Pengarna eller livet?

Av Michael Williams 2021-01-18

Det är principiellt tveksamt att tala om människor i termer om pengar, men det är samtidigt märkligt att vi i så många andra sammanhang talar om människor i termer om pengar, så verkar det vara tabu i coronadebatten.

En fråga som snurrat i huvudet en tid är vem som ska betala för coronakalaset. Att vi svenska patienter inte ska betala något är ur vårt svenska perspektiv självklart. Det här går på skattsedeln.

Men någonstans ska de privata företag som utvecklat vaccinerna få betalt för sitt arbete och dessutom kamma hem en hyfsad profit till sina aktieägare. Det är säkra pengar.

Dels är det en produkt som världen skriker efter, dels är köparna stabila, i varje fall de länder som är kreditvärdiga. Stabila ekonomier har företräde och fattiga länder får som alltid vänta på den nya grejen: trickle-down-vacciner.

Publikationen läkemedelsvärlden var hyggliga nog att redan i augusti 2020 tala om vacciner i termer om kronor och dollar och konstaterade att olika bolag kommer att ta olika mycket betalt. Dyrast är Moderna therapeutics som också har varit snabbast ut med att skeppa iväg sin produkt. Vaccinet beräknades kosta 32-37 dollar per dos.

EU räknar med att köpa 300 miljoner doser, kanske mer, av något eller några olika vacciner. Ta fram miniräknarappen i din smartphone och knappa in 300 miljoner gånger valfritt pris inom den angivna intervallen ovan. Det blir vad Joakim von Anka skulle kallat för fantasiljoner.

Då kommer frågan om vart pengarna kommer ifrån när den här räkningen ska betalas. Det är knappast så att EU eller EU-ländernas regeringar har de här pengarna tillgängliga.

Det kan knappast rymmas inom ordinarie budget för något av länderna. Vilket annat kostnadsområde skulle få stå tillbaka för att vi ska betala för massvaccinering? 

Snarare är det så att ländernas statsskulder kommer att öka dramatiskt under året och kommande år. Det funkar på samma sätt som villamattorna utanför stadskärnorna.

Det är bankerna som äger de där husen alla bor i. Ländernas regeringar kommer att behöva låna pengar av de stora internationella bankaktörerna för att betala för vaccinerna.

Den som är satt i skuld är inte fri, sade Göran Persson och från och med nu, och väldigt många år framöver, är inte världen fri. Det är märkligt att detta inte diskuteras mer.

Vilken effekt får detta ekonomiska gisslantagande på våra demokratiska processer? Framför allt ska lånet betalas, med ränta och någonstans kommer det att få konsekvenser för hur annan offentlig verksamhet finansieras.

Samtidigt kan ingen regering i något land tacka nej till att köpa vaccin. Rävsax, brukar vi kalla sådant. Utan att förminska det lidande som pandemin ställer till med, är sakfrågan värd att diskutera. För någonstans, någon gång, så ska räkningarna betalas.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.