Kvinnor och män – eller individer

Av Carin Åberg 2021-04-15

Visst är det synd om kvinnorna: utsatta, förnedrade, icke-hörda, icke-trodda. Sätt åt männen: makthavarna, de trodda, de som får utrymme i offentligheten(?). En skapad diskriminering?

Nu stormar det om dokumentären om Soran Ismail i Sveriges Television (”Persona non grata” – se SVT play).

Det som kan tänkas vara ett problem i min värld är väl att kalla det för en dokumentär. Vad är en dokumentär? I dagens Sverige – en på något sätt legitimerad partsinlaga, vad jag förstått.

En ”motdokumentär” är på gång: över tvåtusen personer har bidragit med sammanlagt trehundrafemtiotusen kronor för produktionen. Och det tar Maria Sveland som en signal för ”det enorma missnöje” som finns, ”det kokar därute”.

Hon säger att: många kvinnor ”känner sig förbannade /…/ över att vi fått se en rad program där kända och mäktiga män ges medialt utrymme att berätta om hur jobbigt de tycker att det är /…/ att ha varit anklagade för sexualbrott.  Vi har tyvärr inte fått se en massa program där kvinnor får berätta hur det känns att vara utsatta för sexualbrott vilket vi vet är ett socialt utbrett problem”.

Hon menar vidare att kvinnor som berättat har fått ”löpa gatlopp” med hänvisning till Lambertz’ senaste bedrift och att kvinnor till och med blivit åtalade för förtal när de berättat. Jag antar att hon syftar på Cissi Wallin?

Sveland menar att det hon vill göra är att skapa ett komplement till de ”mäktiga männens” berättelser (P1 Morgon 2021-04-09). Och det är väl helt okej – så vilket är problemet?

Måste man dissa programmet om Soran Ismail med anledning av ”mäktiga mäns” medieexponering ifall man själv kan få samma exponering? Alltså, jag blir bara förtvivlad. En människa är en människa är en människa…

Vart har individualismen tagit vägen i vårt individualistiska samhälle? Är man bara sitt kön?

Vad har alla män gemensamt? Två kromosomer. Vad har alla kvinnor gemensamt? Två kromosomer (reservation: man kan definiera kön på andra sätt än genetiskt). Visst är tankar (fördomar?) om olika könsroller förhärskande i Sverige – är du kvinna förväntas du detta. Är du man förväntas du detta.

Men hur är det i verkligheten? Finns det kromosomer som styr hur man är? Vad jag vet är kromosomer en del i en gen, helt enkelt ett mönsterkort för att tillverka proteiner.

Visst, det finns könsroller och fördomar som väl inte sitter i DNA:t?Det finns andra sociala fördomar också, som inte har med kön att göra.
Vad finns det som är gemensamt för män förutom den där kromosomkonstellationen – xy? För kvinnor – xx?

Alltså, jag tror att jag (kvinna) större delen av mitt liv delat yrkesvillkor med män i samma yrke, i samma socioekonomiska situation. Och med kvinnor i samma socioekonomiska situation. Kort sagt: med människor i samma (ekonomiska, sociala) situation som min, inte kön.

Jag har alltid varit mycket skeptisk mot feminism. Eller rättare skrivet – mot alla ideologier som utgår från att en genetiskt bestämd grupp är förtryckt (rasism?) och därför ska ställas i offerroll.

Eller att vara farlig – tänker exempelvis på alla föreställningar, myter om människor tillhörande andra trosföreställningar (exempelvis pingstvänner, judar och muslimer).

Nu har det horribla förslaget att sätta sig över alla andra länders lagar diskuterats offentligt igen: månggifte ska totalförbjudas i Sverige. Basta!

’Det finns inga fall där det är okej för män att äga flera kvinnor och dominera dem’, säger Robert Hannah (L), ledamot i civilutskottet.” (Ekot 2021-04-09).

Så om man är gift så äger mannen kvinnan, dominerar henne? Och det är okej så länge det inte handlar om flera kvinnor? Nu hänger jag inte med riktigt.

Det än mer horribla är att detta görs i jämställdhetens namn. Hur jämställd är man när man kräver att alla andra ska leva efter sina egna värderingar?

Det stämmer föga med min uppfattning om jämställdhet – där är allas värderingar och levnadsregler lika mycket värda. Att visa respekt för oliktänkande är en grundbult – det är ett sätt för mig att vidga mina vyer.

Så länge någon inte uttryckligen skadar någon – och varför skulle månggifte skada någon – är det mesta helt okej. De som vill förbjuda månggifte är – i min mening – inskränkta västerländska moralister. Eller – åsiktspoliser. Forskning och beprövad erfarenhet om eventuell skadlighet med månggifte efterfrågas.

Jag är bara såå trött på det där ideologiska tjafset som alltid sätter kvinnan i underläge. Jag har haft kvinnliga chefer som förtryckt mig. Jag har haft manliga kollegor som stöttat mig när jag har varit ute i kylan.

Fattar ingen att vi alla är människor? Det där med hur man blir behandlad efter kön är ytterst begränsat: funkar i vissa fall, i andra inte – där är det andra kriterier som gäller: utbildning, anseende, härkomst, levnad efter dokumenterad normaliserad vandel. Kort sagt: klass.

Så, har Soran Ismail någon som helst rätt att berätta sin historia? I jämställdhetens namn?

Kan inte någon fatta att det är enskilda personer det handlar om – även ifall statistiska undersökningar visar på det ena eller andra – det är väl i första hand en fråga om vad man letar efter?

I min värld kan man inte sluta det enskilda från det generella (statistiska resultat) – det är inte giltigt. Och det handlar väl om enskilda individer – människor?

Och att tjata om könsskillnader befäster, traderar bara nu befintliga könsroller och fördomar. Jag tror det var August Stindberg som skrev: ”Det är synd om människorna”. Instämmer.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.