Hur var det egentligen med ”De vita bussarna”?

Av Bengt Sändh 2021-11-26

Den 9:e mars 1945 startade Röda Korsets vita bussar sin färd mot kontinenten. Himmlers massör Felix Kersten hade, med risk för eget liv, förmått Himmler att frige 8 000 kvinnliga fångar i koncentrationslägret Ravensbrück så att dessa kunde räddas med dansk hjälp.

Svenska Röda Korset sände en konvoj med vita bussar under ledning av Folke Bernadotte och i maj återvände dessa till Sverige med de första överlevande från koncentrations- och förintelselägren.

Vid krigsslutet hade man räddat 20 937 fångar ur koncentrationslägren:
8 000 danskar och norrmän
5 911 polacker
2 929 fransmän
1 615 statslösa judar
1 124 tyskar
632 belgare
387 holländare
290 ungrare
191 balter
79 luxemburgare
28 slovaker
14 britter
9 amerikaner
6 rumäner
5 finnar
4 italienare
3 spanjorer
9 övriga.

En antaglig siffra är att det bland dessa fanns cirka 6 500 judar. Senare uppgifter säger att endast 17 000 och ännu senare 15 000 fångar räddades i aktionen.

Den fjärde maj 1945 kapitulerade tyskarna i Danmark. Himmlers närmaste man, SS-officer Walter Schellenberg, meddelade svenska UD att han hade fullmakt från Hitlers efterträdare Karl Dönitz att förhandla om tysk kapitulation i Norge.

Han anlände nästa dag till Stockholm och flyttade in hos sin vän Folke Bernadotte.

Där bodde han sedan med ett antal andra tyska nazister och deras flickvänner, tills det blev pinsamt för prinsen som bad sin vän ryttmästare Victor Ankarcrona, som var medlem i den pronazistiska Riksföreningen Sverige–Tyskland, att ta hand om gästerna.

De inhystes i en villa i Saltsjöbaden. Walter Schellenberg och Folke Bernadotte ägnade den närmaste tiden till att tillsammans skriva sina minnesböcker från kriget och det var viktigt för Folke som tidigare vägrats publicitet av utrikesminister Günther.

Det var framför allt viktigt att deras båda utsagor stämde med varandra inför kommande rättegångar. Detta till trots dömdes Schellenberg tre år senare till sex års fängelse vid en ministerrättegång i Tyskland.

Trots att vår utrikesminister Günther och Felix Kersten var de som förberett expeditionen med de vita bussarna så nämndes de inte med ett ord i Folke Bernadottes texter.

Forskare som hade studerat Folke Bernadottes expeditioner för att få hem danska och norska medborgare från koncentrationslägren i krigets slutskede har fått hans hjältegloria att blekna betydligt.

Journalisten Bosse Lindquist gjorde ett radioprogram med titeln: ”Ta judarna sist.”  Historikern Ingrid Lomfors gav ut boken ”Blind fläck” och den ger också en helt annan bild av hjälpaktionen med ”De vita bussarna.”

I september 2007 avtäckte vår kung och Norges stortingspresident Jageland ett monument som skall få oss att minnas de vita bussarna i andra världskrigets slutskede då alltså cirka 15 000 fångar från olika koncentrationsläger kördes till Sverige av Röda Korset.

När de vita bussarna förs på tal är det, märkligt nog, alltid Folke Bernadotte som får hela äran. Det nämns inte att det var Norges exilregerings representant i Sverige Niels Christian Ditleff, från World Jewish Congress som tog initiativet.

Man nämner heller aldrig Himmlers estniske massör Felix Kersten som med risk för sitt eget liv, förmådde Himmler att släppa de flesta fångarna.

I Sverige gjorde vi allt för att råda bot mot sitt skamfilade rykte i krigets slutskede. Vi ökade biståndet till inte bara de nordiska länderna utan även till krigsdrabbade länder på kontinenten.

Vi skickade hundratals ton med mat och kläder och andra förnödenheter. Vi ökade flyktingmottagningen och som kronan på verket sände vi iväg en prins med ett antal vita bussar för att rädda fångar från koncentrations- och dödsläger.

Att Günther valde just Folke Bernadotte till ledare för busskaravanen berodde på att han kände till Hitlers svaghet för de svenska kungligheterna.

Prinsen hade att förhandla med Himmler och dennes medarbetare Walter Schellenberg men kontakterna togs lika ofta med Himmlers estniske massör doktor Felix Kersten.

Väl framme i Tyskland fick man tillåtelse att samla skandinaviska fångar i det nordtyska koncentrationslägret Neuengamme och där ge dem mat, läkemedel och vård men villkoret var att man med de vita bussarna först tömde lägret på de ursprungliga fångarna.

De vita bussarna kom alltså att agera fångtransport, i tysk tjänst, när de transporterade 2 000 utmärglade och dödssjuka fångar till andra läger i Braunschweig och Hannover.

Fångarna i Neuengamme var ryssar, fransmän och polacker och de var i så dåligt skick att många av dem inte klarade resan. När de togs ombord på de vita bussarna trodde de att de skulle bli räddade.

Vid framkomsten till de nya lägren hade en del redan avlidit. En busschaufför vid namn Sten Olsson vittnade om detta:

”Så som dessa människor behandlades är det inte tillåtet att behandla djur hemma i Sverige. Jag såg med egna ögon hur en vakt slog en fånge i huvudet med gevärskolven så han segnade ner. Denne fånge avled senare på natten i en buss. Jag var personligen med och bar ut två döda”.

Det finns många uppgifter om hur man valde och vrakade genom att ta skandinaver först, hur man valde ut icke judar framför judar och fångar från västra Europa före polacker och slaver.

Forskaren Ingrid Lomfors kommentar löd att: ”handlingen sker inte i enlighet med den opartiska humanitet som Röda Korset skall stå för”.

Himmlers massör, Felix Kersten, var den verklige hjälten. Men det tystades ner i Sverige.

Folke Bernadotte gav ut en bok om räddningsinsatsen men där omnämndes knappt Felix Kersten som två gånger uppkallades till Gustaf V som bad honom tona ner sin roll i räddningsaktionerna.

Felix Kersten nekades länge uppehållstillstånd i Sverige av rädsla för att han skulle ta äran från prinsen och Sverige.

Men Kersten hyllades rikligt på annat håll. Holländska regeringsledamöter föreslog under åtta år att Kersten skulle tilldelas Nobels fredspris.

Han fick det nederländska Röda Korsets silvermedalj av prins Bernhard. Efter en grundlig undersökning hos svenska Socialstyrelsen fick Kersten slutligen svenskt medborgarskap och bosatte sig i Länna strax söder om Strängnäs.

Han avled 1960 av en hjärtinfarkt på tyska autobahn då han var på väg att ta emot Hederslegionen av general De Gaulle.

Judiska världskongressen anser att Felix Kersten räddade över 60 000 judiska fångar från förintelse- och koncentrationsläger. Äras den som äras bör.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed.
Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.
Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor. 1993 startade han Bengt Sändhs snusfabrique. Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé.
Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match och flyttade till spanska Costa del Sol. Där lever han nu med hustru och hundar.
Bengt Sändh skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.