Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Spionage mot anställda på H&M och Zalando

Av Michael Pålsson 2020-02-17

Den 10 februari i år publicerade SVT nyheten att H&M i Tyskland misstänks för otillåten kartläggning av anställdas privatliv. I skrivande stund utreder den tyska motsvarigheten till Datainspektionen ärendet som beskrivs som ett massivt brott mot GDPR.

H&M påstås ha samlat stora mängder privata och intima detaljer om sin personal i Tyskland, såsom ”uppgifter om anställdas hälsotillstånd, alltifrån cancer till urinläckage och inte minst detaljer i privatlivet, som uppgifter om gräl i familjen, semesterupplevelser och information om vänner och husdjur.”

Om anklagelserna stämmer kan jag inte låta bli att fundera över vad H&M ska ha uppgifterna till.

Har H&M verkligen sparat rejält integritetskränkande uppgifter måste det rimligen finnas ett skäl till att uppgifterna sparats. Den enda rimliga förklaring jag själv kan se är att företaget vid frågor om befordran ska kunna sålla bort de medarbetare som inte passar in i H&M:s mall över den perfekte medarbetaren. Således likriktning.

Ett annat företag, Zalando, med svenska Kinnevik som storägare, påstås tillämpa ett betygssystem för anställda som liknas vid den östtyska underrättelsetjänsten Stasis metoder, vilket Sveriges Radio rapporterade om i december 2019. De anställda betygsätter varandra med syfte bland annat att höja produktiviteten. Återigen likriktning.

Den som lyssnat på Sveriges Radios serie ”Det perfekta Kina”, med den kinesiska regimens ambition att likrikta medborgarnas tankar, finner snart stora likheter mellan kommunistregimens agerande, H&M och Zalando. Kommunismen och storkapitalet i ohelig allians. Totalitärt, toppstyrt och obehagligt.

När GDPR, i Sverige benämnt Dataskyddsförordningen, trädde ikraft i maj 2018 kände jag mig ganska ensam om att faktiskt omfamna lagstiftningen. Visserligen är lagstiftningen krånglig och någon större pedagog synes knappast ha varit inblandad vid utformningen av lagtexten.

Men däremot har lagen ett mycket gott syfte, nämligen att minimera företagens och myndigheternas sparade information om enskilda människor så att inte integritetskränkande information missbrukas.

Motsatsen vore förfärlig – det vill säga att myndigheter och företag hade rätt att spara och systematisera uppgifter om enskilda i obegränsad omfattning. Om anklagelserna mot H&M och Zalando visar sig stämma, hoppas jag att lagstiftningen är så stark att båda företagens agerande omedelbart kan stoppas. Inte minst för företagen själva.

När ett företag slutar se sina medarbetare som människor, utan bara som produktionsresurser tror jag nämligen att ett sådant företag tagit första spadtaget till sin egen djupa grav. Inte en enda revolutionerande affärsidé har nämligen tillkommit genom att ett företag kopierat ett annat eller att ett företag fortsatt att göra exakt samma sak som tidigare. Kopian blir aldrig så bra som originalet.

Utveckling krävs för välstånd. I Kina finns mängder av välutbildade människor och företag, men var är nyskapandet? Var är de kinesiska nobelpristagarna i medicin, fysik eller ekonomi? Var är de innovativa kinesiska företagen som inte bygger på teknik från omvärlden?

Varför misstänks Huawei i USA för att ha stulit företagshemligheter från västerländska företag? Och hur tänker H&M och Zalando? Ska företagen fortsätta göra samma sak trots miljöpåverkan och tryck från framför allt unga människor att agera ansvarsfullt, långsiktigt och miljömässig hållbart och samtidigt leverera något spännande till sina kunder?

Kortsiktigt kan säkert Kina producera en och annan nobelpristagare, och ett och annat framgångsrikt företag, men nuvarande regim kommer sannolikt inte lyckas skapa ett företag som revolutionerar marknaden eller en medicin eller teknisk lösning som ingen annan tänkt på. Skälet är att omvälvande idéer som människor fått har kommit genom fri och obunden grundforskning, fritt tänkande och företagande eller till och med misstag.

Men ju mer vi styr människor, ju mindre innovation får vi. Något som för övrigt den gamle folkpartiledaren Jan Björklund, förment liberal, hade förtvivlat svårt att förstå i sin roll som utbildningsminister.

Politiker ska inte lägga sig i forskning, lika lite som i konst och litteratur. Och såväl H&M som Zalando gör sannolikt bäst att ge sina anställda mer fria tyglar.

Förvisso måste alla företag, länder och universitet ha regler för att fungera. Oftast ska reglerna följas, men ingen regel utan undantag. Nya idéer förutsätter fria människor. Fria människor förutsätter frihet. Under ansvar, men frihet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.
Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.