Dick Sundevall

Kan vi lita på att staten är god?

Har hakat upp mig på det där med att 75 procent av svenska folket inte är oroade över att de avlyssnas och kollas i allt större utsträckning. Och att elva procent inte vet om de är oroade. Vi är alltså en liten minoritet som i likhet med Europas mer framträdande ledare är oroade. Beror det här möjligen på att folk i Skandinavien, i motsats till övriga världen, har uppfattningen att staten är god? 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Jag gillade och gillar fortfarande den gamla folkhemstanken, att det goda hemmet inte känner några styvbarn. Min mamma brukade skämtsamt säga att jag blev till genom den, eftersom hon träffade pappa på ett möte som just handlade om folkhemmet. Men samtidigt är nog idén om folkhemmet skyldig till synsättet att staten är god. Att staten, med alla dess tentakler i form av institutioner och företag, bara vill oss medborgare gott. Att staten finns till för vanliga medborgares trygghet, väl och ve.

   Vi behöver inte resa så värst långt söderut för att möta ett helt motsatt synsätt. Möta den för dessa medborgare självklara inställningen att staten är en fiende. En amöba som beskattar dem orättvist och som har såväl fängelser som polis och militärmakt till sitt förfogande för att befästa sin makt.

   Vad som är slående är att den här inställningen inte följer partipolitiken. I modern tid är det högern i bred mening, i Sverige Alliansen, som varit motståndare till staten. Som predikar att staten inte kan och inte ska driva företag. Och stenhårt står fast vid den tesen oavsett hur många privatiseringar som inneburit försämringar för medborgarna. I konsekvens därmed är det oftast moderater som försöker undkomma tv-licenser och de skatter som andra medborgare måste betala.

   Men samtidigt vet var och en som befinner sig politiskt till vänster, eller borde i varje fall veta, att grundläggande marxism utgår ifrån att staten alltid är ett verktyg för den samhällsklass som har makten. Och det oavsett om det är ett kapitalistiskt eller socialistiskt samhälle.

   Därmed möts medborgare över partigränserna, i större delen av världen, i synen på staten som en fiende. Och rimligen är det därför som oron över den alltmer omfattande avlyssningen och kontrollen över våra telefonsamtal, mejl och aktiviteter på sociala medier, är större i de flesta andra länder än vad den är i Sverige.

   Den som inte har något att dölja har inget att oroa sig för, säger alltför många. Jag tror att vi alla har något att dölja. Och jag hävdar att vi har rätt att dölja vad det nu är. Den där dumheten i tonåren, det där som hände på firmafesten – eller om inte annat, de där fantasierna vi har när vi onanerar.

   Avlyssningarna och kollandet av våra mejl och vad vi skriver på sociala medier, handlar inte om vad vi eventuellt har att dölja. Det handlar om att som fria medborgare i en demokrati ska vi ha rätten att ha något att dölja. Det handlar om att staten, och andra stater, ska respektera vår integritet. I Sveriges grundlag uttrycks det så här:

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. 

   Det är vackra ord. Ord som ska respekteras. Om så inte sker är det definitivt något att oroas över. Att tro att storebror staten tar hand om det och vi inte behöver oroa oss när staten tvärtom inte respekterar vår frihet och värdighet, genom att inte respektera vår integritet – det är milt uttryckt aningslöst.

   Undrar hur det var i gamla Östtyskland när Stasi hade sin oerhört omfattande organisation av folk som avlyssnade telefonsamtal och angav varandra? Var det möjligen så att många, kanske en majoritet, kände sig trygga med det? Var det möjligen så att de aningslöst trodde att staten och dess polismakt bara ville dem väl, att staten var god? Var det möjligen så att kanske hela 75 procent av medborgarna inte var oroade – eftersom de ansåg att vad som pågick inte berörde dem?

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.