Jimmie Åkesson. Foto Janerik Henriksson/TT

Vad är det för Sverige du saknar Jimmie Åkesson?

Av Dick Sundevall 2019-11-25

I lördagens Aftonbladet publicerades en artikel av dig Jimmie Åkesson med rubriken ”Massinvandringen har slagit sönder nationen”. Där ältade du en och samma fråga, om att vi är många som minns ett annat Sverige. Ett bättre Sverige. Men vad är det du saknar som var så mycket bättre förr?

   Du skriver i artikeln om att:

”Vi är många som minns ett annat Sverige. En vardag där brottslighet fanns men inte så nära inpå. En brottslighet som inte var lika rå och hänsynslös som den vi ser i dag.”

   Men rimligen vet du Jimmie Åkesson att den riktigt grova brottsligheten, det dödliga våldet, inte har ökat.

   Rimligen vet du att det i förhållande till folkmängden var värre på såväl 1970, -80 och 90-talet. Och likaså under den första tioårsperioden av 2000-talet. Alltså innan det du benämner som ”massinvandringen”.
Se Maria Robsahms graf nedan. Klicka gärna på den för att få den större. 

   Vad menar du med ”en vardag där brottslighet fanns men inte så nära inpå”? Menar du att den riktigt grova brottsligheten har ändrats, så har du rätt i det. Idag är det färre kvinnor som slås ihjäl, stryps eller blir knivhuggna i sina hem. Men fler unga män som skjuts ihjäl i gänguppgörelser.

   Det är alltså precis tvärt emot vad du skriver. Brottsligheten kan väl inte vara mer ”nära inpå” än när det sker i det egna hemmet? Och kan det bli mer rått och hänsynslöst än att mörda en kvinna inför hennes minderåriga barn – vilket skett alltför ofta.

   Eller tycker du kanske att man kan rycka på axlarna åt att kvinnor mördas av den de gift sig med, har som sambo, eller av en före detta – så länge mördaren är en blåögd svensk?

   Vad är det för Sverige du minns med så stor saknad Jimmie Åkesson?

   Är det rätten för en gift man att våldta sin hustru, för att det enligt vår lagstiftning inte var brottsligt? Är det vad du saknar?

   Eller den tid då kvinnor inte fick göra abort även om graviditeten var ett resultat av att de blivit våldtagna?

   Eller den tid, för bara några år sedan, när kvinnor skulle hålla tyst om eventuella övergrepp de blivit utsatta för, antingen det skett inom ditt parti eller inte?

   Eller är det något som går längre tillbaka, till den tid då föräldralösa barn auktionerades bort till dem som begärde minst i ersättning för att ta hand om barnen. För att därefter alltför ofta använda dem som barnarbetare?

   Eller saknar du den tid då unga kvinnor som bejakade sin sexualitet blev tvångsomhändertagna och steriliserade?

   Saknar du den tid då samer inte fick tala sitt språk, inte fick ha sin religion och blev torterade för att de inte ansågs vara trogna den kristna läran?

   Eller är det möjligen den tid då barn och unga blev såväl misshandlade som sexuellt utnyttjade på olika så kallade barnhem?

   Saknar du kanske den tid då journalister hovsamt bugade och inte kritiskt granskade något som makthavare av olika slag framförde?

   Eller – är det kanske den tid du saknar, då den svenska riksdagen beslöt att upprätta ett rasbiologiskt institut? Det som sedan Hitler och hans nazistiska anhang hänvisade till.

   Jimmie Åkesson, du skriver, ”Vi som lever i verkligheten utanför statsministerns bubbla”. Vilka vi? Låt mig berätta om min verklighet.

   För en tid sedan fick jag en ögonskada när jag lekte med en glad hundvalp som råkade riva mig i ögat. Jag insåg att jag behövde sjukhusvård. Nu lever jag på en mindre ort och det var söndag, så jag befarade att det skulle bli lite krångligt.

