2020 – När vi ramlade mot varandra

Av Andreas Magnusson 2020-12-31

Om fem år, tio år, tjugo år, trettio år, ja resten av livet, kommer alla att minnas vad de gjorde 2020. Eller kanske rättare sagt – inte gjorde. Pandemin förändrade i grunden vårt sätt att leva. Den toalettpappersbunkrande eremiten blev ett ideal som ingen hade kunnat förutse.

2020 var året då en spritdoftande, negativ kollega plötsligt var det bästa man kunde ha. Det var året då det blev dåligt att träffa nya människor.

Det blev också oförskämt att hälsa med en handskakning och ansvarsfullt att täcka sitt ansikte. Allt sådant som populistiska politiker tidigare hade hetsat mot.

En del av dem som tidigare ville förbjuda tyg som täcker ansiktet ville plötsligt ha lagar som tvingar oss att med tyg täcka ansiktet. 

2020 var året då infödda svenskar som bott och arbetat i Norge i många år fick lära sig hur det alltid känns för utomeuropeiska invandrare i vårt land. Att behöva ta ansvar för andras kriminalitet, andras religionsutövande, andras sjukdomar. Stämplingen. Rasismen. Att anses farlig och oönskad på grund av sitt ursprung.

2020 var på samma sätt året då vi fick reda på hur bra den ideologiska idén om att flyktingar alltid ska hjälpas i närområdet fungerar. Ni kan ju fundera själva över om de grannländer som stängde gränsen för att våra smittotal var aningen högre kommer att agera den dag vi drabbas av krig och behöver fly för våra liv.

2020 var året då Stefan Löfven enligt Ebba Busch med berått mod avrättade femtusen svenskar och detta redan innan hon själv hann pandemikramas på krogen och han hann hämta ut sin klocka hos Stjärnurmakaren.

Han letade förresten också efter en reservdel till sin rakapparat. Är det någon som har frågat vilken del det var eller berömt honom för att han inte bara kastar och köper nytt? Jag menar för den som vill tänka positivt om en medialt klantig statsminister.

Är det någon som har frågat Morgan Johanssons föräldrar om vad de tyckte om den ”lilla vitvaran”, exakt hur liten den var och hur det kändes att media avslöjade vilken julklapp de skulle få?

Är det förresten någon som har frågat Björn Ranelid vad han menar när han på Facebook efter händelserna skriver ”Hycklaren Stefan Löfven är inte längre statsminister i mitt huvud”?

Om det sitter en liten statsminister i huvudet på honom så kan jag förstå varför han härjar som han gör i sociala medier.

Det politiska och mediala samtalsklimatet har sjunkit så lågt under 2020 att det är svårt att tro att det ska kunna sjunka lägre.

2020 var året då jag började varva mitt politikerförakt med politikerföraktförakt. Politiker beter sig som idioter och människor som ska påtala att politiker beter sig som idioter beter sig som ännu större idioter.

Vi är inte kloka. Någon av oss. Vi kanske inte är som lokalpolitikern från Storfors som i ambitionen att smittas med Covid-19 åkte till Stockholm för att slicka på ledstänger men nog lockar pandemin fram våra irrationella sidor.

Årets i mitt tycke finaste film var en kort tonsatt långfilm regisserad av multikonstnären Henrik Schyffert med popmästaren Uje Brandelius som manusförfattare och huvudrollsinnehavare. Den är självbiografisk och handlar om när Uje får beskedet att han drabbats av Parkinsons sjukdom. I ett av filmens starkaste ögonblick sjunger Uje:

Det är en lång och svår väg vi ska vandra
men när vi ramlar så ramlar vi mot varandra

I de korta orden fångar han egentligen vad ett samhälle är. Vi måste hjälpas åt att stötta varandra och vi måste komma varandra tillräckligt nära för att finnas där för varandra i svåra stunder.

När andra människor drabbas av Covid-19 så drabbas också vi. En människas lidande kan genom smittspridning bli vårt lidande. När företag går omkull som en konsekvens av pandemin så försämras hela landets ekonomi. De nedskärningar som kommer att komma kommer att slå mot oss alla.

Om tillräckligt många människor vägrar vaccinera sig kommer vi inte att få bukt med Covid-19. Om vi inte solidariskt låter de fattiga länderna ta del av vaccinet kommer vi inte att få bukt med Covid-19.

Vi får inte människor att sluta ramla genom att stänga ute, spärra in och kasta bort. Vi minskar inte brottsligheten i ett land genom att peka finger mot invandrare och raljera över gängkriminalitet och vad vi tycker borde gjorts år 2015 istället för att ta hand om människor som flyr från krig. För den som saknar tidsmaskin är det ändå försent.

När någon ramlar så kan man ta emot och hindra fallet och sen fundera över om man kan göra något för att personen inte ska ramla igen.

Politiker och opinionsbildare som gapar om hårdare straff och tuffare tag är som personer som tar ett steg åt sidan när någon faller och sedan skriker om att alla som faller borde spärras in eller plockas bort.

Förebyggande arbete handlar om att se till att så få människor som möjligt ramlar. Att satsa på utbildning, fritidsverksamheter, integrationsarbete, kultur, bostadsbyggande och arbetsmarknadsinsatser är att köpa skor med bra sulor. Det är att göra det svårare att halka, svårare att ramla.

Tänk om 2021 blir året då vi på allvar förstår att när vi ramlar så ramlar vi mot varandra och att det är fint att ibland få vara den som tar emot då andra faller.

I så fall skulle det här kunna bli ett fantastiskt år.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.