Nej, ni är inte censurerade!

Av Andreas Magnusson 2020-08-03

Det börjar bli allt vanligare med människor som får stor medial uppmärksamhet genom att påstå att de är tystade och censurerade. Det är de inte alls. Senast i raden är äldreforskaren Yngve Gustafsson som är upprörd över redigeringsarbetet när han har fått möjlighet att tillsammans med 0,0006% av landets befolkning få lov att sommarprata på bästa sändningstid i rikstäckande radio.

I mitten av augusti sänds hans sommarprat och han har enligt sig själv ”tyvärr blivit censurerad av Sveriges Radio”.

Vad är det då som får Yngve Gustafsson att tro att han varit utsatt för censur? Jo, det är det som inom media kallas för redaktionellt arbete.

Ett radioprogram klipps alltid ner för att passa formatet. Ett TV-reportage klipps alltid ner av samma anledning. Det händer i princip aldrig att ett uttalande sänds i sin helhet. Det skulle bli väldigt dålig och seg journalistik av det.

Det fungerar likadant med skriven text. En nyhetsartikel kortas för att passas in på en sida. Redaktörer, korrekturläsare och redigerare har alla olika ingångar till att ta bort, förtydliga och lägga till. Det här är inte censur.

Om Yngve Gustafsson inte är nöjd med det program han får lov att sända på Sveriges Radio så kan han alltid tacka för sig och be att få slippa att publiceras. Det är inte svårare än så.

De gånger Paragrafs chefredaktör Dick Sundevall har uppmanat mig att stryka ett stycke, föreslagit en omformulering eller helt enkelt sagt nej till att publicera en text så har han inte censurerat mig. Det är redaktionellt arbete. I de flesta av dessa fall har jag dessutom antingen omedelbart eller i efterhand insett att han hade rätt.

Har jag då blivit censurerad? Självklart inte. Jag har blivit refuserad och redigerad.

Ytterligare en anledning till att avstå från att publicera ett uttalande eller en textdel kan vara för att uttalandet strider mot lagen eller god journalistisk sed. Det innebär till exempel att ingen ansvarig utgivare vill sända eller publicera rent förtal, ovidkommande angrepp på individer eller osakliga påhopp.

På Sveriges Radio vill man till exempel att en person som kritiseras eller angrips ska få möjlighet att försvara sig. Programformen i P1 Sommar passar väldigt dåligt för sådan debatt.

Människor som gillar att fara ut mot andra människor gastar inte sällan om censur, men censur är något annat. Censur är något som statliga myndigheter sysslar med. Det som då händer är att myndigheten förhandsgranskar till exempel en film för att fastställa åldersgränser.

Någon annan typ av censur förekommer inte i Sverige. Här finns det ingen statlig myndighet som läser igenom texter innan de får publiceras, som klipper i radioprogram innan de får sändas och så vidare. Det är en av många fördelar med att leva i en demokratisk rättsstat.

Men SR är ju ett statligt mediebolag, säger du. Då är det ju visst staten som går in och avgör vad som får sändas eller inte.

Nej. Det finns inget politiskt inflytande över vad som publiceras. Public Service har politiskt formulerade riktlinjer kring objektivitet, saklighet och representation, men det finns inga politiker eller statliga ämbetsmän som ägnar sig åt att avgöra vad som får sägas och inte.

De publicistiska avgöranden som görs baseras på relevans och kvalité. Anledningen till att en del människor har svårt att få talutrymme i seriös media är för att de håller för låg kvalité och sysslar med ovidkommande trams.

Där någonstans finns det minst en illasinnad läsare som vill påpeka att det är anledningen till att jag skriver för just Paragraf. Därmed tycker man sig ha genomfört en dubbeldissning. Kanske har man det. Risken finns dock att jag och vi tar det som en komplimang.

Yttrandefrihet innebär inte att vem som helst kan få säga vad som helst till vem som helst när som helst. Vi tillåter inte ärekränkningsbrott i det här landet (det gör man inte i något annat land heller) och det är bra.

Vem som helst kan få sitta och skrika sig hes av ilska i sin bil, spela in det med mobilkamera och publicera det på Facebook. Bryter man mot lagen genom att till exempel förtala andra människor kan man sedan dömas i domstol för det.

Då är man inte censurerad. Man är en brottsling och man hade fullständig frihet att begå sitt brott och bör sedan vara beredd att ta konsekvenserna av sin handling.

En paradox är annars att de som oftast gnäller om åsiktskorridoren och att yttrandefriheten är hotad och att de utsätts för censur är människor som företräder eller sympatiserar med politiska partier som vill begränsa medias frihet att ifrågasätta makten – de som faktiskt på riktigt vill införa censur.

Det gäller till exempel Donald Trump som gärna avfärdar all kritisk mediegranskning av hans uttalanden och politik som ”fake news”, som inte vill svara på frågor från vissa journalister och så vidare, men när Twitter tar sitt ansvar som utgivningsplattform och faktagranskar hans tweets blir han rasande och hotar med att stänga ner deras verksamhet.

En annan äldre gentleman som på sistone upplevt sig utsatt för åsiktskorridoren och snäva ramar för vad man får lov att tycka och inte är överläkaren Björn Olsen. Intressant nog motbevisar han sig själv varje gång han medverkar i medierna (och det är ofta).

Vi tycks helt enkelt få lov att tycka nästan vad som helst i det här landet och det förekommer i princip ingen censur alls. Men kommer du med påståenden som andra inte håller med om så kommer de att säga emot. Det är verklig yttrandefrihet. Lås oss vara rädd om den.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.