Stackars Carl-Johan

Av Michael Pålsson 2020-07-06

Måndagen den 29 juni 2020 drabbades Ängelholms flygplats av att så kallade klimataktivister försenade avgången för ett SAS-plan som skulle avgå till Stockholm. En av aktivisterna till och med limmade fast sig själv vid planet i försöket att hindra planet från att avgå. Såvitt framgått av media lyckades aktivisterna på detta sätt hindra flyget under cirka en timme, innan aktivisterna lossats från planet och tagits där ifrån av polis. Även inne i flygplatsterminalen höll aktivister en manifestation.

Enligt DN (30/6) är de aktivister som försökte hindra flygplanet från att lyfta misstänkta för brott mot luftfartsförordningen. De som befann sig i terminalen är enligt uppgift från samma källa misstänkta för skadegörelse eftersom det blivit åverkan på inredningen.

Det hann inte gå många minuter av förseningen innan sociala media plötsligt översvämmades av föraktfulla kommentarer om klimataktivisterna. En mamma till sin vuxne son, jag kallar honom Carl-Johan, tyckte så synd om lille Carl-Johan som efter en härlig vecka i Torekov drabbades av detta debacle.

Det var inte utan att man för sin inre syn kunde se den darrande underläppen och de tårfyllda ögonen på stackars, stackars Carl-Johan som nu drabbades av en hel timmes försening på sin flygväg tillbaka till kungliga huvudsaken.

Risken är möjligen att lille Carl-Johan blev så uppskakad av händelsen, övergreppet, att han råkade hälla ut sin drink över sin märkesskjorta och till på köpet drabbades av rost i kalsongerna. Ytterligare några passagerare tyckte det var förfärligt hur rättsstaten håller på att förfalla.

Få, utom möjligen SD och några foliehattar, torde numera förneka människans påverkan på klimatet. Till och med de mest inbitna förnekarna börjar få svårt att förklara hettan i Sibirien och värmen på Antarktis som ”väder”.

Problemet är att den övervägande delen av våra politiker ändå tycks ta klimatförändringarna med samma ro som en sömnig sengångare. Satsningarna på klimatåtgärder är blott en bråkdel av alla de stöd som corona-utbrottet möjliggjort. Och ändå synes klimatförändringarna för våra barn och framtida generationer kunna drabba människan så mycket hårdare än en corona-pandemi.

Det är möjligen därför inte så konstigt att människor i ren desperation vidtar de protestaktioner som kanske kan utgöra ett störande moment för vissas flygresor.

Henry David Thoreau skrev 1849 klassikern ”Civil olydnad”, som inspirerat såväl Mahatma Gandhi, Nelson Mandela som Martin Luther King Jr. Thoreau menade att vi först och främst har en plikt att vara människor, och inte bara laglydiga medborgare.

De som bara oreflekterat följer lagen utan att moraliskt reflektera över den, kallade Thoreau för ”massmänniskor”, som ställer sig på samma nivå som ”jord och sten” och menade att dessa massmänniskor inte kräver mer respekt än en ”klump dynga”. Thoreau förespråkade individers rätt att göra uppror mot massmänniskornas totala brist på civilkurage, och istället agera utifrån sina moraliska övertygelser.

Man kan självklart ha synpunkter på hur vi bäst uppnår resultat i sådant som rasism, klimat, miljö, djurrättsfrågor med mera. Jag är själv, åtminstone inte än, någon aktivist utan följer den övertygelse jag haft sedan barnsben (kanske beroende på min då något klena kroppsbyggnad), nämligen att skriva och debattera för förändring och engagera mig i föreningar som enligt min uppfattning agerar för det goda.

Jag tycker personligen att det skulle vara djupt obehagligt att till exempel limma fast mig vid ett flygplan, även om också jag delar oron för den galopperande klimatkrisen.

Men oaktat det menar jag att människor som agerar efter sin starka moraliska övertygelse, utan våld, och som är beredda att ta straffet för sin aktivism, är värda all respekt.

Lika väl som jag respekterar de som protesterar mot rasism i BLM, respekterar jag Greta Thunberg och andra klimataktivister, demonstranterna i Hong Kong, Pussy Riot i Ryssland och de kvinnor i muslimska länder som vågar protestera mot slöjtvånget. Listan kan göras lång. Dessa människor är enligt min mening värda vår stora respekt för sin moraliska ryggrad.

Men är det kanske därför så många slänger ur sig föraktfulla kommentarer mot aktivisterna? Tänk bara på alla föraktfulla kommentarer Greta Thunberg fått ta emot. Är de som slänger ur sig detta förakt egentligen massmänniskor som inte står ut med sin egen avsaknad av moralisk ryggrad och därför måste hata dem som har en?

Det är inte synd om Carl-Johan som fick flyga tillbaka till kungliga huvudsaken en timme försenad, men det ”är synd om människorna”, (August Strindberg).

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.