Välkommen till de blindas lotteri

Jag som skriver den här krönikan, finns egentligen inte. Jag är bara en inre röst av undertecknads tankar och drömmar. Låter det krångligt? Ja, visst gör det. Så här menar jag: 

Johan Hedenberg är mest känd som en bråkig, stökig hårding i olika filmer och tv-serier.

Vid fyllda 50 debuterade han med den tokhyllade boken Lill-Tarzan och jag, som handlar om hans uppväxt i en av Stockholms förorter.

Nu är han en av Para§rafs krönikörer.

En mer utförlig presentation av Johan Hedenberg och hans bok kan du läsa i artikeln, 28 döda kompisar.

Den inre rösten:

– Ditt, liksom de flesta andras liv, består av ett antal transportsträckor. Däremellan, ställs vi med jämna mellanrum inför en del val. Det vi ibland kallar för livets vägskäl. Vi kanske då ställer oss frågor som; Var och hur ska jag leva? Vem ska jag älska? Det kanske är hen, istället för den? Kort och gott; Vem är jag? Och tänk om jag väljer fel och missar allt mitt liv vill ge mig? Tänk om det rentav är så att jag under hela mitt liv bedragit mig själv, genom att oavbrutet varit mina drömmar otrogen…

Johan:

– Vänta nu för helvete, vart är du på väg?                                                                  

– På väg och på väg? Du och jag är inte så unga längre och jag ställer mig bara några frågor. Till exempel, vatten finns det ju samma mängd av. Sedan dinosauriernas tid är det samma mängd vatten som går runt vår jord. Om det råder torka i vissa delar av Afrika, så beror det inte på att vattnet tagit slut. Nej, det har bara tagit en annan väg. Det är då som du kan ge dig fan på att det blir översvämningar i Polen och Ljusdal.

 – Men…

– Samma sak är det med lycka och olycka, det finns alltid en konstant mängd av bägge. Om det blir inbördeskrig i ett land, så kan du ge dig fan på att någon av grannarna blommar upp.

– Vart fan är du på väg?

– Vill bara önska alla ett försenat; Gott Nytt År! Och konstaterar att vi vandrar runt som kalejdoskop, under vår stund på jorden. En liten knuff; Och vi ändrar både riktning och färg. Jag menar, vad gör vi när vi plötsligt vaknar en morgon och inser att alla våra drömmar ligger bakom oss? Game over! Vaknar upp en morgon som ett tiltat flipperspel, samtidigt som inkontinensreklam och erbjudanden om rabatterade förmiddagsturer med Ånedinlinjen dimper ned i brevlådan. Vaknar upp och inser att du inte längre kan lita på en fjärt. Du böjer dig ned för att knyta skorna och funderar samtidigt på vad du kan passa på att göra, nu när du ändå är här nere.

– Din jävla muntergök, är det så här du önskar alla ett Gott Nytt År?

– Ställer mig bara frågor som; Varför gjorde jag det valet? Varför sade jag nej istället för ja den gången, eller vice versa? Tänk om jag följt min inre tro och lyssnat på mig själv, hur hade mitt liv då sett ut…

– Det räcker nu, vill inte höra mer.

– Fattar du inte Johan? Du är en av deltagarna. Välkommen till de blindas lotteri. Du är i gott sällskap, livet är en chansning.

– Tack så väldigt mycket. Och ett försenat Gott Nytt År på dig själv!

– Alla dina drömmar som spolats bort och begravts i evigheten…

– DET RÄCKER NU! GOTT NYTT ÅR! GLAD PÅSK, MIDSOMMAR OCH HELA SKITEN PÅ DIG!


Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller information om vad som kommer på Para§raf den närmaste tiden. Ofta med extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.