Konspirationsteorierna behövs

Varför är konspirationsteoretiker det västa man kan kallas? Och varför vill opinionsbildare marginalisera dem?

Peter Isaksson utbildade sig sent i livet till journalist med inriktning på research.

Efter en stökig ungdomsperiod jobbade han som bartender, dörrvakt och lite av varje, innan han under många år arbetade med ungdomar som hade en psykosocial problematik.

Peter är en av initiativtagarna och grundarna till Magasinet Para§raf.

Hans vision var att magasinet skulle vara kompletterande inom samhällsjournalistik med ledordet inifrån.

Peter Isaksson är redaktionschef och ansvarig utgivare på Para§raf.

Om du som jag råkar ha en ifrågasättande karaktär och dessutom litar på det dina sinnen säger dig, kanske du har fått frågan:

– Är du en konspirationsteoretiker?

   Ofta flinar den som frågar lite överlägset, flinar på det där sättet som bara den som anser sig ha tillträde till den absoluta sanningen kan göra, lite överlägset och med spelad förståelse. Diskussionen har nu bytt riktning, från att ha handlat om huruvida en Boeing kan få plats i det lilla hålet i Pentagon, till att du som ifrågasatt det hela ska kunna svara exakt på hur ett alternativt förlopp vid 9/11 gick till.

– Så du menar att CIA låg bakom attentatet? Så du tror inte att det skulle ha kommit fram om det låg en konspiration bakom?

   Det här är inte mycket att harmas över, för det är precis samma mekanism som råder hos oss båda. När den som äger sanningen hör något som den inte förstår eller inte tror på börjar personen genast ställa frågor. Detsamma gäller för mig.

   Värre är det när framträdande opinionsbildare försöker tysta ifrågasättande personer som lagt ned omfattande tid och kraft på att söka sanningen. Expressens krönikör Britta Svensson skrev i en krönika härom veckan:

Det är klart att det är viktigt med yttrandefrihet. Men i ett fall önskar jag faktiskt att landets samlade massmedier höll klaffen. Det gäller nya teorier om mordet på Olof Palme.

   Britta Svenssons motstånd mot konspirationsteorier står enligt henne själv att finna i hennes barndom. Hon trodde i tolvårsåldern att Kennedys påstådde mördare Lee Harvey Oswald var radiostyrd från Moskva. Detta var så traumatiskt för Britta att hon än idag anser att de flesta konspirationer hålla samma klass. Hon fortsätter:

Konspirationsteorierna sprider en falsk uppfattning om verkligheten, om hur samhället fungerar.  

   När jag söker igenom de senaste veckornas artiklar om de ”nya” teorier som Britta hänvisar till, hittar jag bara teorier som framförts av kriminologen Leif GW Persson och författaren Gunnar Wall. Två herrar som jag är tämligen övertygad om, har läst mer av utredningsmaterialet än Britta Svensson. Så vad får Britta att med kraft betacka sig för deras teorier och ge uttryck för ett tolkningsföreträde till sanningen? Jag tror att det handlar om rädsla och lathet. En rädsla som inte bara handlar om att tvingas omvärdera sin syn på omvärlden, utan även en rädsla att bli utesluten ur det offentliga rummet. Alltså måste man markera att man står väldigt långt ifrån konspirationsteorierna. Inte en misstanke får finnas att man är en privatspanare eller konspirationsteoretiker som är de öknamn, de politiskt korrekta gett de som söker sanningen, öknamn som tillåter att man marginaliseras.

   Latheten är enklare att förklara, Britta Svensson har inte läst en enda rad av polisutredningen. I Italien har den Nobelprisbelönade författaren Dario Fo länge varit en högröstad kritiker av den officiella versionen av 9/11, något liknande tror jag skulle vara omöjligt i Sverige.

   Konspirationsteoriernas själva kärna är – bristen på svar. När människor vid stora traumatiska händelser som morden på Olof Palme och John F. Kennedy eller terrorattacken 9/11 försöker begripa det obegripliga, men möts av tystnad och femtioåriga sekretesstämplar gror konspirationsteorierna. Som motpol kan jag nämna att jag aldrig har hört en enda konspirationsteori om Anders Behring Breiviks fruktansvärda terrordåd. Där var transparensen från norska myndigheter i det närmaste total. Filmer från övervakningskameror blev offentliga, polisen svarade på frågor, ansvariga utkrävdes på ansvar.

   Har inte en demokrati råd med ett antal verklighetsfrämmande teorier om mordet på Palme? Väldigt få av dem hamnar i etablerade media. Lars Krantz heter den numera avlidne journalisten som framförde den kanske märkligaste teorin av alla. Han menade att Palme iscensatte sitt eget självmord och att det regisserades av den ryske regissören Andrej Tarkovskij. Vill man få tyst på teorier liknande Lars Krantz funderingar finns det ett enkelt sätt, släpp på sekretessen i Palmeutredningen, börja med samtliga vittnesmål från biografen Grand.

   Den 22 november i år är det på dagen femtio år sedan president John F. Kennedy mördades på Dealey Plaza i Dallas. Ju närmare årsdagen vi kommer, desto fler teorier kommer vi att få ta del av om vem eller vilka som låg bakom mordet. Det började som århundradets polisingripande, där ett tjugotal poliser en timme och sex minuter efter mordet, helt utan information skyndade sig till biografen där Lee Harvey Oswald befann sig och grep honom för mordet på Kennedy. Maken till polisiär intuition har inte skådats varken tidigare eller senare.

   Den efterföljande Warren-kommissionen fastslog att Oswald var ensam gärningsman, något även Britta Svensson vill fastslå för att vi inte ska gå vilse, hon avslutar sin krönika:

I höst är det 50 år sen president John F Kennedy mördades. Det var den marginaliserade, psykiskt sjuke våldsmannen Lee Harvey Oswald som gjorde det. Ensam. 

   Jag vet inte om Britta Svensson känner till det men här går hon på tvärs med senare utredningar. Den av kongressen utsedda House Select Committee on Assassinations skrev 1978 i sin slutrapport att det förelåg en konspiration bakom mordet på Kennedy.

   Många är de konspirationer som har avslöjats tack vare idogt grävande av advokater, författare, före detta poliser, journalister och konspirationsteoretiker. Vem kunde 1964 tro att den amerikanska militären kunde fabricera en händelse vid Tonkingulfen för att få en anledning att bomba Vietnam, något som idag är vedertaget. Vem trodde på de dömda i Guildford four eller Birmingham six? Eller, vem trodde att Thomas Quick var oskyldig innan Hannes Råstams reportage? Ifrågasättande är en viktig samhällsingrediens som inte bör tystas.

  

För övrigt anser jag:

Att den mest otroliga konspirationsteorin av alla är att Osama bin Laden med hjälp av en laptop från en grotta i Afghanistan lyckades få hela USA:s luftförsvar att somna om.

Att om du gillar att gräva bland dokument och försöka avslöja det gömda, så ska du söka till utbildningen Kvalificerad researcher på Medborgarskolan.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.