Några tankar kring ordet ”Essens” I min ungdom var essens någonting som man använde för att göra hembränd sprit drickbar. Idag användes ordet essens av Sverigedemokrater för att definiera någonting ursprungligt svenskt i folkstammen. Varifrån härstammar då denna essens?
Allvar i Söderkulla Bengt Sändh betraktar med ödmjuk beundran en bondes liv och leverne – i djup kontrast till en del andra yrkesgrupper.
Förakt för svaghet Så sitter jag där igen, med en öl, på min stamkrog på strandpromenaden, med utsikt över Medelhavet och tittar förstrött på folk som passerar. Vid samma bord sitter herr och fru Någonting och vi småpratar. De är snälla och trevliga pensionärer med som man säger ”borgerskapets diskreta charm”.
Knivlagen och min älskade kniv Köpte i Tyskland den vackraste kniv jag sett. Den var svindyr och har följt mig sedan 80-talet. För några år sedan försvann den och jag letade överallt. Den var bara försvunnen. Trist! Så en dag när jag skulle flyga från Arlanda hem till Spanien så hittade säkerhetskontrollen den i botten på ett av facken i min ryggsäck.
Anusblekning Bengt Sändh funderar på att slå sig på det här med intimkosmetologi. Planerna är långt framskridna och marknadsföringen håller på att ta form.
Bengt Sändh och allsång En del av Para§rafs begåvande krönikörer är lite av allkonstnärer. Men sannolikt är det bara en av dem som kommer att medverka i Allsång på Skansen, Bengt Sändh.
Hästköttsskandal – vadå? Den bransch som skall förse oss med mat och dryck är ett enda stort bedrägeri. Ett litet antal multinationella koncerner har lagt under sig allting. EU är en tungrodd koloss med många tusen handsvettiga tjänstemän och politruker helt i händerna på koncernernas lobbyister.
Skriande orättvisor Det kan ju tyckas att det jag nu kommer att skriva om är bagateller men eftersom detta magasin diskuterar rättvisefrågor, och denna orättvisa upprepas år efter år så känner jag att jag måste ta upp den.
Årets svensk: Bengt Sändh Para§rafs krönikör Bengt Sändh har blivit årets svensk i Spanien. Det låter oroande. När Rapport i SVT utsåg årets svensk på 80-talet så gick det ofta väldigt illa för dem: Refaat El-Sayed var en i raden. Hans Holmér en annan.
Tankens horhus Här bor vi 35 000 svenska, alkoholiserade skattesmitare varav ingen kan ett ord på spanska och därför aldrig smälter in i det spanska samhället. Vi umgås bar med andra svenskar på olika gardenparties. Spanjorerna ropar jävla vitskallar efter oss.
Som man är klädd… Jaa, du skulle bara veta hur jag blev hädd på Frälsningsarméns hotell City i Stockholm. Det var när vi drev snusfabrik i Skåne, min fru och jag, och hade ett ärende till huvudkommunen.
Bengt Sändh utvikt En kulen höstdag 1972 knattrade han in framför vår stuga i norra Uppland på en åldrig moped. Strax bultade det på dörren och där stod en äldre man. Han presenterade sig som Gävle-Kalle och sa sig vara Sveriges siste gårdfarihandlare.
Riktiga människor Min vän Alvar i Söderkulla dog för några år sedan. Han var min idol. Han var bonde och vad är då det? Jo, Alvar var den dugligaste och klokaste av oss alla.
Tjurfäktning Jag fick en gång ett mail från en svensk tidning här på Costa del Sol där man erbjöd mig att gratis prenumerera på deras nätupplaga. Veckorna innan hade man haft några reportage och artiklar om tjurfäktning.
Krogvakt – en onödig syssla Utsvulten och spiknykter ställde jag mig att läsa matsedeln utanför en krog på Regeringsgatan. Då hörde jag en tyken röst bakom mig som frågade: – Ska du äta eller dricka? Där stod en uniformerad vakt.
