Vart tog ni vägen, alla ni föräldrar?

Ni som kom till skolan och kollade läget. Jag minns pappan som kom in i vår klass när ett gäng killar varit elaka mot hans dotter. Pappan var fullständigt vansinnig. Skällde ut allt och alla. Ingen sa halv sju. Hela klassen satt och stirrade ner i bänken. Den där flickan fick vara ifred sen. 

Calle Paulsson är ungdomspolis i Helsingborg.

Han presenterar sig så här: 
Adopterad från Colombia vid ett års ålder. Uppväxt i olika delar av Sverige. Bloggar, twittrar och föreläser. Var med och startade upp Områdes & ungdomsgruppen i Helsingborg, vilket är en ungdomsgrupp som jobbar förebyggande i utsatta områden och med ungdomar på individnivå. Det sker i samarbete med socialtjänst, kommun, skola och fritid, och även med andra personer och organisationer som verkar i ungdomsvärlden i Helsingborg.

Calle extraknäcker som skådis och kan bland annat ses som knarklangare i några av Johan Falk-filmerna.

Nu går han över från att blogga till att skriva krönikor på Para§raf.

De föräldrar som gick in på fritids och hängde där en halvtimme innan det var dags att åka hem. Tog en kaffe med fritidsledarna. Slängde käft med lite ungar. Jontes farsa liksom. Han kom alltid, vi visste det. Jontes farsa var hård men rättvis. Därför gick han hem hos alla.

   De där morsorna som kom ut på gården och skrek att nu fick vi sluta lira boll. Mörkret hade fallit och det var dags för kvällsmat och sedan ner i bingen. De sa även till andras ungar.

– Gå hem med dig.

   Vi höll truten och gjorde som de vuxna sa. Morsan gick in och ringde polarnas föräldrar. Sa att hon skickat hem dem. Telefonkedjorna var givna. Vissa päron dök upp mer frekvent än andra. Visst suckades det.

– Fan nu kommer Henkes farsa.

   Ibland för att skälla, eller bara för att visa hur man sköt en sträckt vrist. Han avbröt vårt spel. Men vi höll käft. Tittade otåligt på medan Henkes farsa sköt boll efter boll i målet. Sträckt vrist. Bredsida. Henke avled varje gång.

   Föräldrarna var givna under min uppväxt. De fanns där. Kollade läget. Sa ifrån. Ville vara med. Dök upp eller hämtades.

– Jag säger till farsan om ni inte slutar.

   En kille som var syrian brukade säga sådär. Vi retade killen, och hans farsa blev galen. Vi visste vad som gällde. Så fort killen gick för att hämta sin farsa så la vi benen på ryggen. Man ville på nåt sätt visa sig duktig inför vuxenvärlden. Man ville inte att polarnas föräldrar skulle tycka att man var ett dåligt umgänge. Vara ögontjänare och vara överdrivet trevlig. Inte tjafsa emot. Det var melodin.

   Jag minns killen i fotbollslaget. Vi satt i omklädningsrummet. Killen satt på en bänk och sparkade på en dörr som inte gick att stänga ordentligt. Upprepade gånger sparkade han till den. En annan killes farsa kom in. Han sa till killen som satt och sparkade på dörren.

– Sluta sparka på dörren!

– Det gör väl inget, svarade killen nonchalant.

   Gubben blev galen och skrek

– GÖR DET INGET!!!!????

   Han tog killen i kragen och tryckte upp honom mot väggen. Gav honom en utskällning så att hans hår än idag står bakåt. Vi andra satt som förstenade.

   Idag, 2013, hade väl den där farsan blivit anmäld. En ung kille har väl rätt att få sparka på en dörr utan att bli upptryckt mot väggen? Jag menar att den där farsan är sällsynt idag. Jag menar att de där morsorna som gick ner på gården och kallade in sina ungar inte heller finns i överflöd. Jag menar att vuxenvärlden inte alls på samma sätt rör sig i ungdomarnas värld.

Calle har följt upp den här krönikan med en till på samma tema: Dags att våga stå upp.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.