Finns det några snälla vuxna?

Av Andreas Magnusson 2020-01-14

Barn är fantastiska. En människa ser något speciellt i en annan människa som inte alla andra ser och denna människa ser i sin tur något speciellt i den människa som såg henne. Deras kroppar sammanflätas och de kommer in i varandra. Ur denna händelse uppstår ibland ett nytt liv som till lika delar består av den ena människan och till lika delar av den andra. Denna människa är ändå helt igenom ny och har aldrig tidigare funnits. Hon kallas för ett barn.

   Människorna som skapade barnet kan komma att hata varandra och på samma sätt kan barnet komma att hata dem som skapade henne, ja till och med hata sig själv. Men en gång – kanske för länge sedan – var det kärlek (eller något som liknar kärlek) som skapade liv och gjorde allting nytt.

   Barnet växer upp och blir stort och en dag slutar man att kalla henne för ett barn, men för de två människor som en gång skapade henne är hon för alltid deras barn. Hon är nu vuxen och kommer kanske själv en dag hitta en människa som hon känner så starka känslor för att de tillsammans kommer att skapa nytt liv.

   Hela processen är så självklar att man sällan tänker på saken, men reproduktionen är faktiskt en berättelse om att det är kärleken som får mänskligheten att leva vidare. Det är också en berättelse om att människan i grunden är god – att hon har uppstått ur kärlek och att varje rörelse bort från kärleken är en rörelse bort ifrån oss själva och bort ifrån vårt ursprung.

   Man behöver inte vara det minsta religiös för att tänka så här men jag tror att det Jesus menade när han sa att vi ”måste bli som barn för att komma till honom” är att vi måste hitta tillbaka till den kärlek varifrån vi alla kommer. Annars är det kört. Annars kommer hatet vinna och hatet leder bort från det som ger liv.

   Vi lever i en tid där hatet får mycket utrymme. Politiker som hånar offren från en flygkrasch för att de inte är svenska nog. Politiker som förbjuder böner, mat och kläder. Politiker som förbjuder möjlighet att visa ekonomisk medmänsklighet med fattiga människor som sitter på marken och på sina bara knän ber om vår hjälp.

   Politiker som tror att alla problem har samma lösning oavsett om det är lärare eller fångvaktare som ska vara tuffingar: Hårdare tag! Ständigt dessa hårdare tag.

   Om vi vill ha ett gott samhälle där människor är snälla mot varandra så måste politiker driva en snäll politik. Snäll politik innebär att man ser till att ingen hamnar utanför, att sjuka människor får stöd och hjälp, att fattiga kommer ur sin fattigdom, att människor har frihet att leva de liv de vill leva – älska den de vill älska, be till den Gud de vill tillbe eller förneka den Gud de inte tror på.

   Snäll politik innebär att man tror på att ge människor en andra chans, att man förstår att kriminalvård är bättre än att bara låsa in någon som begått ett brott. Det innebär att man tror på människors förmåga att förändras. Det innebär att man förstår att straff är meningslösa om de inte innebär förändring.

   Det finns två sätt vi kan använda för att förändra världen: Språk eller våld. Det finns inga andra sätt. Antingen resonerar vi, debatterar och för dialog för att förändra människor, eller så använder vi våld mot alla som inte delar vår uppfattning.

   Det har blivit allt vanligare att kombinera de båda metoderna och låta språket stå för våldshandlingen. Då blir medmänniskor batikhäxor, vänsterblivna, felknullade, idioter, svagbegåvade, korkade och dumma i huvudet.

   Fysiskt och språkligt våld tar oss längre och längre ifrån kärleken och driver samhället åt fel håll. De som inte är tuffa nog i sin inställning till muslimer, invandring, tiggeri eller kriminalitet får höra att de är naiva.

   För vi kan ju faktiskt inte hjälpa alla! Men, varför skulle vi göra det? Det är aldrig någon som har bett oss om det. Det är aldrig någon som har förväntat sig det. Det låter sig ju inte ens göras. Däremot ska vi kanske hjälpa dem som ber om just vår hjälp. För de som bultar ska dörren öppnas. Det är allt.

   Kärleken är naiv. Det är det som gör att förtroenden sviks, att relationer till sist spricker, att äktenskap går i kras. Vi har alla sårat andra människor och vi kommer att göra det igen och igen. Hade vi hela tiden tänkt på vad vi riskerar att en dag förlora om vi närmar oss andra människor så hade vi nog aldrig vågat älska.

   Ja, kärleken är naiv. Den måste vara naiv. Den kan och får inte vara cynisk. Endast den som vågar släppa taget om sig själv kan på riktigt älska en annan människa.

   Ska då verkligen politik utgå från kärlek – om kärleken trots allt är naiv? Vem har behov av naiva politiker som fattar beslut utifrån medmänskliga och etiska ställningstaganden istället för att låta besluten ta sin utgångspunkt i kalkylark på datorn?

   Vi har det. Det är vi som har det behovet och anledningen är enkel. Det är kärleken som ger liv. Det är kärleken som driver mänskligheten framåt. Utan kärlek – inga nya människor i ett land, vare sig infödda eller invandrade.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.