Lynchmobbar och den kriminalpolitiska matematiken

Av Hans Westerlund 2021-05-05

Om en svensk åker till Thailand och begår ett brott, är du kollektivt ansvarig då? Är du skyldig till brottet för att du också är svensk? Eller om en dansk begår ett brott, är du medskyldig såsom nordbo och skandinav? Ska man se på dig med misstänksamhet för att det finns svenskar som begår brott?

Ska jag vara rädd för dig för att det finns européer som mördar? Känns det ok att du, som inte gjort något, ska hållas ansvarig för vad någon annan gjort?

Att det kvittar om du skött dig hela ditt liv och aldrig gjort något brottsligt, för du ses ändå som medskyldig till vad kriminella håller på med?

När det gäller folk med utländsk bakgrund, verkar somliga tycka att det är helt ok att misstänkliggöra och fördöma helt oskyldiga. Jag har lite svårt för det.

Om nio av tio är hederliga, varför ska de klä skott för vad den tionde gör? Är det inte dags att de skyldiga får ansvara för sina egna handlingar och att de oskyldigas heder återupprättas?

I ett samhälle där rättssystemet fungerar och rättssäkerhet anses viktigt, ska den skyldige dömas och den oskyldige gå fri. Det är till och med så att man brukar anse att det är bättre att en skyldig går fri, än att en oskyldig blir felaktigt dömd.

I gängkrig är man, däremot, inte så intresserade av exakt vem som gjort vad; alla i fiendegruppen är skyldiga till vad en i gruppen gör. Inte heller lynchmobbar är särskilt intresserade av vem som egentligen är skyldig så länge de kan hitta någon att hänga i närmaste träd.

Är det ett sådant rättsväsende vi vill ha? Är det en sådan syn på lag och ordning som det allmänna samtalet ska bygga på? Att man struntar i vem som är skyldig och vem som är oskyldig?

Varför ska alla hundratusentals människor med utländsk bakgrund, som sköter sig, hållas ansvariga för vad kriminella håller på med? Att det finns en högre risk för kriminalitet i gruppen med utländsk bakgrund, betyder ju inte att de hederliga är mindre hederliga.

Kanske kan sådana missförstånd hänga ihop med den rätt utbredda aversionen mot matematik? Tänk dig att du har två grupper med hundra personer i varje. I den ena gruppen är 99 personer hederliga och 1 är kriminell, i den andra är 97 personer hederliga och 3 personer kriminella. Det betyder att det är tre gånger så hög risk, att en person är kriminell i den andra gruppen, jämfört med den första.

Men de 97 personerna i den andra gruppen, är precis lika hederliga som de 99 i den första. Det är ingen skillnad mellan de 97 och de 99. Vi hade till och med kunnat lägga de hederliga i en grupp och de kriminella i en annan.

Då hade risken för kriminalitet varit 0% i den hederliga gruppen och 100% i den kriminella. Hur vi sorterar, påverkar uppenbarligen vilka risk-siffror vi får. Så i stället för att lägga tid på att diskutera vad 97 hederliga personer har gemensamt med 3 kriminella, hade det kanske varit mer givande att fråga sig vad de 4 kriminella har gemensamt?

Vill vi seriöst diskutera kriminalitet, så är det dags att göra just det. Vad har kriminella gemensamt? Vad skiljer dem från majoriteten som är hederliga? Vad påverkar de val kriminella gjort jämfört med de val hederliga har gjort?

Är dessa faktorer något som samhället kan förändra? I så fall, hur? En seriös kriminalpolitik handlar om just sådana frågor och inte om att svartmåla hederligt folk utifrån var de bor eller är födda.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.