Rasismen är inte huvudproblemet

Av Michael Pålsson 2021-03-09

Det blev ett himla liv när SD-Åkesson för några veckor sedan publicerade en tweet där han angav att Sverige behöver ett ”totalstopp” för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar, samt att Sverige behöver ett ”totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning och ett moratorium för mottagande av kvotflyktingar”.

Precis som SD-Åkesson själv konstaterade var uppmärksamheten kring just detta uttalande i högsta grad märklig, eftersom SD-Åkesson många gånger i mer än 20 års tid uttryckt samma åsikter.

Säga vad man vill om SD-Åkesson, men när det gäller invandringspolitiken är han konsekvent. Som bekant är SD i andra sammanhang mer likt en vindflöjel för opinionsvindarna när det gäller allt från EU-utträde till abortfrågan och vinstdrivande friskolor. Men invandringspolitiken däremot ligger lika fast som ett betongankare runt en drunknad klimatflykting i Medelhavet.

Ända sedan SD började synas i opinionen i början på 2000-talet, när röken från bokbålen fortfarande kunde kännas i näsborrarna, har media och andra politiker koncentrerat sig på SD:s syn på invandrare och rasism. Och visst är rasismen inom partiet allvarlig. Men den är enligt min uppfattning inte det stora problemet med SD.

Dessutom var det knappast märkligt att många väljare kopplade ihop den stora flyktingvågen 2015 med de många gängskjutningarna och andra våldsbrott som det skrivits så mycket om de senaste åren, och dagarna, i både traditionella media och kanske allra helst i de nya så kallade alternativa mediala plattformar som växt fram.

Att Sverige länge visat alltför stor undfallenhet och handfallenhet mot både hederskultur och militant islamism, torde sannolikt vara en underdrift. Det är kanske inte så konstigt då att fördomar och ren rasism växer fram.

Och kanske ska vi ändå tacka SD – om det nu var deras förtjänst – att övriga politiker fick upp ögonen för de problem som faktiskt finns med en stor invandring.

Jag delar inte SD:s rasistiska syn på att skuldbelägga hela grupper eftersom alla bör behandlas som individer. Jag delar inte SD:s syn på att vi behöver ett totalstopp för invandring eftersom jag menar att i så fall kan vi lika gärna utmönstra begreppet ”mänsklig rättighet” om flyktingar inte längre ska kunna få skydd i Sverige.

Jag delar inte ens majoritetens uppfattning att de ungdomar som kom hit 2015 ska utvisas till exempelvis Afghanistan. Men däremot är jag glad att övriga politiker nu fått upp ögonen för exempelvis hederskultur, militant islamism, religiösa friskolor med mera.

Det ska dock nämnas att exempelvis Liberalerna kämpat mot hederskultur längre än SD och det var snart 20 år sedan dåvarande Folkpartiet ville ha språkkrav för svenskt medborgarskap – vilket på den tiden av övriga partier kritiserades hårt.

Oavsett vilket är det enligt min uppfattning inte rasismen som är huvudproblemet med SD eftersom du och jag och alla andra kan kämpa emot rasismen i partiet. Däremot är jag är rädd för att medias ensidiga fokusering på rasistiska uttalanden och andra idiotier från olika företrädare för SD döljer det verkliga problemet, nämligen de antidemokratiska och auktoritära strömningarna i partiet.

Så länge Sverige är en fri demokrati kan vi alla argumentera för eller emot vilka politiska idéer vi vill. Jag som liberal kan plädera för mer men schysst arbetskraftsinvandring och öppna gränser, medan V, S och M kan plädera mot arbetskraftsinvandring, C för marknadsskolor, KD för abortbegränsning och SD för stängda gränser mot flyktingar och återvandring.

Den som presenterar de bästa argumenten för sin ståndpunkt vinner väljarnas sympatier. Det är så det ska vara i ett fritt och öppet demokratiskt samhälle.

Detta tror jag de flesta väljare förstår och sympatiserar med. Just därför är medias ensidiga fixering vid SD:s rasism så märklig. SD är nämligen antitesen till en i verklig mening fri demokrati med fri åsiktsbildning.

I Sverigedemokraternas egen tidning Samtiden valde chefredaktören Dick Erixon den 10 januari 2021 att försvara stormningen av den amerikanska kongressen, https://samtiden.nu/2021/01/svenska-eliter-forstar-usa-lika-lite-som-kung-george-iii/

Hans debattartikel jämför på fullt allvar stormningen av Kapitolium med det amerikanska frihetskriget utan att ens reflektera över att det då gällde att frigöra sig från det brittiska överstyret, medan attacken mot kongressen nu var en attack mot demokratin.

Det vill säga samma demokrati amerikanarna vann efter att ha frigjort sig från det brittiska imperiet. Dick Erixon synes tolka historien sämre än Ebba Busch tolkar Nya Testamentet.

SD:s chefsideolog, Mattias Karlsson, vill ge den galne och antidemokratiske före detta presidenten Nobels fredspris!

SD:s partiledare Jimmie Åkesson, liksom SD:s partisekreterare Richard Jomshof och Mattias Karlsson hyllar gång efter annan Viktor Orbáns Ungern som på mindre än tio år förvandlats till en illiberal demokrati. Med andra ord – en ofri demokrati.

Domare som tvångspensioneras ersatta av Orbánlojala domare, medialagar som begränsar pressfriheten, oberoende medier som stängts ner. Fria universitet som tvingats bort från landet.

På hemmaplan har vi kunnat se hur böcker rensats ut i SD:s flaggskepp Sölvesborg, Prideflaggor halats i Svalöv och att offentlighetsprincipen synes vara ifrågasatt i Hörby.

Den långsiktiga ideologiska ambitionen för SD är tydlig. SD vill ha en ideologisk förskjutning, bort från den fria och öppna svenska demokratin och åsiktsbildningen mot en sluten, auktoritär, övervakande och repressiv regim.

Det är det som är det verkliga problemet. Inte rasismen. Det är SD:s vurmande för auktoritära regimer som M, KD och delar av L borde fundera över.

Istället riskerar de att gå i SD:s fälla och likt kommandoran ligga där i varggropen om några år när det är alldeles för sent och ropa rasism när det egentligen är vår fria demokrati som står på spel.

Missförstå mig inte – jag avskyr rasism. Men så länge jag lever i en öppen demokrati kan jag riskfritt kämpa emot den. När den fria demokratin ersatts av SD-trogna medier, SD-trogna domare, åklagare och andra tjänstemän – då återstår endast den iskalla diktaturen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.