Paolo Roberto

Vem kastar den sista – dödande – stenen?

Av Dick Sundevall 2020-05-25

Vem som kastade första stenen mot Paolo Roberto är yesterdays news. Det har kastats en väldig massa stenar. Frågan blir därmed vem som kastar den sista? Vi kan ha olika personliga åsikter om hur han betett sig. Men i juridisk mening är det att likställa med en grov fortkörning. Dock med den skillnaden att man då förutom höga böter blir av med körkortet en tid.

Enligt uppgift ska han betala 25 000 i böter för att han köpte sex. Jag har inga invändningar mot det.

Spekulationerna om han därutöver kommer att bli dömd för någon form av oaktsam våldtäkt kan vi lämna därhän, för det kommer han inte att bli.

Någonting som kan ses som ett erkännande för det i en TV-intervju är inget han kommer att dömas för. Det är upp till en åklagare att bevisa att så är fallet. Vilket lär vara svårt, för att inte säga omöjligt.

Jag har inte heller några invändningar mot att man skärper straffen för sexköp i Sverige. Men jag har invändningar mot hur hårt Paolo Roberto har blivit straffad och fortfarande blir det. Har invändningar mot hur alla företag han haft någon form av samarbete med förklarar honom för varande någon form av paria.

Hur är det med dessa företag egentligen? Har ICA och COOP koll på att ägarna av företag vars varor de saluför är änglar som inte gjort något fel? Hur ser man på om dessa leverantörers ägare gått till prostituerade? Och blir det någon skillnad om det hänt i länder där det är lagligt? Det är det ju även i en del europeiska länder.

Nu har även Bonnier Fakta stoppat försäljningen av Paolo Robertos böcker. Därmed har definitivt en gräns passerats. Vid bojkotter av olika slag, brukar man alltid göra undantag för litteratur, musik och övriga konstformer.

Personligen skulle jag gärna se att vi idag bojkottade varor av olika slag från Ryssland, Kina, Ungern och Polen, för att nämna några. Och därmed inte stödjer diktaturer oavsett om de själva ser sig som demokratier eller inte. Men därmed inte bojkotta litteratur, musik och övrig konst från dessa länder.

Hur är det med Bonnier och deras stora bokutgivning? Har de möjligen utgivning av böcker skrivna av författare som dömts för rattfylla? Svar ja. Författare som dömts för ett flertal fortkörningar vara minst en grov sådan? Svar ja. (Jag är själv en av dessa.)

Har förlaget utländska författare som gått till prostituerade? Svar ja, Ernest Hemingway är bara ett exempel. Har någon av Bonniers författare dömts för misshandel? För rån? För dråp och till och med för mord? Svar ja.

Och det är bra. För jag utgår ifrån att de gett ut dessa författares böcker utifrån litterära bedömningar. En författare kan vara en skitstövel som till och med har mördat – men det behöver inte innebära att hans eller hennes författarskap är ointressant.

Tanken på att bara goda fina människor i änglalika skepnader skulle få ge ut böcker är skrämmande. Vem skulle dra gränsen för det? Vilken prussiluska skulle göra bedömningarna av författarens ”godhet”. Vem skulle styra ett sånt tillrättalagt Disneyhelvete?

Jag förvarar inte en sekund vad Paolo Roberto har gjort. Men var och en förstår att det här har kostat honom hundratusentals kronor, kanske miljoner. I varje fall på sikt. Räcker inte det?

De som är mer språkkunniga än vad jag är påstår att det på flera språk, bland annat spanska och franska, ska finnas ett ord som i svensk översättning skulle bli något i stil med brottofob, eller om man så vill krimofob. Alltså personer som är väldigt fördömande mot minsta lilla form av brott för att dölja sina egna handlingar – eller kanske bara mörka tankar och fantasier?

Kan inte låta bli att fundera på vilka av de nu är som är med och stenar Paolo Roberto, som gör det av just den anledningen. Ett är säkert, många av dessa som kastar stenarna är inga änglar i människoskepnad. Troligen är ingen av dem det, utan försöker bara framställa sig som änglalika med rätt att stena andra.

För övrigt har jag aldrig förstått hur något som är olagligt att köpa kan vara lagligt att sälja. Det är ju olagligt att köpa sex – men lagligt att saluföra och sälja det. Kan inte se något annat i vårt samhälle där det är den ordningen.

Om en privatperson eller vapenhandlare säljer ett skjutvapen till en person som bevisligen inte har vapenlicens, så är det säljaren som straffas hårdast. Tror inte att någon har invändningar mot det.

Inte heller har vi väl några invändningar mot att de som säljer alkohol i olika former till ungdomar straffas hårdare än de som köper? Eller att de som säljer knark straffas hårdare än de som köper. Så varför är det tillåtet att sälja sex men inte köpa det?

Nu är det ju inte så enkelt, så svart och vitt, som att alla som säljer sex har varit eller är utsatta för trafficking, alltså vår tids fruktansvärda slavhandel. Inte heller har alla prostituerade någon man som tvingar dem till det.

Hur jag kan veta det så säkert? Jag känner personligen tre kvinnor som i omgångar prostituerat sig. En av dem är Para§rafs medarbetare, Lillemor Östlin (Hinsehäxan). En annan arbetade några år som så kallad domina. Och en tredje finansierade sina studier med att sälja sex. Ingen av dem var tvingad av någon till det.

När jag pluggade på Journalisthögskolan körde jag taxi extra på nätterna. Däribland kunder som skulle upp till Malmskillnadsgatan i Stockholm för att ”hitta en hora”. Eller till stråket på den tiden utanför Patent och registreringsverket på Vallhallavägen.

Och framåt morgonen skulle dessa prostituerade hem – ofta med taxi. En del körde jag flera gånger och de pratade öppet om vad de sysslade med. Det fanns ju inget att dölja med tanke på var de vinkat in den taxi jag körde, och människor av alla slag använder förvånansvärt ofta en taxiförare som någon form av biktfader. I varje fall på nätterna.

Man gör det alltför enkelt för sig genom att se samtliga prostituerade som offer. Kanske blir det enklare att förstå om man inser att det finns många unga män som säljer sex – till andra män. Blir det kanske därmed lättare att förstå att alla som säljer sex inte är offer? Det vill säga, om man nu inte ser kvinnor i största allmänhet som offer…

Jag tar tacksamt emot exempel på någon företeelse förutom prostitution där det är lagligt att sälja tjänsten eller varan – men olagligt att köpa den. Kan nämligen inte själv komma på något enda exempel.

Slutligen, låt mig slippa påhopp om att jag försvarar vad Paolo Roberto gjort, eftersom jag uttryckligen klargjort att jag inte en sekund gör det. Jag påstår inte heller att det inte finns offer bland prostituerade. Kvinnor som tvingats till det. Vilket är vidrigt. Men jag konstaterar att polis och åklagare uppenbarligen inte gripit någon som skulle ha legat bakom den lägenhetsbordell där Paolo Roberto köpte sex. Det tycks inte ens finnas någon som är misstänkt för det.

För övrigt undrar jag…

hur mycket Paolo Robertos framtoning i medierna, under många år innan den här bordellhistorien, har påverkat bilden av honom? Och därmed det nuvarande stenandet.
Har han framträtt och framstått som grabbig? Ja, definitivt. Till och med sexistiskt till och från? Ja, tveklöst.
Men det är inte olagligt att vara grabbig. Och sexism utgör inte heller någon lagbrott, även om många samhällsdebattörer och journalister tycks tro det.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.