Börje Carlsson

Hur kunde mördaren hålla sig undan så länge?

Av Börje R P Carlsson 2020-09-14

Så har då äntligen dubbelmördaren i Linköping gripits. Efter 16 år av oro, funderingar och vånda är mördaren fast. Han har erkänt brotten men i övrigt varit förhållandevis återhållsam. Poliserna är nöjda och glada över att ha klarat upp brotten trots att de i detta fall bara tillhandahållit det mest grundläggande varefter olika släktforskare gjort det stora arbetet.

Det här visar att polisen har behov av andra specialister än poliser och måste försöka knyta dessa tjänster till sig. Poliserna ska dock ha en eloge för att aldrig ha givit upp utan hållit ärendet igång trots avsaknad av nya uppgifter som fört ärendet framåt.

Den stora bestående frågan är dock ”hur kunde mördaren hålla sig undan så länge?”

Denna fråga besvaras av polis med att han är en enstöring som gjort mycket lite väsen av sig. Han har tydligen tillbringat dagarna framför datorn och de enda ärenden han gjort sig utanför bostaden är att handla folköl.

Det är ganska fantastiskt att en människa med detta beteende kan undgå att uppmärksammas under så många år. Men är detta hela sanningen?

Nu visar det sig att en bekant/kamrat till den misstänkte vid flera tillfällen ringt till polisens fantastiska växel där han begärt att få tala med en polis angående detta dubbelmord. Han har fått vänta på att bli framkopplad, han har blivit bortkopplad och samtalen har brutits.

Nu först när ärendet är klart, den misstänkte är häktad och har erkänt har polisen börjat intressera sig för den misstänktes kamrat och nu har han fått tala med en polis och berättat om mördaren samt dennes beteende. Med kamratens uppgifter hade förmodligen mördaren kunnat gripas för flera år sedan.

Ingen kritik mot poliserna men organisatören av den nya Polismyndigheten och de som i dag bestämmer måste få kraftig kritik. Det är inte tillfyllest med en organisation som inte inom rimlig tidsrymd går att nå.

Att få kontakt med polis, ibland med rätt polis eller en namngiven polis får inte ta eoner av tid. En person som tänker tipsa polisen om något är ofta skör i sina tankar och om framkopplandet tar för lång tid hinner personen ångra sig många gånger och kanske lägger på luren.

Att i växeln hamna hos en telefonoperatör som med utfrågningar vill veta vem uppringaren är, vad han vill och vad han har att komma med är inte heller bra. Om jag ringer och söker en viss polis har operatören inte ett vitten med att göra vad jag vill men det förekommer att samtalen kopplas ner när uppringaren inte vill berätta vad hans ärende är.

Jag har själv vid ett par tillfällen blivit bort-eller nedkopplad när jag berättat för operatören att hon/han inte har ett dugg att göra med vad jag vill utan operatörens arbete är att koppla fram mig.

Så länge inte statsmakter och Polismyndigheten förstår behovet av lokala polisväxlar kommer den polisiära utredningsverksamheten att fortsätta sin kräftgång. Om de inte förstår varför de inte får tips eller uppslag så kan jag berätta här att det beror på svårigheter att inom rimlig tid komma i kontakt med polisen.

När något grovt brott har inträffat är polisen ofta väldigt förtegen men efterlyser tips och hänvisar mestadels till 114 14. Härav följer att de flesta tipsen aldrig når polisen och dessutom är ofta polisen så knapphändiga med uppgifter om vad som hänt att vardagliga iakttagelser som skulle kunna lösa brotten inte rings in.

När polisen efter en tid kört fast och vill ha in tips är de mer öppenhjärtiga men då är dessa vardagliga inslag oftast glömda.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.