Kanelbullar är ingen väg ur fattigdom

Av Andreas Magnusson 2019-10-04

Idag är det kanelbullens dag. Idén om att ha en särskild dag för att hylla det svenskaste av bakverk lanserades 1999 av Hembakningsrådet. Kanske var det också ett försök att tysta den borgerliga kampandan.

   Så här står det på Wikipedia:

”Syftet med dagen är att uppmärksamma den rika bulltraditionen som finns i Sverige, med speciellt fokus på den anrika kanelbullen, och att öka konsumtionen av jäst, mjöl, socker och margarin.”

   Man undrar hur någon ens kommer på tanken att vi människor måste konsumera mer jäst, men alldeles oavsett så tycks 4 oktober numer vara en dag för sockersugna medborgare av alla politiska färger. En gång i tiden var det istället borgarnas dag för att demonstrera mot löntagarfonder.

   Löntagarfonderna hade klubbats igenom av en förvånad Socialdemokratisk ledning som av misstag hade råkat anamma en socialistisk idé. Det var LO:s Rudolf Meidner som låg bakom förslaget som syftade till att ge arbetarna ägarinflytande – eller det som Karl Marx hade kallat ”att ta makten över produktionsmedlen”.

   Finansminister Kjell-Olof Feldt tyckte så illa om sitt eget partis ståndpunkt att han knåpade ihop en liten dikt som förevigades av något så oväntat som en paparazzifotograf i plenisalen. Tack vare det kraftiga teleobjektivet kunde tidningsläsarna dagen efter ta del av följande poem:

Löntagarfonder är ett jävla skit
Men nu har vi baxat dem ända hit
Sen ska de fyllas med varenda pamp
som stött oss så starkt i våran kamp
Nu behöver vi inte gå flera ronder
förrän hela Sverige är fullt av fonder.

   Borgarna delade Kjell-Olof Feldts uppfattning om att löntagarfonder var ett jävla skit och 4 oktober 1983 utropades till demonstrationsdag mot löntagarfonderna. Det samlades in en protestlista med över 500 000 namn, det hölls demonstrationer med banderoller och tal.

   När de borgerliga partierna vann valet 1991 beslutade man att avveckla löntagarfonderna. Det blev en räntekris 1992 och pengarna från fonderna användes framförallt till att förstärka pensionsfonderna.

   Sen låg liksom den fjärde oktober där och lyste som en dag då borgare hade visat att inte bara vänstermänniskor och miljönissar kan demonstrera på gator och torg. Kanske var det egentligen för att döda minnet av den borgerliga kampglöden som kanelbullens dag placerades just detta datum.

   Den borgerliga kampglöden ser annorlunda ut idag. Centern och i viss mån Liberalerna har valt samarbete och dialog framför konfrontation. Moderaterna, KD och lydpartiet SD har hittat en betydligt mer raffinerad metod.

   Allt vanligare är att kommuner under denna ledning väljer att agera som om de vore en auktoritär kommunistisk regim. Då är det förbud som gäller. Tiggeriförbud, böneförbud, förbud mot halalslaktat kött, förbud mot böneutrop, förbud mot böcker på andra språk än svenska, förbud mot slöja, förbud mot utmanande konst. Det finns ingen hejd på vad man kan förbjuda när man väl har satt den sidan till.

   Kommunfullmäktige i Lidingö har i dagarna klubbat igenom ett tiggeriförbud. Moderaternas Daniel Källenfors berättar varför:
– Vi vill ha ett tiggeriförbud för tiggeri är ingen väg ur fattigdom.

   Det finns många saker som inte är någon väg ur fattigdom. En sådan sak är till exempel kanelbullar. Vi bekämpar inte fattigdomen genom att baka kanelbullar eller äta kanelbullar. Kanelbullar hjälper inte de människor som saknar pengar.

   Du tycker att jämförelsen är löjlig? Du förstår inte kopplingen mellan bullar och tiggeri? Låt mig utveckla resonemanget.

   Det finns ingen rapport om någon som klarat sin försörjning genom att personens enda försörjningsväg omöjliggjorts och det finns ingen rapport om någon som klarat sin försörjning genom att han eller hon har förbjudits att äta kanelbullar.

   Förbud är med andra ord precis lika verkningslösa i båda fallen för den som vill bekämpa fattigdom.

   I och med beslutet i Lidingös kommunfullmäktige blir de den första kommunen i Stockholmsområdet att införa ett förbud mot tiggeri.

   Det har fram tills nu varit lätt för fördomsfulla storstadsbor att avfärda tiggeriförbud som obildat bonnläppstrams – som sådant geografiskt och tankemässigt isolerade individer på platser som Vellinge och Staffanstorp driver igenom för att få lite omväxling till banjospel och hästskitsbingo.

   Men nu har alltså tiggeriförbudet flyttat in i de fina salongerna på Lidingö, vilket visar att rädslan för att tvingas se andras fattigdom är stor hos dem som är rädda för att behöva dela med sig av sin egen rikedom.

   Det är tragiskt att se hur vågen av kommunala angrepp på utsatta människor bara fortsätter. I samtliga kommuner som har drivit igenom den här sortens förbud har de dessutom visat sig fullständigt verkningslösa.

   I Eskilstuna, som införde tiggeriförbud, började tiggarna sälja bär istället. Nu siktar kommunledningen på att hitta nya vägar att förbjuda bärförsäljning. Varje infört förbud tycks driva fram en vilja att införa ett nytt förbud.

   Än så länge är kanelbullen tillåten i samtliga 290 kommuner (inklusive Lidingö). Hur det kommer att se ut när förbudsvågen vuxit till tsunamikraft vet vi ingenting om.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.