   Jag ringde närmaste lasarett, i en mindre stad några mil bort, och fick tala med en kvinna med brytning. Vet inte vilket land hon kom ifrån men uppenbart var hon inte född och uppväxt i Sverige. Hon ordnade så jag inte bara kunde komma in direkt och träffa en läkare, utan därtill träffa en specialiserad ögonläkare.

   Läkaren ifråga visade sig var från Polen. Hon undersökte mig, konstaterade vad det var för skada, skrev ut recept i datorn på en salva och gav mig instruktioner om hur jag skulle sköta skadan den närmaste tiden.

   När jag gick ner till sjukhusets lilla apotek visade det sig att det bara var bemannat av en person. En kvinna med afrikanskt påbrå med något slag av huvudduk på sig. Hon fixade fram salvan och jag kunde åka hem igen med den granne som skjutsat mig till sjukhuset.

   Först när jag satt i bilen reflekterade jag över att samtliga som varit inblandade i att hjälpa mig med min ögonskada var invandrare. Att jag inte hade tänkt så mycket på det berodde rimligen på att det här inte är något ovanligt för mig, liksom för många andra av oss i Sverige idag. Överallt möter vi invandrare som vi på olika sätt kan få hjälp av.

   Den lilla centralorten i den kommun jag bor i har fem tusen invånare och det finns bara två frisörer att välja på. Mina grannar och jag går till vad vi kallar ”syrianen”. Jag vet inte hans namn. Men vet att han klipper mycket bra, är trevlig att ha att göra med och har rimliga priser.

   Så rimliga priser att jag som svensk första gången tänkte att han nog ville ha betalt kontant. Ja Jimmie, du vet hur man tänker som svensk i sådana frågor. Men det gick bra att även betala med kort.

   Vi har bara två matvarubutiker i den lilla centralorten, ICA och Willys. I båda arbetar det en del invandrare. En stor man som har afrikanskt påbrå sköter charken i den ena butiken och några av kvinnorna i kassan på den andra är också invandrare eller har föräldrar som är det.

    Från mitt arbetsrums fönster kan jag se mellanstadieeleverna gå till och från skolan. Det är lite blandade hudfärger på de där skolbarnen när de som andra ungar i den åldern busar och tjattrar.

   Det här är den verklighet jag och många med mig lever i. En verklighet med en blandad befolkning som i mångt och mycket dagligen fungerar med hjälp av invandrare. Så många invandrare var det inte för 20-30 år sedan. Men so what. De är ju med oss idag och bygger landet.

   Visst finns det rötägg och till och med riktiga skitstövlar med invandrarbakgrund, såväl som det finns motsvarande svenskar. Men de flesta är arbetsamma skötsamma människor som utför sin del i det stora samhällsmaskineriet.

   Och visst finns det religiösa fanatiker bland invandrare, vilket är ett stort problem. Men det finns det och har alltid funnits även bland infödda svenskar. Knutbysekten är ett exempel. Faktiskt ett av de mest skrämmande exemplen i Sverige på religiös våldsam fanatism.

   Det resulterade både i mord och mordförsök. Det handlade om kristna blåögda svenskar Jimmie. I all mening blåögda.

   Sannolikt vet du Jimmie Åkesson att 99,9 procent av Sveriges första- och andra generationens invandrare inte sitter inlåsta på ungdomshem, på häkten eller i fängelser. Om du mot förmodan inte visste det – så kontrollera gärna den uppgiften.

   Du har hänvisat till den gamla folkhemstanken och Per-Albins folkhemstal. Det gör även jag – mer än gärna. Men du tycks ha missat det mest centrala i talet och i hela folkhemstanken. Det om att man i det goda hemmet, i meningen samhället, inte känner några styvbarn.

   Alltså inga styvbarn som kan tänkas bli sämre behandlade än de egna barnen. Men det är just det du och Sverigedemokraterna gör. För er är uppenbarligen invandrare just de styvbarn som ska behandlas sämre. Helst av allt kastas ut, eller om det inte är möjligt – köpas ut. I och med det skitar ni ner hela folkhemstanken.

