dr Mengele

Min mormor mötte Dr Mengele

Av Simon Vinokur 2021-01-27

Så här beskrev hon det: ”Vid avstigningen av alla vagnar, kom vi fram plötsligt en SS officer/Dr Mengele som med en handrörelsen - vänster-höger - bestämde våran öde”. Det är ju Förintelsens minnesdag idag och det slog mig att någonstans bland alla gamla släktfoton så finns det ett kuvert med papper – papper på vilka min mormor med skrivmaskin skrev om sina upplevelser under och efter Förintelsen, någon gång långt innan jag föddes.

Pappren har hunnit gulna och grammatiken och stavningen är inte den bästa, men med tanke på att hon troligtvis inte hade befunnit sig i Sverige mer än gissningsvis tio år så är det ändå imponerande välskrivet.

När jag citerar hennes text så har jag medvetet låtit bli att rätta den för jag vill ge er chansen att läsa det hon skrivit som förstahandsinformation och inte via mina fingrar.

Jag rotade i varje fall fram kuvertet, plockade fram pappren och började läsa: 

”Vi var 9 st med Evas bror och föräldrar. Då var Tyskarna i Ungern och var förbjuden för Judar att lämna Budapest—–så vi åkte med svart innköpt biljetter! (till mormors föräldrarhem, min kommentar) Nästa dag blev vi kallade till Polisen på förhör om hur var våran ilegala resa, och blev skickade till Getton i MATESZALKA, där var alla judar samlade och var tillsagt att bära Davidstjärna synligt.”

Igår ägnade jag en del tid åt att diskutera med några ovidkommande personer om huruvida Sverigedemokraterna är ett nazistiskt parti eller ”bara” ett antisemitiskt, rasistiskt, samehatande, anti-ziganistiskt och islamofobiskt sådant.

Det är såklart en fullkomligt bisarr diskussion med tanke på allt hat deras företrädare kommer med mer eller mindre dagligen och den antisemitism och de ”nynazistiska nyanser” (Israels beskrivning av Sverigedemokraterna) som partiet både är fött och uppväxt med. 

Att deras politik, principprogram och värderingar är så farligt nära nazism att frågan ens stöts och blöts borde vara skäl nog för alla andra att dra öronen åt sig och fullkomligt isolera dem.

Men icke. Moderaternas partiledare lovordar Sverigedemokraterna och kämpar hårt för att försvara sitt beslut om att samarbeta med dem, samtidigt som han poserar för en bokrekommendation om boken Förintelsens barn på Forum för levande historias Facebooksida – och för inte alltför länge sedan tog Hédi Fried i hand och lovade att aldrig ha med SD att göra.

Det är som om Ulf Kristersson är två olika personer: den han tror att han är och den han verkligen är. Den senare är den som kommer hjälpa Sveriges enda ideologiskt rasistiska parti till makten – och den personen är jag rädd för.

Min mormor fortsätter:

”Min unga vackert syster Ibolya fick gå ”vänster” ty hon hållde sin lilla flickans hand och Dr Mengele tyckte att det var bekvämt och att på det viset slipper höra skrik. Ibolya vände mot oss snabbt och mycket lyckligt och ropade: BRA! DÅ KAN JAG TA HAND OM MAMMA !!!!! Då visste vi inte med min syster Ilonka att det var sista gången vi sågs och vi kunde ens säga ”adjö” och krama om varandra!” 

När Sverigedemokraterna bildades 1988 så hade en av deras grundare, Gustaf Ekström, varit med som frivillig i tyska Waffen-SS i tre år under Andra världskriget. Under tiden min mormor satt drogad och uttorkad på golvet i koncentrationslägret Bergen Belsen tillsammans med många andra kvinnor så steg Gustaf i graderna inom Nazitysklands specialförband. Han hade enligt Wikipedia varit organiserad nazist i över tio år då. 

Under 90-talet var det Sverigedemokraterna som rasifierade passade sig för under mörka kvällar på stan – och än idag sprids antisemitism från SD-politiker på alla nivåer.

En historiker vid Uppsala universitet, Mikael Nilsson, skrev såhär i Dagens Arena 2016:

”… som historiker som forskar om Hitler och nationalsocialismen tycker jag att det finns anledning att ställa en del frågor inför det faktum att ett större parti i riksdagen använder sig av samma ideologiska kategorier som den mest beryktade hatskriften i modern historia (Mein Kampf, min kommentar). Och att vi därför bör titta närmare på detta förhållande.

Jag kan inte minnas när jag grät så mycket senast som när jag läste mormors berättelse. I ärlighetens namn är jag djupt imponerad över den kraft hon måste ha haft för att klara av att tänka på sina upplevelser och skriva ner dem så att hennes barn och barnbarn skulle få möjlighet att minnas vad som hänt, vilka som dött och vilka som överlevde. 

Hon beskrev tiden efter att britterna befriat lägerfångarna så här:

”Min syster Ilonka låg vi detta tid i en ”sjukstuga”. När jag fick höra att vi blir överflyttade till en ”frisk lager” Belsen Bergen bad jag Doktorn att få följa med dom,avrådda Hon,att vi skall ju till samma plats bara att dom skall åka liggande. Sån tillstånd som jag varit,trorde på doktorn.Tyvärr allt mitt sökande i den ”friska”lager BERGEN BELSEN med Sari tillsammans,aldrig hittade igen min Syster Ilonka!”

Det finns inget som heter ”att inte dö i onödan”. Varje mördad människa är en mördad människa för mycket, men det värsta som kan hända är att dö utan att någon minns att man existerat – och om Förintelsen glöms bort, hur ska vi då kunna se till att den inte händer igen?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.
Simon är en av Magasinet Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.