Ricard Nilsson

Det kunde ha varit värre

I min första krönika från Kirseberg beskrev jag ett fängelse präglat av rättsvidrigheter och en bedrövlig allmän tillvaro. Även om det fortfarande finns en hel del problem, så kan jag nu efter ett par månader ändå ta ett par steg tillbaka och göra en mer objektiv bedömning. Och med lite andra glasögon på kan jag konstatera att det kunde ha varit värre.

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släpper han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Jag har nu kommit upp till en av långtidsavdelningarna. Skillnaden mellan mottagningsavdelningen A5 och A2 där min fasta placering slutligen blev, är milsvid. Här drar det till exempel inte konstant från fönstren, vakterna har en aningen bättre attityd (i alla fall en del av dem) och dialogen med beslutsfattarna har förbättrats. Men framförallt har anstalten godkänt mina heltidsstudier, det blir nu mycket lättare för mig att ta det lugnt och hitta en ny fungerande rutin att följa.

   I den tidigare krönikan härifrån nämnde jag ett generellt förbud mot innehav av vanliga genomskinliga plastfickor, vilket var den information jag hade fått från personalen på A5 och även från någon enstaka här på A2. Efter en diskussion med ansvarig kriminalvårdsinspektör framkom dock att ett innehav var motiverat med hänsyn till mina heltidsstudier. Detta kanske ses som en mindre seger, men för mig är den viktig, just för att den visar på en lyhördhet och en dialogvilja från anstaltens sida – något som ansvariga chefer ska ha en eloge för. Jag kräver aldrig guld och gröna skogar, utan bara en individuell bedömning och beslut som är förankrade i lag och rätt.

   Att det kvarstår problem här på Kirseberg går dock inte att förneka. Det känns som om en viss jargong sitter i väggarna och påverkar vakterna. Framförallt har jag reagerat på en repressiv hållning och attityd från flera ur personalen, ungefär som om de har något att bevisa. Detta förekommer här i mycket större omfattning än vad jag upplevt på Kumla, Hall eller Tidaholm. Nu menar jag förstås inte att alla i personalen har ett negativt förhållningssätt till oss fångar, men andelen är större här än den är på andra anstalter som jag har erfarenhet av. Ett tydligt exempel är att det vid ett par tillfällen har hotats med att neka oss mat, ifall vi inte agerar på ett visst sätt. Något sådant har jag aldrig tidigare upplevt. Mat är en av de få absoluta rättigheter vi har, och att hota med att ta bort den är inte under någon omständighet acceptabelt.

   Jag kämpar vidare. Med pennans och juridikens hjälp är mitt mål att få vissa av konstigheterna prövade av olika rättsliga instanser. Samtidigt är det viktigt att välja sina strider. I mitt bakhuvud finns alltid tanken att jag faktiskt sitter i fängelse och att vissa regler måste finnas. Men att jag är fånge tar inte bort mitt människovärde. Personalen bör inte heller glömma att anstaltslivet i sig är tungt. Och det är denna grundläggande respekt inför de svårigheter ett fängelsestraff innebär, som alltför ofta glöms bort här på Kirseberg. Men som sagt, det kunde ha varit värre.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.