Ricard Nilsson

Slagsmål på fängelsegården

I helgen gick jag ut på fängelsets promenadgård för att få lite luft, men möttes då av ett ursinnigt slagsmål! Vårsolen bländade mig när jag tog ett steg ut på stentrappan som finns utanför min paviljong. När ögonen vant sig vid ljuset såg jag flera av mina medfångar stå samlade kring något. 

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt trettonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit en deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd. I juni kommer nästa, Med döden som skugga.

Han bloggar numer här: www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Efter att ha kommit närmare märkte jag att de tittade på två änder som slogs. Eller egentligen var det en manlig and som försökte ha sex med en kvinnlig and och en tredje som med våld försökte få bort sin rival.

   Två av änderna har blivit som familjemedlemmar här på anstalten. Den ena är döpt till Kajsa Anka och den andre, med ett grönt huvud, till Kalle Anka. De har varit ett par så länge som jag kan minnas, alltså betydligt längre än de fem år jag har varit placerad här. Varje vår kommer de till Tidaholm och lever i närområdet. Vi matar dem med gammalt bröd och ser till att de har färskt vatten tillgängligt. Under promenadtid brukar ytterdörren till bostadspaviljongen stå öppen när det är varmt ute, vilket innebär att herr och fru Anka kan vara så fräcka att de vaggar upp till tröskeln på avdelningen och kvackar tills någon serverar dem.

   Denna dag var det Kalle och Kajsa som var i full gång med ett samlag. Detta tyckte dock inte en annan blåhövdad and om. Han försökte därför med all sin kraft att få bort sin grönhövdade konkurrent. Av naturliga skäl döpte jag denna rival till Alexander Lukas. Det gick väldigt vilt till. Samtidigt som Kalle försökte fortsätta sin älskog med Kajsa så skulle han försvara sig mot Alexander. Personligen kan jag tycka att det varit lättare för Kalle att avbryta sitt könsumgänge för att slåss, men han var uppenbarligen av en annan åsikt. Mitt ute på vår promenadgård flög en och annan fjäder i detta lite makabra triangeldrama. Jag gick efter ett tag in på paviljongen igen utan att veta hur allt slutade, men det fick jag snart besked om.

   Under vår promenadtid följande dag stod Kajsa som vanligt och väntade otåligt på att få en handfull smulor. Men när jag tittade mot vad jag förmodade var Kalle, uppmärksammade jag att huvudet var blått och inte grönt. Detta kunde bara innebära en sak, att Alexander hade vunnit Kajsas hjärta. Även ett par andra fångar hade upptäckt partnerbytet, något som diskuterades och vi tyckte alla lite synd om Kalle. Här på säkerhetsanstalten Tidaholm sitter vad som enligt vissa sägs vara våldsamma och känslokalla interner, ändå ömkar vi för en and som förlorat den kvinna han varit ihop med under mer än ett halvt decennium. Något som alla tjuvhatare borde ägna en tanke åt.

   Igår eftermiddag tittade jag ut genom köksfönstret som vetter mot promenadgården, där stod Kalle – övergiven och påtagligt nedstämd. I flera minuter iakttog jag honom ståendes orörlig på den plats där han för sista gången älskade med sin käraste. Kalles känslor var uppenbara – han saknade sin Kajsa.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.