Vi kan vara stolta över vad vi uträttat

Jag trampade fel, såg knappt den smala stigen framför mig. Vattnet läckte in under de nakna fotsulorna i de svenska Clogsen. Inga skor lämpade för bushvandring i Afrika. Det höga gräset svepte omkring mina ben när vi, fyra kvinnor i gåsmarsch sökte oss fram mot hyddorna under den alldeles stjärnklara natthimlen.  Trots natten var det varmt och svetten sipprade mellan mina bröst.

Helene Bergman är 40-talist, journalist, författare och återtar nu ordet kvinnokämpe efter att i några år kallat sig feminist.

   Helene skolades in i journalistiken på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. I den berömde huvudredaktören Torgny Segerstedts anda lärde hon sig att aldrig böja sig för makten och att som journalist ge de röstsvaga röst.

   Under en stor del av sitt journalistliv har hon jobbat på Sveriges Radio. Där startade hon lokalradions första kvinnoprogram Amanda och var sedan i några år producent, programledare och reporter på kvinnoprogrammet Radio Ellen. Hon har också varit nyhetschef på lokalradion och arbetat som reporter på lokaltidningar.

   Helene har tillbringat långa tider utomlands och som frilansjournalist rapporterat från bland annat Bangladesh och Zimbabwe.

   Hennes insikt att män också är människor har vuxit med åren och hon hatar kollektiva tvång. Hon är aktuell med boken Med svärtad ögonskugga – en feministisk memoar. I boken kritiserar hon dagens feminism och ger en personlig återblick av kvinnokampen på 1970- och 80-talen.

Jag gick sist. Framför mig fanns min svenska väninna Gunilla, sedan kom de två zimbabwiska kvinnorna Theresa och AmaiP. De balanserade båda två fyllda knyten på sina huvuden, medan de barfota trampade den smala stigen.

   Det var AmaiP som ledde oss på okända stigar. Jag litade på henne, jag var tvungen att lita på henne. En kvinna så självklar i sitt liv och överlevnad. Så fjärran från Sverige och den svenska feminismen.

   Jag började bli trött, vi hade gått länge nu. AmaiP kunde inte säga hur länge till vi skulle gå. En röst i mitt öra:

”Du klarar mer än vad du tror. Du klarar mer än vad du tror.”

Jag hade inget val. Jag var tvungen att fortsätta framåt.

   – Det måste ha varit så här när gerillan förflyttade sig på nätterna, pratviskade jag bakom Gunillas rygg.

Hon vände lite bakåt med huvudet och svarade snabbt.

   – Feministgerillan! Det är vi. Släng dig i väggen Gudrun Schyman.

   Ja, det var vi – tillsammans, två vita och två svarta kvinnor på samma stig, på samma vandring mot ett gemensamt mål, men från två helt olika kontinenter. Vi kvinnor från Sverige har kommit så mycket närmare det målet, så väldigt mycket närmare. Jag är stolt över det, stolt över vad vi från främst 40-talistgenerationen har uträttat.  

   Precis som Dick Sundevall skriver om i sin tillbakablickande krönika nedan. Det är dags att fira Internationella Kvinnodagen i Sverige med stolthet och samtidigt rikta blickarna och solidariteten utåt mot de kvinnor i världen som inte har de rättigheterna och möjligheterna som vi har uppnått.

   De kvinnor som lever i slaveri, utsätts för trafficking, vars barn dör i brist på mat. De modiga kvinnor världen över som riskerar sina liv för sin kamp för mänskliga rättigheter och ett värdigt liv.

   Internationella kvinnodagen är en bra dag att upprätta och hylla den internationella solidariteten.

   Vi fyra kvinnor nådde svettiga och smutsiga målet efter två timmars vandring. Två stora hyddor, en kökshydda och en sovhydda båda med höga, toppiga grästak visade sig i månskenet som siluetter mot den afrikanska himlen. AmaiP lyfte ner sitt knyte från huvudet, öppnade det och tog fram varsin öl som vi släckte törsten med framför den öppna elden. Trötta, lyckliga och sammansvetsade somnade vi tätt intill varandra på det hårda golvet.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.