Dick Sundevall

”Döda hela hans familj”

Tänk dig att ditt lilla barn kommer in från sandlådan och talar om att en kille har slagit honom. Eller en lite äldre dotter som kommer hem från fritids och säger detsamma. Skulle du då säga:
– Då ska vi döda honom, hans föräldrar, syskon och hela hans släkt!
Tror inte det va – men det är just så som staten Israel agerar just nu. Dag efter dag.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

EU kritiserar Israels oproportioneliga övervåld. USA likaså, om än lite mesigare. Från i princip hela världen hörs protesterna. Men Israel kör på.

   En raket som slår ner i Israel, om den så bara skadar ett hus men ingen människa, ska tydligen bemötas med ett tiotal döda palestinier. Varav ofta minst nio är civila män, kvinnor och barn.

   Israel av idag är en aggressiv ockupationsstat. Därtill en av de få stater i världen som har kärnvapen. Eftersom dess regering samtidigt fnyser åt allt som har med folkrättsliga principer att göra, så utgör staten Israel ett oerhört hot mot sin omvärld.

– Men Israel måste ha rätt att försvara sig, invänder en del.

Ja, naturligtvis. Och jag försvarar inte en sekund de som skjuter raketer mot Israel. Men staten Israel har inte rätt till detta oproportionerliga övervåld som i huvudsak drabbar civila – men likafullt utövar Israel detta övervåld. Och de har inte rätt att låta bygga hus på ockuperade områden – men likafullt fortsätter de med denna ockupationspolitik. De har inte heller rätt att stoppa humanitär hjälp till människor i Gazaremsan – men likafullt pågår det, dag efter dag.

   Låt oss göra tankeexperimentet med att överföra det här till vårt dagliga liv här i Sverige. En person knivhugger en annan på gatan. Den knivhuggne överlever dock. Vad gör vi då med förövaren? Polisen griper honom, han ställs inför domstol och döms för grov misshandel eller dråpförsök. Föreställer mig att de flesta av oss är överens om att det här är i sin ordning.

   Däremot tycker vi nog inte att han ska dödas och likaså hans barn och övriga nära och kära. Inte heller tycker vi att hans hem ska sprängas i bitar och att den knivhuggnes släkt får ta över förövarens tomt och bygga sig hus där. Sånt ser vi som barbariskt. Något som hör hemma i en mörk medeltid eller i ett maffiasamhälle. Men översätter vi vad som nu pågår i mellanöstern så är det precis vad som sker – dag efter dag.

   Skriver man sånt här så riskerar man att bli benämnd ”judehatare” eller ”antisemit”. Men judar finns i hela världen. Judar som inte har något som helst med det här övervåldet att göra. Och som i många fall protesterar mot det. Liksom det finns judar i Israel som protesterar mot det som pågår. Vad jag skriver om är staten Israel och dess regering.

   Det sorgliga är att det fruktansvärda massmord som miljoner judar utsattes för i Tyskland för drygt 70 år sedan, allt som oftast tas som intäkt för att staten Israel skulle ha någon slags rätt till dagens övervåld. Det miljoner judar utsattes för då, för 70 år sedan, var ett resultat av en nazistisk ideologi där man såg sig som übermench. Alltså övermänniskor som därmed ansåg sig ha rätten att urskillningslöst mörda ”underlägsna raser som romer och judar”. Alltför mycket tyder på att den israeliska regeringen idag har samma übermenchperspektiv gentemot muslimer. Och därmed får ta sig rätten att urskillningslöst mörda dem. Det om något – är sorgligt.

 

   För den som vill veta mer, rekommenderar jag DN-artikeln, Israel vill inte ha fred, av den israeliske journalisten Gideon Levy.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.