Ulf Kristersson. Foto Stina Stjernkvist/TT

Kristerssons svenska barn och andras invandrarungar

Av Andreas Magnusson 2021-07-14

På midsommarafton la Ulf Kristersson upp en liten hälsning på sin Facebooksida. Hälsningen var kort men han skrev bland annat att han var övertygad om att ”en bra regering måste bygga på vad man är för, inte vad man är emot.” Texten illustrerades av en härlig sommarbild på Kristersson och hans tre invandrade adoptivdöttrar på båttur i skärgården.

Man måste vara för – inte bara emot. Kloka ord. En regering kan till exempel inte bara bygga på en gemensam uppfattning om minskad invandring och minskad kriminalitet. Det krävs framförallt tankar om hur vi som samhälle bygger något fint tillsammans.

Ett land som styrs av en grupp människor som bara kan enas kring avsky inför andra människor eller företeelser kommer aldrig att kunna åstadkomma något bra.

Lite drygt 35 000 personer följer Kristerssons sida på Facebook där man får ta del av korta politiska inlägg som illustreras med bilder där han rotar i vinylbacken efter favoritskivan, lagar mat med familjens hund vid sin sida och poserar utanför riksdagshuset med portfölj under armen. Politiker OCH familjeman.

På en av bilderna hissar han prideflaggan tillsammans med en av döttrarna. Jag undrar hur länge till han kommer att hissa den flaggan eller om han snart kommer att följa direktiven från moderat- och SD-styrda Sölvesborg som förbjuder prideflaggan vid kommunala byggnader.

Kristerssons byter ju trots allt värderingar lika ofta som det kommer en ny väljarundersökning som visar att SD växer.

I februari sa Jimmie Åkesson att vi måste få stopp på all invandring som utgör en kulturell och social belastning. En av dem som kritiserade honom då var Ulf Kristersson. Han menade att man inte generaliserande ska prata om människor som en belastning.

I en intervju med Sveriges Radio härförleden visade sig den uppfattningen vara precis lika tillfällig som uppfattningen om att man aldrig ska samtala, samarbeta eller samregera med Sverigedemokrater. Nu tycker även Kristersson plötsligt att ”invandringen i Sverige har blivit en belastning”.

När invandringen är en belastning är också invandrare en belastning. Det är de som invandrar.

Att påstå att man kan se invandringen som en belastning utan att därmed skuldbelägga invandrare är lika logiskt som att man skulle kunna hävda att Downs syndrom har blivit ett problem i Sverige, men att man därmed absolut inte är kritisk mot just de människor som har Downs syndrom. ”Det är bara Downs syndrom vi vill få bort från landet, inte människorna som sådana”. Hur rimligt känns ett sådant resonemang?

Egentligen borde Kristerssons barn hållas borta från den politiska debatten, men eftersom han själv drar in dem för att bygga sitt politiska varumärke tycker jag att man kan ställa den uppenbara frågan: Är Kristersson inte medveten om att hans egna barn är just invandrare?

Enligt alla definitioner räknas människor som adopterats till Sverige som invandrare. De gör det trots att valet att komma hit aldrig någonsin var deras.

När Kristersson i svepande ordalag pratar om invandringen som en belastning så är det inte bara andras barn han pratar om. Han pratar om sina egna.

Formuleringen är inte oförarglig. Den kommer att göra den Sverigedemokratiska retoriken alltmer legitim, den där man sätter människor mot människor och betraktar vissa som en tillgång och andra som en belastning.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.