Möte med en dödsdömd

Kan räkna mig till en försvinnande liten grupp av svenskar som mött en i Sverige dödsdömd.
År 1908 strejkade hamnarbetarna i Malmö hamn. Arbetsgivaren kallade in strejkbrytare från England som inkvarterades på skonerten Amalthea som låg på redden i hamninloppet. Detta för att skydda dem då det rådde hatstämning bland de strejkande.

Tre ungsocialister, Anton Nilsson, Algot Rosberg och Alfred Stern lyckades stjäla dynamit och tillverka en bomb med vilken man ville skrämma iväg strejkbrytarna. Natten mellan den 11 och 12 juli tog sig Anton Nilsson i en roddbåt ut till Amalthea och fäste bomben mot bordläggningen. Hans syfte var aldrig att skada eller döda och han placerade bomben på ett ställe där han bedömde att det inte kunde finnas någon på andra sidan. Han visste inte att man byggt ett extra däck för att få plats med så många strejkbrytare som möjligt. Explosionen blev mycket kraftig. En man vid namn Walter Close dödades och 23 andra skadades.

Dömdes till döden

När Anton flydde från platsen tappade han ett lönebesked och de tre ungsocialisterna kunde spåras. De dömdes hårt av Malmö rådhusrätt. Alfred Stern dömdes till livstids straffarbete för delaktighet. Anton Nilsson och Algot Rosberg blev bland de sista som dömdes till döden i Sverige. Efter dem dödsdömdes änglamakerskan Hilda Nilsson 1917 men hon tog sitt liv i fängelset innan domen skulle verkställas. Den allra sista var kosacköversten Hadjelache men hans straff omvandlades till livstids straffarbete.

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed. Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.

Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor. 1993 starta han Bengt Sänds snusfabrique. Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé. Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match för tio miljoner och flyttade till spanska Costa del Sol.

Där lever han nu med hustru och hundar. Han skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfotograf.

Opinionen förvandlades från att ha varit helt emot Amaltheamännen till raka motsatsen. Man strejkade över hela landet, demonstrerade, protesterade och samlade in namn på listor till de dömdas fördel.

Även utomlands protesterade man och långt borta i USA ledde den svenskättade syndikalisten Joel Emanuel Hägglund, mer känd som Joe Hill, protestmöten mot dödsdomarna. Dödstraffen omvandlades först till livstid men 1917 frigavs de tre av den nya Eden-Brantingska regeringen.

Blev pilot

En bankir vid namn Olof Aschberg tog sig an Anton Nilsson och bekostade hans utbildning till pilot. Anton kom att engagera sig som flygare i det unga Sovjetunionen där han träffade både Stalin och Lenin och fick en fin skinnjacka som utmärkelse av Lev Trotskij.

I Baku vid Kaspiska havet drev familjen Nobel Rysslands största oljefält och raffinaderi. 1921 hade bröderna Nobel hunnit sätta sig i säkerhet i Sverige och anläggningarna förestods av en man vid namn Axel Blomgren. Det var Anton Nilsson som räddade Axel, hans hustru Alexandra och deras lille son genom att flyga dem ut från Baku när den Röda XI armen intog oljefälten.

Mitt möte med Anton Nilsson

Jag var en så kallad sökare och blev medlem i Världsmedborgarrörelsen och i AMSA vilket stod för Aktionsgruppen Mot Svensk Atombomb. Därpå gick jag med i DU det vill säga Demokratisk Ungdom vilket var Svenska Kommunistpartiets ungdomsförbund.

Det mesta av min lediga tid tillbringade jag på Kungsgatan 84 där partiet och dess tidning Ny Dag hade sina officiner. Där blev jag du och bror med självaste partiledaren Hilding Hagberg men även med riksdagsmännen Gustav Johansson och Fritjof Lager. Den sistnämnde var förutom riksdagsman även ordförande för Stockholms arbetarekommun och redaktör för Ny Dag. Fritjof kom att bli något av en idol. Han var en kraftig karl med sympatiskt utseende och alltid glad, skojfrisk och godmodig. Vi fann varandra och slängde käft men framförallt var det av honom jag lärde mig lite om kommunismen. Han gav mig ett exemplar av Kommunistiska manifestet och lånade mig andra av Karl Marx böcker som ”Lön, pris och profit”, ”Lönearbete och kapital” m.m.

Ringde till honom

Fritjof Lager hade själv skrivit några små böcker som jag läste och av vilka jag bäst minns ”Ådalen 1931”. Och en bok om Amatheadådet. När han gav mig ett exemplar av den sistnämnda berättade han för mig om Anton Nilsson och sa att han trodde att Anton fortfarande var i livet. Efter att ha läst boken slog jag helt enkelt upp Anton Nilsson i telefonkatalogen och ringde honom. Han var mycket vänlig och intressant att snacka med så vi fann varandra. En tid senare fick jag idén att jag skulle anordna ett möte och anlita honom som talare.

Jag hyrde en lokal för ändamålet i ungdomsgården Sunside på Regeringsgatan i Stockholm. Som den naiva yngling jag var hade jag föreställt mig Anton som en stor, burdus flåbuse men när han anlände till ungdomsgården, en dryg timme för tidigt, fann jag att han var något under medellängd, artig och nästan försynt i sin framtoning. Han hjälpte mig att ställa ut lite stolar och sedan samtalade vi en halvtimme över en kopp kaffe och varsin mazarin. Nu var han sedan länge socialdemokrat men visade ändå stort intresse för vår verksamhet i Demokratisk ungdom.

Blev 101 år

Vi blev drygt 70 stycken i publiken och där satt även Fritjof Lager och en del äldre partifunktionärer. Anton poängterade i sitt tal att det aldrig varit meningen att döda någon ombord på Amalthea. Han beskrev hamnarbetarnas situation och sociala förhållanden i seklets början. Han sa att dödsdomarna varit en ren vedergällning från den besuttna, borgerliga klass som domstolen representerade. Han avtackades med en mycket varm och hjärtlig applåd och jag kammade in en hel del beröm för mitt initiativ.

Anton var vid denna tid 57 år fyllda och jag tyckte naturligtvis att han var urgammal men han skulle komma att leva i ytterligare 44 år och bli nästan 102 år och det tycker jag är en anmärkningsvärt hög ålder – i synnerhet för en dödsdömd.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.