Jag blev förhörd om mordet på Olof Palme

Troligen finns det de, som tycker att det är ett otroligt tjat om mordet på statsminister Olof Palme, år efter år. Särskilt yngre personer, som kanske inte ens var födda när det hände, eller i varje fall inte var vuxna nog att förstå hur den här händelsen kunde beröra så djupt och bli helt samhällsförändrande. 

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

Mord är ju mord och det är ett grovt brott både i samhällets syn och för de närstående till den dödade.

Det här var ett väldigt speciellt mord. Inte enbart för att den mördade var statsminister, han var representant för det samhälle, som många då fortfarande såg som ett folkhem.

Min mamma var gammal när det hände. Gråsosse ut i fingerspetsarna. Hon hade varit barn, när hennes pappa blev åtalad för Röda Nejlikan-verksamhet. Exakt vad den verksamheten innebar vet jag inte, bara att det hade med bildandet av fackföreningar att göra.

Hon hade sett och varit en del av folket i folkhemmet, för henne och många andra var arbetarrörelsen detsamma som frälsning. Ungefär.

Polisens misslyckande

Även jag själv, som var yngre och förstås hade lite annan uppfattning om vad som skulle frälsa världen, var mordet på statsministern en fruktansvärd händelse. Hela Sverige blev annorlunda. Att man inte fick tag i mördaren är otroligt. Ett trauma, inte minst för polisen som visade sig så misslyckade.

En känd kriminalpolis från Centrala Spanavdelningen började åka runt till kända personer med straffregister i hela landet, oavsett om de satt i fängelse eller ej. Han frågade vad de visste om saken. Han förhörde också dem, som bevisligen varit inlåsta både lång tid före mordet och som fortfarande satt i fängelse långt efter. Först om själva mordet, senare om de hade hört något om mordvapnet.

Personligen blev jag hörd omkring ett år efter händelsen. Då hade jag varit i fängelse över två år innan mordet och det hade gått minst ett år efter. Vad jag skulle kunnat veta då förstår jag inte.

Christer av alla våldsmän

Däremot senare, när misstankarna mot Christer Pettersson dök upp! När jag fick höra varför just Christer, av alla våldsmän, som fanns i grannskapet Sveavägen, skulle vara den mest trolige mördaren. Det vill säga, det fanns flera kända personer, med mycket grova våldsbrott bakom sig, som aldrig blev misstänkta trots att de befann sig i närheten. De blev kallade som vittnen istället! Trots att de var på Sveavägen av samma orsak som Christer Pettersson.

Polisen har väl inte hållit det som hemligt, men i förhållande till mycket annat har man pratat med mindre bokstäver om varför Christer Pettersson och de andra var just där just då. Att de, precis som de brukade, stod där och väntade på att amfetaminlangaren Sigge skulle komma. Att Sigge skulle gå sin vanliga runda, från spelklubben Oxen, Sveavägen ner till Tegnergatan där hans bostad låg.

Levererade amfetamin på Sveavägen

På den vägen levererade han de förbeställda doserna till sina vanliga kunder, som stod och väntade efter vägen. Det här har polisen haft helt klart för sig, eftersom man hade span på Sigge sedan en väsentlig tid. Därför stod Christer Petterson i Dekorimas entré. Där var lite kringgärdat av glas och pelare. Det var ju kallt och blåsigt, vinter.

Därför tror jag att Lisbeth Palme såg Christer. Det behövs ingen minnespsykolog för att fatta det! När Christer hör skottlossning tittar han naturligtvis fram. Glöm inte att han var ute för att köpa knark, det är olagligt och ett tillslag av polis kunde sluta illa, speciellt för den som tillhandahållit grejerna. Det vore dåligt för Christer. När han ser en man ligga på gatan och en kvinna där intill så vet Christer Petterson av erfarenhet att då ska man inte vara kvar! Helt enkelt läge att dra!

Han var ju där!

Varför skulle inte Lisbeth Palme ha sett honom? Han var ju där! Däremot har hon aldrig sagt att hon sett ett vapen. Inte heller att hon sett honom skjuta. Men sett honom, det tror jag att hon har. Mördaren var väl inte kvar på platsen när det måste ha gått flera sekunder? Han sköt väl och stack?! Det gjorde Christer också. Inte sköt men stack!

Christer plankade pendeltåg hem till sin väntande polare, lika pank och utan allt som de var i behov av, som innan han tagit sig till stan.

Men den här kriminalspanaren kände naturligtvis till det här folkets vanor, om inte annat fick han höra det av Sigge Cedergren. Sigge var trött på Christer Pettersson. Christer hade nästan aldrig pengar. Han fick kredit långt över det vanliga, för om han inte fick pulver så blev han ilsken och på stridig, bråkade och gapade så vem som helst kunde förstå vad bråket gällde. ”Livsfarligt” för en knarklangare.

Knarkare som vittnen

Det vore praktiskt om polisen tog Christer. Sigge skulle inte gråta, polisen skulle ha uträttat något och om turen höll i sig fanns det ju en bra belöning. Med de andra kända knarkarna – våldsmän de också… som var på Sveavägen den kvällen till vittnen, så borde planen kunna fungera.

Det gjorde den inte. Inte fullt ut! Till en del beroende på att stjärnvittnena från Sveavägen svävade på målet och annat.

Dessvärre är många fortfarande övertygade om att det verkligen var Christer Pettersson som mördade statsministern. Det var det inte! Varför skulle han gjort det? För att han var tjacksugen? Det hade väl inte varit någon ide? Han var inte dum i huvudet. Pank och avtänd hade han haft större nytta av att råna Sigge, om han nu haft ett vapen. Fast… man biter inte den hand som föder en! Bättre sälja pickan och köpa tjack för pengarna! En man i Christers situation, tänk efter…

Och allt nys om Sigges erkännande på dödsbädden! Inte otroligt på minsta vis att ett vapen vid något tillfälle vandrat mellan honom och Christer. Rövare och banditer får inte köpa vapen i vapenbutiken. Ändå har så gott som alla kriminella män jag känt, någon gång haft ett skjutvapen. För det mesta har de fått den via en annan kriminell eller stulit den.

Sigge var mycket sjuk, men hade ändå blivit beslagen med lite amfetamin. Beslaget byttes mot ett ”erkännande på dödsbädden.” Hoppas verkligen att det blir en ny utredning!

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.