Poliser och skjutvapen

Av Börje R P Carlsson 2020-01-16

Det blir allt vanligare med olika former av polisiära övertramp så fort ordet ”vapen” nämns. För inte alltför länge sedan framgick av en artikel att vissa polisaspiranter blir näst intill hysteriska när de ska lära sig använda tjänstevapnet.

   Jag trodde då att dessa aspiranter var neurotiska, överspända och kanske allmänt dåligt förberedda på livet överhuvudtaget. Nu visar det sig dock att de förmodligen är danade av den anda som råder inom polisen där hysterin blir allmän och total så fort det handlar om vapen.

  För en tid sedan bröt sig en insatsgrupp in i en villa med åtföljande skador som egendomsskador, uppskrämda barn och föräldrar. När röken lagt sig framkom att polisen brutit sig in i fel hus. Utan ursäkt, utan självförebråelse och utan att ta lärdom av händelsen konstaterar ett ovanligt korkat polisbefäl lakoniskt att ”det är sånt som händer”.

   När Eric Thorell sköts till döds var det som vanligt ”hysteriska poliser som hörde kulorna vina om huvudet”. Erics vapen var en leksak och helt ofarlig. Men okay i halvmörkret kunde den kanske uppfattas som ett riktigt vapen men den beskjutning som skedde med detta vapen och som poliserna uppfattade kan bara vara ett utslag av den hysteri som tycks drabba vissa poliser när de ser ett svart föremål med hål i ena ändan.

   Sedan var det återigen dags för polisen att visa sin mest neurotiska sida. En man ringer och säger att hans granne har en pistol liggande på ett bord.

   Trots tillgång till namnuppgifter, tillgång till nästan vartenda personregister som finns tillgängliga för polisen, trots att mannen inte tycktes vara hemma där vapnet fanns så tappas alla koncept.

   Kortslutningen blir total och i hjärnan blinkar varningssignaler ”vapen, vapen, vapen” och poliserna slutar tänka. Att sluta tänka tycks vara grundbulten till allt polisiärt agerande när ordet vapen dyker upp.

    Bostadsdörren bryts upp. Poliserna stormar den tomma lägenheten och hittar ett trasigt kolsyrevapen som inte ens i fungerande skick omfattas av vapenlagen om det ligger i en bostad.

   Som skäl för sina åtgärder åberopar poliserna RB 28 kap som handlar om husrannsakan och Polislagen §§ 10 och 20. Dessa lagstöd ger vid brottsmisstanke poliser dessa möjligheter men det innebär fortfarande inget som tvingar polisen att sluta tänka.

   Kostnad för skattebetalarna; hundra tusen kronor samt för den enskilde den kränkning detta förfarande innebär.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.