Dick Sundevall

Hög tid att börja avskeda

Den svenska arbetsrätten börjar allt mer att framstå som någon form av diplomatpass. Oavsett vad en anställd ställer till med så blir det ytterst sällan några konsekvenser. Den senaste rapporten från Brottsförebyggande rådet visar att 96 procent av rån och stöld från äldre inte klaras upp av polisen. Men ingen polischef blir avskedad.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för det är inget journalistpris, utan man utses bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Men låt mig börja med Aftonbladets utmärkta reportageserie om missförhållandena i vården av gamla. Det har varit en skrämmande läsning om ofta dementa gamlingar som har förnedrats och misshandlats fysiskt och psykiskt.

   Som har fått bajs kastat i ansiktet. Om personal som sprutat vatten på en blind och skrattande sagt att det regnar. Om tolv anmälda fall där gamla glömts på toaletter upp till elva timmar. Om äldre som bara ska äta passerad kost men som får vanlig mat, sätter i halsen och dör och så vidare.

   Under 2013 fick 31 gamla människor allvarliga fysiska skador och 10 dog av vanvård. Det var rena turen att inte fler dog i förtid. Förvirrade gamlingar lyckades ta sig ut från hemmen. En hittades sovande i ett stall, en annan på en byggarbetsplats medan en tredje gick rakt ut i trafiken. Det har under året blivit 271 anmälda fall av sådan här misskötsel av dessa utsatta gamlingar.

   Inte något dödsfall eller någon allvarlig skada ledde till några som helst åtgärder mot ansvarig personal.

   Två konkreta exempel:

   Den 6 juli 2013, Måhaga, Kungsbacka: Kvinna med sväljsvårigheter efter flera strokeanfall har i flera år fått anpassad kost. Nu serveras bär som efterrätt, som hon sätter i halsen. Kvinnan dör fem dagar senare på sjukhuset.

   Den 5 juli 2013, Nydalen, Oskarshamn: Äldre kvinna larmar under natten ett stort antal gånger via sensorlarm – ett passivt larm som reagerar när någon går förbi. Ingen går in till henne. Klockan 08.19 på morgonen hittas kvinnan död i sin lägenhet.

   Alltså, människor dör eller blir allvarligt skadade på grund av att de som är anställda för att ta hand om dem, betalade med våra skattepengar – inte gör sitt jobb. Inte tar sitt ansvar. Och det blir inga som helst konsekvenser!

   Inga politiska partier törs ta i det här. För Socialdemokraterna är arbetsrätten helig, och Alliansen har lovat att inte röra arbetsrätten. Varför det? Därför att 80-90 procent av väljarna är anställda och berörs av arbetsrätten. Berörda av att kunna låta bli att ta det ansvar som följer med deras anställning – utan att riskera några konsekvenser.

   Men skulle då inte polisen kunna göra något åt det hela? Handlar kanske vissa av de här fallen om misshandel, vållande till annans död eller liknande? Ja, det skulle nog polisen kunna göra – men är det meningsfullt? Polisen reder ut allt mindre del av de anmälda brotten. Av alla brott klarar man bara av att utreda och överlämna det hela till åklagare i 15 procent av fallen. Uttryckt på annat sätt: Det är 85 procents chans att klara sig om man begår brott. Chansen att brott lönar sig är alltså stor. Betydligt större än att vinna pengar på travet eller lotto.

   För några dagar sedan kom den senaste rapporten från BRÅ som visar att när det gäller stöld, rån och misshandel av gamla så klarar polisen bara upp fyra procent. Det handlar om gamla människor som fortfarande bor hemma. Ofta med hjälp av hemtjänsten. Hänsynslösa skitstövlar ringer på dörren och utger sig för att vara något de inte är och därmed tar de sig in hos gamlingen ifråga. Där stjäl de allt de kommer åt. Ibland hittas de gamla många timmar eller dygn senare misshandlade och bundna. Deras livskvalité sänks därmed drastiskt. Smycken och annat som står för minnen från deras liv har stulits. En del törs inte gå ut ensamma efter det här. Andra blir livrädda varje gång någon knackar på dörren.

   Vid en del inbrott som anmäls i Sverige upptäcker man först i efterhand att det varit inbrott i en lägenhet eller på ett företag. Ingen har sett tjuvarna. Det försvårar naturligtvis polisens arbete med att gripa de skyldiga. Men i det här fallen har den gamla kvinnan eller mannen sett dem. Och kan därmed oftast beskriva hur många de var, om det var män eller kvinnor, ungefär hur gamla de var, hur de såg ut och var klädda etcetera. Men ändå klaras inte 96 procent av dessa brott upp. Men va fan – 96 procent!

   Ändå sitter rikspolischefen kvar. Likaså en massa andra i högsta polisledningen. Och länspolismästare och kriminalchefer av olika slag ute i de olika polisdistrikten. Skulle de göra det i något annat land? Tillåt mig tvivla.

   Här på Para§raf kan man lyssna på det samtal jag hade för en vecka sedan med statsåklagare Nils-Eric Schultz och advokat Peter Althin. En av frågorna jag ställde till var och en av dessa erfarna jurister var: Vad är det första du skulle ta itu med om du blev justitieminister? Det finns mycket att välja på, lagändringar, kriminalvården, bevisvärderingarna i våra domstolar och mycket annat. Men både åklagaren och advokaten svarade utan någon som helst tvekan samma sak:

– Polisväsendet.

   Tro nu inte att jag tillhör de där långt ut på den mörkblåbruna högerkanten som är allmänt fientliga till fackföreningar och arbetsrätten i stort. Jag är uppväxt inom arbetarrörelsen och har arbetat fackligt i såväl Transportarbetarförbundet som i Journalistförbundet. Och det är självklart för mig att idag vara medlem i Författarförbundet.

   Men – det har gått för långt med arbetsrätten. Det är dags att börja avskeda. Dags att anställda får ta konsekvenserna av vad de gör, och kanske framförallt av vad de inte gör men som de borde göra. Det finns medborgare som inte har arbete som är beredda att ta vid – och ta ansvar för att jobbet blir gjort.

 

Podcasten, Oklippt med Nils-Eric Schultz och Peter Althin finns att lyssna på här.

Tillägg 17 februari 2014, 17.00

Minst 1 300 personer har lämnats av vid fel adress eller på fel sätt vid resor med färdtjänst, skolskjuts eller sjukresa under de senaste två åren. Det är programmet Kaliber i P1 som har kontrollerat händelsedatabaser hos beställare av färdtjänst, skolresor och sjukresor i Skåne, Västra Götaland och Stockholms län.

Bland annat har funktionshindrade barn och dementa lämnats på fel plats, och synskadade har släppts av vid fel adress. I Skåne försvann en pojke med Downs syndrom i över två timmar efter en färdtjänstresa i höstas.

Som sagt, hög tid att börja avskeda!

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.