Dick Sundevall

Outlaws i prästskrud

En del MC-gäng definierar sig som outlaws, då de inte accepterar det egna landets lagar, utan lever efter egna regler. Religiösa samfund som ser guds ord, i form av hur de själva tolkar bibel, som övergripande landets lagar – [-]blir därmed rimligen också outlaws.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

I allt fler länder avslöjas hur katolska präster har förgripit sig sexuellt mot barn. Och hur man på olika sätt har försökt att mörklägga detta. När det inte längre går att förneka träder någon högre präst i hierarkin fram och beklagar att den eller den prästen på det sättet skadat kyrkan. Men man hör sällan eller aldrig ett ord av medkänsla med offren.

   I USA har det gått så långt ett antal rika katolska församlingar till och med fört över sina tillgångar till andra kyrkliga enheter, för att sedan kunna gå i konkurs när de krävts på skadestånd från offren.

   I botten på det här finns naturligtvis den vansinniga idén med att katolska präster ska leva i celibat. Alltså att de helt ska avstå från en av människans grundläggande drifter – sexualdriften.

   Det är bara män som kan bli katolska präster. Om man kommer på dem med att leva i ett helt vanligt sexuellt förhållande med en vuxen kvinna, kan de avsättas som präster. Resultatet blir att alltför många av dem istället förgriper sig sexuellt på barn. Celibat för katolska präster sträcker sig inte tillbaka till Jesus tid, utan det var 1073-1085 som påven Gregorius införde det här i romerskt-katolska kyrkan.

   I Polen, som är ett starkt katolskt land, har professor Jozef Baniak, vid Adam Mickiewicz-universitetet i Poznan, frågat 823 polska katolska präster om de skulle vilja ha familj med fru och barn. 52 procent svarade ja, varav 12 procent erkände att de hade en fast relation med en kvinna. Jag kan inte låta bli att fråga mig hur många av de övriga, alltså 48 procent, som istället förgrep sig kontinuerligt på barn.

   Vad händer då med katolska präster som avslöjas med att de våldtar barn? Det ska sägas att det i många fall handlar om att andra katolska präster försöker stoppa vad som pågår. Deras framställningar går då vidare ända upp till Vatikanen – där de arkiveras och blir oåtkomliga för utomstående. Det blir aldrig någon polisanmälan, utan man anser att det här ska handhas inom kyrkan. Alltså precis som när någon i ett MC-gäng begår lagbrott, så handhar man det inom det gänget och blandar aldrig in polisen.

   I vissa fall förflyttar man pedofilprästerna och försöker under en period få dem att sluta ge sig på barn. Sedan placeras de på något nytt ställe, utan att någon där får reda på vad de haft för sig. Gång på har det avslöjats att de då har fortsatt att ge sig på barn.

   I det katolska Dublin på Irland, var cirka 90 procent av katolikerna aktivt utövande i den meningen att de gick i kyrkan varje söndag. Skandalerna med sexuella övergrepp mot barn har inneburit att det nu är 4 procent som gör det. De flesta understryker dock att de fortfarande är troende men att de inte vill ha med de katolska prästerna att göra.

   Sånt här förekommer även i andra starkt religiösa samfund. I Knutby-församlingen i Uppland, som fortfarande får stöd från den svenska pingstkyrkan, agar man barnen kontinuerligt. I den sekten som i en del andra kristna sekter är guds lag, så som de uttolkar den, stående över landets lagar.

   I såväl USA som på Irland har det avslöjats att många av de här katolska pedofilprästerna har ”tagit sig an” döva barn, som inte har kunnat berätta vad de varit med om. Men som idag, som vuxna, kämpar för upprättelse och för att dessa präster ska dömas för vad de gjort. Dock utan resultat. En av dessa har nu som vuxen beskrivit hur han som åtta-åring ligger i sängen, skräckslagen och inte kan somna, då han tror att det den natten är hans tur att hämtas igen, för att någon av dessa pedofilpräster ska förlusta sig med honom:

[-]   – Jag var som ett litet skakande lamm, som fruktade att den stora vargen skulle komma den natten.

   Som jag ser det måste rimligen katolska kyrkan och alla andra kyrkliga samfund som anser att guds lag står över nationens lagar, därmed ses som outlaws – och behandlas därefter. Det bör alltså bedrivas polisiär spaning mot dem. Undercoverpoliser borde infiltrera dem. Och varför inte sätta samman speciella grupper av poliser, som är specialiserade på att utreda vad dessa kyrkliga outlaws håller på med bakom den kristna fasaden? Om man har motorcyklar som ursäkt för att bryta mot lagen eller bibeln och kyrkans fasader, ska rimligen inte ha någon betydelse ur polisiärt perspektiv.

   Är det möjligen så att många pedofiler har sökt sig till den katolska kyrkan för att där försöka bli präster? Rimligen är det så. För där har de ju fått fri tillgång till barn – och en fristad för att begå sexuella övergrepp mot dem. Inom den katolska kyrkan finns det rapporter som går ända tillbaka till 1300-talet om präster som begått sexuella övergrepp mot barn. Det här har alltså fått pågå i 700 år!

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.