Vem bryr sig om rättssäkerheten?

Läser debattartiklar av såväl den nuvarande justitieminister Beatrice Ask som den sannolikt blivande, Morgan Johansson. Ser tv-program med andra partiers rättspolitiska talesmän. Men ingen – ingen – tar upp rättssäkerhetsfrågorna. Med tanke på vad som hänt med fallet Quick/Bergwall och andra liknande fall är det konstigt. Men gräver man lite djupare finns det en möjlig förklaring.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Vad är det som gäller under det så kallade supervalåret 2014? Vad är det partierna köper röster på? Tydligen inte på att rättssäkerheten har stora brister när enskilda medborgare blivit misstänkta för något brott. Quick-cirkusen är en av Sveriges största rättsskandaler men har inte gett något som helst avtryck i den valrörelse som nu börjat komma igång.

   Dock finns det kanske något som är större. Något som mer eller mindre dagligen ger stort genomslag i medierna. Något som bara tycks öka. Något som alla medborgare känner till – och som allt för många är direkt berörda av: Oförsonligheten och hatet som hela tiden ökar.

   Antingen det handlar om förföljelse och hat på nätet eller olika fotbollsklubbars så kallade supportrars hatiska agerande mot andra klubbars supportrar, eller olika nazistiska och rasistiska grupperingen som syns och hörs allt mer – så handlar det om oförsonlighet och hat.

   Allt tyder på att hatet i dess olika former ökar – och medierna hänger på. Att i det läget ge intryck av att vara soft on crime, är för varje partistrateg lika med politiskt självmord. Och att måna om rättssäkerheten för personer som är misstänka för brott, kan uppfattas som just soft on crime – som att man tycker synd om brottslingar.

   Alltså satsar strategerna istället på att deras parti ska framstå som det som är hårdast mot brottslingar. Att vara den som är mest oförsonlig. Det parti som redan vunnit den kampen är Sverigedemokraterna. Deras partiprogram andas medeltid i de här frågorna. Så nu handlar det om vem som kan komma två. Vem som med i varje fall något uns av rumsrenhet kvar, kan komma närmast sd i de här frågorna.

   Just nu handlar det om livstidsstraffet. Moderaterna vill att fler döms till livstid. Det här är något som har en framträdande plats i sverigedemokraternas partiprogram. Och nu har socialdemokraterna via Morgan Johansson hängt på och klargjort att man inte motsätter sig moderaternas förslag.

   Fram till 1921 var det dödsstraff för mord och lite andra brott i Sverige. Därefter satt fångarna i fängelse i 20-30 år för sådana brott. Vartefter blev det allt kortare tid för att med tiden innebära att de satt inne 7-8 år, och det oavsett om det var borgerlig eller socialdemokratisk regering. Under 1960-talet och några årtionden framåt dömdes de flesta mördare till rättspsykiatrisk vård men från och med 1989 började livstidsstraffet bli allt längre. Dock utan att riksdagen beslutade något i den vägen. Idag är livstidsstraffet cirka 18-20 år i praktiken. Inget av det här har påverkat antalet mord och dråp i Sverige.

   Men nu vill alltså såväl moderaterna som socialdemokraterna att domstolarna ska döma till livstid även för mord där de idag dömer till tidsbestämt straff. Man skulle kunna tänka sig att det hade kommit någon ny forskningsrapport som visar att det blir färre mord om riksdagen beslutar om den här lagändringen. Men så är det inte alls. Såväl framträdande svenska brottsforskare som internationella vet att det här inte alls påverkar antalet mord.

   Naturligtvis vet man i de olika partierna att sådana här förändringar inte resulterar i färre mord eller minskad brottslighet överhuvudtaget. De finns ju faktiskt läskunnigt folk i partierna. Och om de så bara hade en enda liten forskningsrapport som på minsta sätt antydde att det här kunde vara ett konstruktivt sätt att få ner grov brottslighet på, så skulle de naturligtvis hänvisa till denna rapport. Men det gör de inte, för något sådant finns inte.

   Så varför vill man då ha den här lagändringen? Därför att man friar till oförsonligheten och hatet. Därför att man tror sig köpa röster på att framstå som nästan lika oförsonliga och hatiska som sd. Men friar alltså till de okunniga – de oförsonligt hatiska. 

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.