Bengt Sändh

Skriande orättvisor

Det kan ju tyckas att det jag nu kommer att skriva om är bagateller men eftersom detta magasin diskuterar rättvisefrågor, och denna orättvisa upprepas år efter år så känner jag att jag måste ta upp den. 

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed.
Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.

Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor.

1993 startade han Bengt Sändhs snusfabrique.

Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé.

Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match och flyttade till spanska Costa del Sol.

Där lever han nu med hustru och hundar. Bengt Sändh skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

 

Jag tänker på frågetävlingen ”Vem vet mest” som man sänder i Sveriges television fem kvällar i veckan. Här är reglerna helt åt helvete.

Jag jämför med idrotten och den millimeterrättvisa som där råder mellan de tävlande. Där är man noga med att alla skall tävla på exakt samma villkor.

Låt oss jämföra med häcklöpning. Tänk er att en av de tävlande fick tre gånger så många häckar som en annan. Att någon fick två meter höga häckar medan en annan fick häckar på 35 centimeter och bara behövde springa halva sträckan. Det skulle bli ett ramaskri på läktaren.

Vem av dem vet mest?

I ”Vem vet mest” kan en deltagare få frågan ”Vad kallas en livsnjutare efter namnet på en grekisk filosof?” Ganska svår fråga för flertalet. Han i pulten bredvid får frågan: ”Är laken en fågel eller en fisk?” Om den tillfrågade är helt aningslös så har denne dumbom ändå 50 procents chans att svara rätt genom att bara chansa på ett av två alternativ. Hur skall man av detta kunna avgöra vem av de två som vet mest? Orättvisorna fortsätter tävlingen igenom.

Till slut så blir det tre tävlande kvar till finalen och den som lyckats svara på en fråga får fortsätta att svara på frågor medan de två andra är avstängda. Det händer titt som tätt. Varför är det så noga med millimeterrättvisa när det gäller fysiska prestationer på idrottsarenan och så totalt likgiltigt när det gäller kunskaper i frågesport? När tävlingen är avgjord är det totalt omöjligt att ens få en hint om vem som vet mest. Byt namnet till: Vem har tur?

Lekfull underhållning?

En rättvis frågesport kan ordnas så att alla svarar på samma frågor. Det kan lösas på så sätt att de får skriva svaret på en platta så att det visas för tittarna på pultens display. Den tävlande plockas bort efter det att han/hon svarat fel exempelvis tre gånger. Fortsätt så tills endast vinnaren är kvar. Här kan tittaren få en liten hint om vem som vet mest.

Nu kanske man på SVT tycker:

– Ja men detta är ju bara en lekfull underhållning.

Då blir mitt svar:

– Ja, men det är väl för fan häcklöpning också.

Underhållningsvärdet minskar inte av att frågesporten är rättvis.

Bifogade filer:
Samlagskontrakt.pdf
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.