Dick Sundevall

Hög tid att avskeda rikspolischefen

Det är ingen tillfällighet att polisen lägger stora resurser på att kontrollera människor med utländskt utseende. Det beror på klara tydliga direktiv uppifrån om att prioritera ingripanden mot dessa personer – som inte är misstänkta för något brottsligt.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Det har varit en het diskussion i några dagar om att polisen kontrollerar människor med utländskt utseende. Förklaringen är att man letar efter personer som ska utvisas från Sverige – men för drygt 90 procent av de som kontrolleras innebär det att de trakasseras på grund av sitt utseende: Brunögd kontrolleras, blåögd får passera.

   Varför har man då prioriterat att ingripa mot människor som inte har begått något brott? Tycker inte enskilda polismän eller deras närmaste chefer att brott som mord, dråp, grova rån, våldtäkter, grov misshandel och narkotikabrott är någonting de behöver bry sig om? Nej, så är det naturligtvis inte. Det handlar om att de har fått direktiv från högsta ort, från rikspolischefen, om att det här ska prioriteras. Vilket nu enskilda erfarna polismän ifrågasätter – och därmed blir omplacerade.

   I januari 2012 kom det ut andra direktiv, då skulle den så kallade vardagsbrottsligheten prioriteras. När det utvärderades efter åtta månader visade det sig att antalet fall som hade rapporterats vidare från polis till åklagare inom det segmentet, hade minskat i jämförelse med motsvarande period året innan, och året dessförinnan.

   Vad visar det? Ja, det finns väl bara en rimlig förklaring, den att man lokalt faktiskt tycker att mord, dråp, och våldtäkter och liknande brott, bör prioriteras högre. Och – att man inte längre bryr sig så värst mycket om alla konstiga dekret från landets högsta polischef.

   De senaste siffrorna visar att polisen inte klarar upp cirka 85 procent av de brott som begås i Sverige. Egentligen är siffrorna än värre då det i den här statistiken finns brott som har hundraprocentig uppklarning. Våldsamt motstånd mot polisman till exempel. Alltså det mest korkade av brott, att när man redan är gripen försöker börja slåss och bråka i största allmänhet. Likaså med rattfylla. Man stoppas i en spärr och får blåsa. Blir därmed misstänkt för rattfylla om det ger sånt utslag. I 99 procent av dessa fall blir man också dömd.

   Att 85 procent av brotten inte klaras upp innebär att det är betydligt bättre odds på att begå brott och ”vinna” – än det är på att spela på hästar, tips eller lotto.

   Nu gör polisledningen stor sak av att anmälningarna av brott har gått ner den senaste tiden. Det är naturligtvis bra – men är det polisens förtjänst? Jag har inte sett till några direktiv från rikspolischefen om att polisen ska prioritera förebyggande och förhindrande av brott, även om det står helt klart i polislagen att det är precis vad man ska göra.

   Att anmälningarna gått ner, och därmed sannolikt antalet brott, kan vara en tillfällighet men förhoppningsvis är det en ihållande trend. Men förklaringen kan ligga i att det blivit svårare att bryta sig in i lägenheter, villor och bilar. Eller att fältassistenterna gör ett allt bättre jobb, eller någon annan faktor som påverkar det här.

   Tänk om en vd i ett större börsnoterat företag redovisade sådana resultat som den svenska rikspolisen gör idag. Jämförelsen är rimlig då rikspolischefen har 20 000 poliser plus några tusen civilanställda under sig. Vad skulle hände med denna vd om han redovisade att man inte hade klarat av 85 procent av vad företaget hade att uträtta? Någon som tror att han skulle sitta kvar på sin post?

   Jag försöker förstå varför rikspolischefen Bengt Svensson inte har avskedats för länge sedan. Kritiken mot honom från hans egen organisation är ju förödande. Och likgiltigheten och misstroendet till hans direktiv är uppenbara. Visst, det finns alltid de som är kritiska mot högsta chefen i såväl statliga sammanhang som i privata företag, men det finns oftast också de som inte är det. Som tycker att hen sköter sitt jobb bra.

   Under de dryga 30 år jag har arbetat som rättsreporter har jag dock aldrig hört ett så kompakt misstroende mot en högsta chef som det mot Bengt Svensson. Och därmed kan han inte utöva ett fungerande chefskap över polisorganisationen. Så varför avskedas inte karln? Eller som vi gör i Sverige i sådana här sammanhang, omplacerar honom till att vända papper någonstans. Jag kan bara se två rimliga förklaringar:

   1. Han har en hållhake på en eller flera i regeringen.

   2. Regeringen vill vänta till det är valår, och då vinna röster genom att avskeda en inkompetent rikspolischef.

   Frågan är bara hur många fler brottsoffer det ska behöva bli innan det sker.

I övrigt tror jag…

Att livet inte blir enklare för enskilda polismän när de griper en torsk, med så att säga brallorna nere, och ska rapportera det till den åklagare som har jour – och det visar sig att det är den chefsåklagare som de just har gripit.

 

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev

   Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

Bifogade filer:
JohanEriksson.MP3

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.