   Jag vill inte skrämma upp dig Jimmie Åkesson. Vill inte att du ska behöva ligga sömnlös eller vrida dig i svettiga mardrömmar. Men jag måste ändå berätta något för dig – vi är alla i vårt vackra land resultatet av invandring.

   När inlandsisen drog sig tillbaka började invandringen till det som en dag skulle bli Sverige. Så du, såväl som jag, och för den delen hela befolkningen i Sölvesborg, är alltså ett resultat av invandring. Och så har det fortsatt i olika perioder med människor från olika delar av världen som har sökt sig till vårt land.

   De har haft olika hudfärg, olika religioner, olika kulturer – och med det som grund har vårt land byggts upp. Det land som idag hamnar högt upp i olika internationella undersökningar om levnadsvillkor.

   Det land som är tryggare än de flesta andra länder i världen. Sannolikt det land där en liten flicka som föds idag har störst chans att själv välja vad hon vill göra av sitt liv. Det land Jimmie Åkesson – som du och ditt parti beskriver som ett totalt misslyckande, som ett rent uselt dåligt land.

   Vi har för länge sedan haft sådana perioder i Sverige som du beskriver. Perioder då tusentals svenskar utvandrade för att försöka bygga upp ett bättre liv för sig själva och sina familjer på någon annan plats i världen. På någon tryggare plats, utan svält och umbäranden.

   Alltså precis som människor från andra länder idag söker sig till Sverige. Jag är som svensk stolt över det. Stolt över vad vi och våra förfäder av invandrare byggt upp. Ett land som andra ser som en möjlighet – som ett bra land att leva i.

   Stanna gärna upp en stund och tänk dig att vi – du, jag och ett tiotal miljoner till – istället hade framlevt våra liv ett land dit ingen ville söka sig. Ett land där man inte såg någon möjlighet till ett bättre liv.

   Den stora skillnaden mellan dig och mig Jimmie Åkesson, är att jag och många med mig älskar vårt land. Vi är de riktiga Sverigevännerna. Vi ser det inte som det du beskriver som ”blott en spillra av vad det en gång var”.

   Naturligtvis är det inte perfekt. Visst kunde sjukvården vara bättre, och skolan, för att inte tala om dagens polisväsende. Men likafullt anser jag och väldigt många med mig att det är ett av de bästa länderna på detta jordklot som man kan framleva sitt liv i.

    Låt oss tänka oss något som tycks utgöra en våt dröm för dig Jimmie Åkesson, att vi kastade ut alla invandrare som kommit hit under 2000-talet. Du och ditt parti har ju målat upp en bild av att då skulle alla problem vara lösta.

   Men du vet ju att det inte är så. Du vet ju att då skulle industrier stanna. Servicen för medborgarna skulle gå i stå. Sannolikt skulle det bli matbrist eftersom såväl matproduktionen som transportväsendet skulle sluta fungera. Och de sjukhusköer som idag är långa skulle bli oerhört mycket längre.

   Kort sagt, då skulle det verkligen bli det som du beskriver som ”blott en spillra av vad det en gång var”. Då – skulle ordet systemkollaps vara befogat att använda.

   Vi bygger landet tillsammans idag. De nya svenskarna och vi som har haft våra släktingar här i generationer.

   Och du Jimmie, om det nu är så dåligt i vårt land, så rent ut uselt som du och ditt parti hävdar. Om allt håller på att rasa samman och är på väg mot en systemkollaps, som du och de dina basunerar ut – hur kan det då komma sig att så många söker sig just hit?

   Om de länder ni framställer som något slags ideal, Polen och Ungern, är så mycket bättre – varför flyttar ni inte dit? Beror det möjligen på att det för många infödda ”svartskallar” där?

    Om jag tyckte att Sverige var ett sånt skitland, som ni framställer det som, skulle jag flytta till något annat land. Varför flyttar du inte Jimmie? Vi är ju fria att göra det som svenskar. Att jag inte gör det beror på att jag i motsats till dig uppskattar och älskar vårt land.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.