Michael Williams – Magasinet Para§raf

På riktigt!

Statsminister Magdalena Andersson skriver i sociala medier att: "Under lång tid har integrationen i Sverige varit för dålig. Samtidigt har invandringen varit stor. Människor har inte lärt sig svenska eller fått jobb och därmed inte blivit en del av vårt samhälle. Segregationen har gått så långt att vi i praktiken har parallellsamhällen i Sverige. Med områden där skolresultaten är låga, arbetslösheten är hög och få talar svenska. Där frodas gängkriminaliteten".

Är verkligen det kommande valet helt livsavgörande?

Äntligen valår och nu duggar valkompasserna tätt. En av de som duggar som allra tätast är förstås Marcus Oscarsson - TV4:s egna politiska orakel. Det är naturligtvis något som måste balanseras med en mer spiknykter kompass.

Bortsorterad

I Sverige är vi väldigt duktiga på att tänka om samhället och om oss själva som legobitar. Vi går att plocka isär, analysera, byta ut och bygga om. Delarna utgör naturligtvis helheten, men kanske inte på det mekanska, maskinella sätt som vi i vår kultur är drillade att betrakta världen och oss själva. Detta feltänk blir särskilt tydligt i min nya livsmiljö - den svenska skolan. Låt mig berätta.

Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i händelse av krig

Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i händelse av krig, har länge varit Sveriges inställning - i varje fall på pappret. Det låter ju fint, men realpolitiken kräver oftast mer bekymmersamma, politiska krumbukter. Men som Hedenius en gång myntade, så måste man först vara överens om begreppen innan man börjar diskutera.

Debatt

Frihet – älskade frihet

Trött på demokrati, friheter och mänskliga rättigheter? I höst har du chansen att slippa dessa besvärligheter som medför att du måste vakna upp ur Netflixkoman och försöka leva upp till föreställningen om att du som medborgare ska kunna göra upplysta och medvetna val. Om det var brådis i förra valet, så är det nog etter värre i år.

Demokratin kontra hets mot folkgrupp

Danska fascister har nyligen varit på turné i några utvalda städer i Sverige. Det uppskattas tydligen inte på ort och ställe när samhället med öppna ögon och öron väljer att bereda plats för antidemokratiska provokationer.

Är det över nu?

Det känns som en mindre evighet har förflutit med denna envisa pandemi och det där normala som vi tror vi ska kunna återgå till, finns det verkligen kvar efter alla uppoffringar som gjorts? I vilket fall som helst så tänker jag att det kan vara tid att sammanfatta några lärdomar vi fått oss till livs under den här tiden.

”Mina sidor”

Jag är egentligen en ganska god medborgare som alltid försöker göra mitt bästa för att navigera i den långtgående byråkrati som man förr eller senare fastnar i när man lever i Sverige. Jag tänker att tålamodet med den ansiktslösa byråkratin är det som definierar svenskheten. En del människor är noga med svenskheten, så varsågod.

De rättfärdigas självbild

För en tid sedan skrev jag om att de som inte vaccinerar sig kommer att få bära Davidsstjärna. Det föll naturligtvis inte i god jord eftersom det tolkades som att jag förminskade det judiska folkets lidanden under framför allt andra världskriget.

Det är många aktörer som trängs kring ”sanningen”

Det är oroande tider i det offentliga samtalet. Allt som händer genererar pekpinnar, brösttoner och avsaknad av nyanser. Allt får samma dignitet, parkeringsböter eller styckmord. Alla ropar vargen kommer hela tiden, men visst, den tredje statsmakten gör oftast sitt jobb så jag ska inte klaga, även om det är många aktörer som trängs kring sanningen.

Ska vi skydda människor från kulturyttringar?

Läste ett inlägg i debatten om Einár, författat av en polis, att det vore rimligt att public service inte spelade den typ av musik som Einár levererade. Argumentet var att public service redan uteslutit så kallad ”vit makt-musik” från sina spellistor.

När Almedalen flyttade till Riksdagshuset

Så har då alla företrädare för riksdagspartierna fått säga sitt i ett ödsligt, digitaliserat Almedalen. Vi får hoppas att pandemin ger med sig så vi får möjlighet att uppleva politik ”live as it happens” igen. Det finns faktiskt saker som inte fungerar lika bra digitalt som i verkliga livet. Tänker främst på politik, sportevenemang, sex och musik.

Är det nu politiken förändras?

Det sägs ofta att politik handlar om att vilja och att förändra, men under lång tid så har ett pragmatiskt kompromissande gjort politiken totalt ospännande och en angelägenhet för de närmast sörjande. Kanske vänder det nu.

Debatt

En funktionell kvinnofrid

Det skrivs mycket om mäns våld mot kvinnor just nu, och för en gångs skull har problematiken nått ända upp till riksdagen. Jag vill gärna vara optimistisk och tänka att nu - äntligen, kommer några kloka lagförslag som kommer att göra skillnad på riktigt.

Byt planhalva

Ärkebiskop Antje Jackelén tar en paus från Twitter. Jaha, liksom. Det är ju ingen nyhet att Twitter är ett tillhåll för allehanda gaphalsar och att diskussionerna som förs är allt annat än nyanserade. Jag beklagar förstås att en medmänniska råkat ut för sedvanligt hat och hot men man behöver förstå att på Twitter är det vardagsmat.