Ricard Nilsson

Farliga tidningar

En del av Kriminalvårdens beslut får mig att skratta högt. Det var fallet när Kirseberg förbjöd innehav av en tidning eftersom den i sig ansågs kunna användas som ett påtryckningsmedel.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släppte han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

   En av grabbarna hade fått motorcykeltidningen ”Scanbike” via posten. Men det gillades inte av anstalten. I ett beslut där de avslog innehav skrevs bland annat att den intagne ”… genom att använda tidningen och dess innehåll kan utöva påtryckningar på övriga intagna.”

   Hur en tidning i sig skulle kunna användas som påtryckning förklaras förstås inte närmare. Men det klarläggs i beslutet att eftersom tidningens ägandeskap eventuellt är influerat av en viss motorcykelklubb så är det en säkerhetsrisk att inneha tidningen. Det som blir konstigt är att tidningen ifråga vanligtvis är ett tillåtet innehav. Jag frågade själv om det var okej om någon anhörig köpte ”Scanbike” och sedan skickade mig den. Detta var det inga som helst problem med.

   Det handlar alltså om en normal tidning – den säljs hos vanliga återförsäljare – som för vissa fångar blir ett otillåtet innehav eftersom den anses vara en säkerhetsrisk. Vilka interner som sedan innefattas av detta innehavsförbud verkar på subjektiv basis väljas av beslutsfattare inom Kriminalvården.

   I beslutet kan dessutom läsas följande: ”Det finns även risk för att tidningen väcker anstöt hos intagna som tillhör andra grupperingar vilket kan äventyra säkerheten i anstalt.” Här verkar Kriminalvården mena andra motorcykelklubbar, men varför är det då tillåtet för exempelvis mig att inneha tidningen? Den bör väl rimligen väcka minst lika mycket anstöt i min ägo?

   Samtidigt har fången det gäller tydliga tatueringar på kroppen som visar vilken klubb han är medlem i. Väcker inte han som person i så fall mer anstöt och kan inte han som individ utöva påtryckningar utan att ta hjälp av en tidning?

   Nej, en del beslut som fattas är tragikomiska och visar på de konstiga och partiska bedömningar som alltför ofta sker på denna sida muren. Nåväl, än är inte sista ordet sagt. Den intagne har överklagat beslutet och om förvaltningsrätten håller med Kriminalvårdens absurda bedömning återstår alltså att se.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.