull skickades till en adress eller till ett ingripande mot en person om stöttning behövdes.

   Alla poliser visste att om en patrull skickades till ”Dag Ove Karlsson”, när denne misshandlat sin sambo, att här behövdes stöttning och ytterligare någon patrull åkte dit.

   När det var ett inbrott här eller där åkte en patrull fram till objektet medan övriga tog sig till den adress där den förmodade gärningsmannen hade sin lya.

   Just den öppna radiotrafiken kunde också utnyttjas för att gripa tjuvar. En tjuv hade satt i system att göra inbrott i vissa objekt. Polisen anade att han hade polisradio. När larmet gick åkte en patrull till platsen medan de andra patrullerna uppgav att de ”åkte till Hällby för de trodde att gärningsmannen bodde där”.

   Istället åkte de till Berggatan där de var övertygade om att den misstänkte bodde. Det stod inte på förrän den misstänkte kom smygande med släckt belysning på bilen och åkte rakt i armarna på de väntande poliserna.

   Nästan vid alla typer av brott visste polisen vilka inhemska medborgare som kunde misstänkas. Ett stort problem var banditer från närliggande storstäder som kom på besök. I början, när länsbokstaven fanns i registreringsnumret, var dessa lätta att utskilja men med de nya registreringsnumren blev det allt svårare.

   Det avhjälptes med allt fler fordonskontroller när inget annat stod för dörren. Men fortfarande var det lika svårt att mäta den brottsförebyggande effekten.

   Det bästa beröm man som polis kunde få var när rykten gick i undre världen om att ”åk för fan inte dit där är snuten för djävlig”. Så var det under en tid tills nya E20 fick en förbifart. Varje natt, när vissa turlag var i tjänst, lämnades en patrull kvar i City medan resterande gjorde fordonskontroller på E20.

   En utsättning avslutade jag med orden ”ni blir kvar här i staden (pekade på en radiobilsbesättning) medan vi andra åker ut och griper en tjuv på E20.” Kvällen till ära fanns en nyanställd intendent på plats och han ville åka med mig ut.

   När vi kommer ut till tänkt kontrollplats står en röd Volvo Amazon parkerad där. Jag säger på radion att ”vi kollar den där bilen”. Våra bilar slöt upp runt Amazonen.

   I bilen fanns en yngling som väcktes. Ögonen fylldes av fasa när han såg sig omringad och han erkände direkt att bilen var stulen. Bilen var dessutom fylld med stulna LP-skivor från inbrott i en skivbutik.

   Intendenten blev mäkta imponerad och frågade hur jag kunde veta att vi skulle åka ut och gripa en tjuv. Jag sa som det var att vi hade bra kontroll på distriktet och att så skedde nästan varje natt. Det var inte så mycket ljug för vi tog väldigt ofta tjuvar vid dessa kontroller. Så ofta att tjuvarna började använda E18 för att slippa polisen i min aspirantstad.

   Under den tiden fanns också ”skolpoliser” som undervisade i både teoretiska och praktiska kunskaper om lag och rätt. De höll temadagar med allahanda aktiviteter med skolungdomarna.

   För skoleleverna fick poliser både namn och utseende och för poliserna gällde det motsatta. Varje ungdom blev sedd till både namn och utseende. Dessa kontakter vidhölls under många år och skolpolisernas brottsförebyggande arbete kan inte överskattas.

   Idag är så mycket annorlunda. Den numerär som då ständigt fanns i yttre tjänst i bara mitt distrikt finns ibland inte i hela regionen som består av tre län. De poliser som finns i tjänst har ständigt pågående uppdrag och massor av larm måste lämnas därhän.

   Vårt rutinpatrullerade och vårt brottsförebyggande arbete existerar inte idag. Idag får poliserna i yttre tjänst vara glada om de hinner med ett måltidsuppehåll.

   Vad är det då som förändrats? Förändringen började tidigare men accelererade från 1997 med länsorganisationens införande då polisens koncentration till de större orterna påbörjades.

   Därefter har organisationsförändringarna kommit slag i slag. Tiden för varje uppdrag mångfaldigas genom alla förflyttningar som krävs och polisens byråkrati är större än någonsin samtidigt som allt färre poliser gör polisjobb. Tyvärr kommer nog dagens poliser aldrig att få uppleva hur polisjobbet skulle kunna vara och som det en gång var.

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.