Debatt

Kalla mig inte ”brukare”

Av Jan Olof Fällman 2022-02-07

”Brukare kan ingen vara i vår herres stora skara”, kanske är det så vi ska skriva om psalmen 248 i den svenska psalmboken, för att framförallt journalister och före detta journalister, alltså kommunikatörer, ska förstå att det kan kännas lite förnedrande som äldre att kallas just “Brukare”.

Jag kan inte få ihop det här att de som är äldre och nyttjar samhällets tjänster ska kallas brukare. Var går gränsen mellan att vara brukare och att vara missbrukare?

Om en brukare behöver extra mycket hjälp för att klara vardagen, är han/hon då missbrukare? Jag hörde en kommunikatör från Folkhälsomyndigheten säga i TV för någon dag sedan att det nya Omicronviruset skulle, om man släpper på restriktionerna kunna drabba patienter och sköra brukare hårt.

Vi som är födda på 40-talet fick tidigt höra att den dag vi blir gamla kommer det att vara köer till äldreboenden och daglig hjälp i vardagen, skälet var att vi är så många.

Dyrt för samhället skulle det också bli så det skulle vara tveksamt om vi över huvud taget skulle få den hjälp vi skulle behöva. Men vi kunde inte ens drömma om att kallas brukare.

Nu sitter vi här i slutet, förhoppningsvis, av en pandemi och alla dörrar ska öppnas. Vi har haft dryga två år av elände, isolering och utanförskap, människor som avlidit utan att anhöriga fick vara närvarande.

Vi har fått se en sjukvård och omsorg som varit så erbarmligt dåligt rustad för att klara detta. Hur har det kunna bli så?

Ja vi får nog ta oss tillbaka till 80-talet då Socialdemokraterna började arbeta fram en ny ekonomisk modell för vård och omsorg, Ädelreformen som sjösattes på 90-talet.

Nu började en nedmontering av sjukvård samtidigt som alla (S)ministrar rabblade sin mantra i all media, “Skola, Vård och Omsorg”! När pandemin så slog till avslöjades alla dessa brister i en nedmonterad skola, vård och omsorg.

Det visade sig att äldrevården, alltså särskilt boende för äldre, var så illa organiserad att de inte hade tillgång till läkare annat än per telefon.

När så den fruktade pandemin var ett faktum fanns det läkare som mot arvodering utan att göra besök eller undersökning ordinerade palliativ vård för Covidsjuka, vilket innebär vård i livets slutskede.

Det sattes in morfin för att lindra plågorna och de gamla avled ganska så snabbt.

Nu säger vän av ordning att på sjukhusen sattes det in syrgas, varför inte på äldreboenden? Jo svaret är enkelt, det fanns inte sådan medicinsk kompetens på äldreboenden som kunde hantera detta med syrgas.

Den kommunala upphandlingen för uppdraget att driva äldreboende tog och tar alltid det billigaste alternativet vid anbudsförfarandet och då gäller det de facto för ägarna att hålla ned kostnaderna för att maximera vinsten, det är ju ett bolag och det ska ge vinst.

Nu ska det väl ändå sägas att de som bor på dessa institutioner för äldre är skröpliga och sköra så hur man än vrider och vänder på detta så blir ett äldreboende ändå något av ett dödens väntrum.

Om jag nu med viss helikoptersyn ser tillbaka på pandemin så var det väl läkarna som ordinerade palliativ vård som var missbrukarna för det som jag ser det, de har verkligen missbrukat sitt uppdrag och då kan man kanske ta sig en funderare på om de ska ha sin legitimation kvar?

Jag pratade med en oppositionspolitiker i en av våra norra kommuner som vidhöll att hemtjänsten är viktig för kommunen just för att den är så billig, att jämföras med särskilt boende för äldre som är minst fyra gånger dyrare.

Konstaterar att politik inte längre är ”att vilja”, som Olof Palme en gång uttryckte sig. Numer gäller det att räkna pengar och överlåta ansvaret till tjänstemännen som i dagsläget inte har något eget ansvar för det de gör.

Så bästa kollegor i media, sluta kalla de äldre i vårt land som är i behov av hjälp för ”brukare”, de är äldre människor som har det lite svårt att klara sig i vardagen och det är väl därför vi har en äldrevård och för guds skull bästa folkvalda politiker se nu till att vi fortsättningsvis får en äldrevård värd namnet.

Av Jan Olof Fällman

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Jan Olof Fällman. Är en 78-årig murvel som på fritiden brukar jorden. Tidigare verksam inom SVT, UR, TV4 och Televerket. Känd för Pohlmanväder i Östnytt, filmen Stockholmsnatt även så som krigsreporter på Sri Lanka, numera krönikör i tidningen Speedwayracing.
Presenterar sig gärna som diversearbetare i mediasvängen.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.