Foto Björn Lindgren/TT

När Socialdemokrater leker Sverigedemokrater

Av Andreas Magnusson 2019-08-14

Om det är en sak Socialdemokrater är extra dåliga på så är det att vara Sverigedemokrater. Av någon anledning envisas de emellanåt med att försöka vara det.

   I Norrköpings kommun har den socialdemokratiska kommunledningen med kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist i spetsen sneglat länge på att införa ett tiggeriförbud efter Eskilstunamodell. I måndags stod det klart att de har politisk majoritet för förslaget.

   I princip samma förslag har tidigare lagts av Sverigedemokraterna i kommunen, men nu är det alltså dags för sossarna att förverkliga deras visioner. Och de har fått med sig så väl Centern som Liberalerna och Kristdemokraterna på det kommunala förbudståget.

   Värt att notera är att Moderaterna, Vänstern och Miljöpartiet i detta fall är enade i sitt motstånd. De är samtliga emot förslaget eftersom de menar att det är ett angrepp på fattiga människor.

   Modellen som föreslås innebär att man måste söka tillstånd av polisen för passiv pengainsamling. Denna ansökan ska kosta pengar – en så kallad administrativ avgift.

   I Socialdemokratiskt styrda Eskilstuna, som redan har infört modellen, har det inneburit att den som vill tigga pengar måste betala 250 kronor för ett tillstånd som gäller i tre månader.

   Kommunstyrelsens ordförande, Socialdemokraten Jimmy Jansson, intervjuades i måndagens Rapport och sa:

– Syftet har ju varit att tvinga fram kontakter med samhället, att man ska kunna identifiera sig, visa legitimation och alla de perspektiven. Det är det primära. Och i förlängningen att vi ska få bort människor från den här situationen från våra gator.

   Och så kom det så där lite i förbifarten:

– Det kan ju få en massa följdeffekter i förlängningen som handlar om att om man nu har identifierat sig själv för att få tillstånd och det visar sig att man har varit i Sverige längre än tre månader utan att få arbete eller utbildning. Då kan det ju vara så att man inte ska vara kvar i landet till exempel.

   Aha. Det var där skon klämde. Tillståndskravet innebär en möjlighet att registrera människor för att senare kunna tvångsdeportera dem ur landet. Det handlar inte om att hjälpa utsatta människor. Det handlar om att få bort utsatta människor ur vår åsyn.

   Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist är tilltalad av Eskilstunas modell. Han menar att tiggeriförbudet har skapats av omsorg om de stackars utsatta människor som lever på ett sätt som är ovärdigt. Han och Norrköpingspolitikerna vill nu göra en human insats.

   Tanken är alltså att värdigheten ska öka genom att människor som saknar pengar ska tvingas betala för att få lov att fortsätta att göra det som fortfarande anses ovärdigt. Logiken är obegriplig.

   Fördelen är också enligt Lars Stjernkvist att man nu kan föra register över de människor som inte självmant vill registrera sig.

   Man vill helt enkelt ta de sista slantarna av fattiga människor och sedan också ta bort deras sista bit av integritet och självbestämmande.

   Sådant överförmynderi kan man förvänta sig av ett nationalistiskt parti med fascistiska böjelser, men varför vill vanliga demokratiska partier sänka sig till den här nivån? Varför vill de leka Sverigedemokrater?

   I Studio Ett i måndags utvecklade Stjernkvist sina tankar och frågan är om han ens själv kan ha trott på det han sa.

– Det intressanta är att vi får ett instrument att ta reda på vilka människor som faktiskt finns i vår kommun.

   Och så fortsatte han:

– Därmed har vi också en möjlighet att sätta press på den kommun och det land som personen kommer ifrån.

   Ganska exakt en minut senare sa han följande:

– Verkligheten gör att vi måste helt enkelt pröva nya lösningar, därför att det vi hittills har försökt göra – att sätta press på hemländerna, använda socialtjänstlagen, tillskapa härbärgen. Alla de här lösningarna har visat sig fungera väldigt dåligt.

   Okej. Så eftersom det har fungerat dåligt att sätta press på hemländerna så vill man ta betalt av utfattiga människor för att kunna registrera dem så att man ska kunna sätta press på hemländerna – en lösning som tidigare har visat sig fungera väldigt dåligt.

   Kan det vara så enkelt som att skillnaden mellan Sverigedemokrater som är Sverigedemokrater och Socialdemokrater som leker Sverigedemokrater är att de förstnämnda faktiskt är ärliga med sitt uppsåt.

   Sverigedemokrater vill få bort tiggare från städerna eftersom de tycker att det förfular stadsbilden med en massa störande människor. Förbudsivrande Socialdemokrater har precis samma drivkrafter men de påstår sig istället bry sig om de människor de vill göra livet svårare för.

   Det finns, mig veterligen, ingen organisation som jobbar med att hjälpa utsatta EU-migranter som tror på ett tiggeriförbud. Det finns mig veterligen ingen forskning som visar att tiggeriförbud har någon positiv effekt för att få människor ur fattigdom. Det finns inga utsatta tiggare som själva önskar ett förbud.

   I Studio Ett fick Stjernkvist frågan om varför Socialdemokraterna har svängt i tiggerifrågan. 2014 menade till exempel Stefan Löfven att tiggeri inte kan förbjudas eftersom fattigdom inte kan förbjudas. Nu tycker han att Eskilstunamodellen är ”intressant”.

– Vi kan diskutera om det är en omsvängning eller inte, var Stjernkvists svar.

   Ja, låt oss diskutera det.

 

För övrigt anser jag…

    att det är bra att påminna sig om följande rader från det Nazistiska propagandaministeriet 1933:

     Den psykologiska betydelsen av en planerad kampanj mot olägenheten med tiggeri bör inte underskattas.
Tiggare tvingar ofta på människor sin fattigdom på det mest motbjudande sätt för sina egna själviska syften. Om tiggarna försvinner ur synhåll, kommer resultatet att blir en bestämd känsla av lättnad och befrielse.
Människor kommer att känna att saker och ting blir mer stabila igen och att ekonomin förbättras. En framgångsrik åtgärd mot tiggeriet kan därför ha viktiga propagandafördelar.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.