Dick Sundevall

Först under vintern 2021 får vi veta hur illa det egentligen var

Av Dick Sundevall 2020-05-08

Rimligen är det fler än jag som blir alltmer förvirrad av rubriker och uttalanden. Kan coronviruset mutera? Ja, säger några. Definitivt inte, säger andra. Och kommer vi när 2020 har summerats ha haft fler döda än det brukar vara under ett år? Ja troligen – men är det så helt säkert?

En väldigt stor del av de som avlidit som en följd av att de drabbats av Coronan har varit gamla och haft underliggande sjukdomar.

Med risk för att framstå som cynisk – hur många av dessa hade ändå avlidit under det innevarande året? Kanske hade en vanlig lite tyngre förkylning kunnat bli dödsstöten för många av dem under den kommande sommaren och hösten?

Naturligtvis är det för jävligt att alltför många på äldreboenden har drabbats och inte klarat av viruset med livet i behåll. Tanken med att samhället tar hand om våra gamla skröpliga föräldrar är definitivt inte att de därmed ska dö i förtid. Och i allt för många fall utan att nära anhöriga har kunnat hålla en tröstande hand på en arm och ta ett lugnt adjö.

Men likafullt kommer vi först någon gång under vintern 2021, när siffrorna har sammanställts, att få veta hur många fler som dog i år. Kommer det att vara 3-4 000 fler, eller till och med 5-10 000 fler än vanligt? Jag tror inte det. Men jag vet naturligtvis inte det, lika lite som någon annan vet det.

Tro inte att jag nonchalerar Coronan. Jag är definitivt i riskgruppen, är 70+ och medicinerar mot högt blodtryck. Har inte totalt isolerat mig men håller avstånd och ser till min glädje hur de där 1,5 till 2 meters avstånd hålls i kön till kassorna, de få gånger de senaste månaderna som jag varit i någon matvarubutik. Åker inte kollektivt och tvättar mina händer som aldrig förr.

Jag tror att jag haft en mildare form av Corona. Det var några dagar av halsont, snorighet, hosta, huvudvärk och konstigt röda tår. Men ytterst lite feber. Mer än så var det inte för mig. Har vänner som råkat betydligt värre ut, enormt mycket värre – men överlevt.

Trist att man inte kan få testa sig så man vet om man haft det och är immun – även om det är många olika bud om hur länge man i så fall är immun.

Det är likaså många olika bud om när de första i Sverige blev smittade men vi vet att det i början av mars började bli allvarligt många. Nu, två månader senare, är det 3 000 som avlidit.

I vissa större städer, som Stockholm, tycks det börja tona ut nu medan det i andra delar av landet ökar så sakteliga. Vi kan bara hoppas att det inte fortsätter med i snitt 1500 döda i månaden på grund av Coronan.

Det finns många, alltför många, om man utgår från artiklar och uttalanden i olika medier som inte tycks bry sig så värst mycket om hur många som dör dagligen av den här farsoten. Utan som är betydligt mer oroliga över att värdet på deras aktieportföljer rasar.

Vi får stå ut med deras cyniska oro. Det kommer alltid att finnas människor som i första hand ser till den egna plånboken och är totalt ointresserade av hur det går för andra.

Visst kommer det att ha resulterat i ekonomiska problem när det här är över, antingen det tar ett eller flera år innan vi fått bukt med det. Små som stora företag kommer att ha raserats. Men sånt går att bygga upp igen. Stora delar av Europa låg i ruiner efter andra världskriget – men hämtade sig. Och med tiden blomstrade Europa.

Sverige brukar lite hånfullt ibland benämnas som ”landet lagom” eller ”mellanmjölkens land”. Så är det normalt inte alls – men nu är vi vad gäller åtgärder och agerande i förhållande till Coronan definitivt landet lagom.

Jag kan inte se annat än att det är bra. Tror helt och fullt att när det här är över kommer många att peka på Sverige och säga att ”vi skull ha gjort som dom”. Några har redan börjat göra det. Det svenska agerandet kan sammanfattas med orden ”ta Coronan på stort allvar men låt oss inte drabbas av panik”.

Vi kommer att klara det här. Vi kommer att åter kunna bygga upp det mesta av vad som raserats. Och även om så många som hundra tusen i Sverige dör i sviterna av det här viruset – så innebär det i så fall att 99 procent av befolkningen överlevde.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.