Börje Carlsson

När Bill och Bull försökte sig på rån

Poliser har ofta en egenhet att göra brottsutredningar alltför komplicerade. Allt är mestadels lika enkelt som det ser ut, oftast enklare. Det visar den här händelsen. Jag brukade själv säga ”att man kan inte nog underskatta de flesta banditer”.

   Två rånare, 20 och 32 år gamla, kallas här för enkelhetens skulle för Bill och Bull. Dessa två juveler planerade att utföra ett postrån. De åkte därför runt och rekade, ritade kartor och skisser med olika alternativ. Så småningom fann de att postkontoret i Högsjö var ett lämpligt objekt eftersom det var en förhållandevis lång framkörning för polisen. Om deras kupp mot postkontoret ändå skulle gå fel fanns ett alternativ. Alternativet var postkontoret i Hällestad.

   Allt var planerat och klart och nu behövdes bara utrustningar. Bill hade sitt gamla regnställ och Bull valde en gammal träningsoverall. Regnstället var värt en egen historia. Kommer ni ihåg de där gamla styva regnställen med vävd insida. De var som plåt och kunde ställas i ett hörn. Bills regnställ var äldre än så och torde vara det äldsta ännu i bruk varande. Bulls träningsoverall var ännu äldre.

   Vapen tillsammans med ammunition inköptes i en leksaksaffär. Nu återstod bara maskeringen. Ett par nylonstrumpor skulle fullkomliga utstyrseln.

   De två kumpanernas ekonomiska resurser var små så de bestämde sig för att stjäla ett flyktfordon. I normalfall brukar rånarna stjäla ett flyktfordon eller två och i slutändan brukar de använda hyrbil. I det här fallet stals en bil och därefter skulle de använda ett eget fordon. Det stulna fordonet blev en gammal Golf som stals i Hälleforsnäs.

   Golfen var inte precis någon höjdare utan snarare i det skick då de flesta bilarna har gått till de sälla jaktmarkerna. De stal bilen efter att ha parkerat sin gamla Mercedes lite diskret i centrala i Hälleforsnäs.

   Stölden bevittnades av Golf-ägaren som nära nog satta frukostkaffet i vrångstrupen: ”stjäla hans gamla Golf?” Fullständigt obegripligt.

   I den stulna Golfen körde de två kumpanerna under jubel tillbaka till Vingåker. Där ställde de bilen på Bulls ex-hustrus parkeringsplats. Förnöjda i både själ och hjärta gratulerade de varandra till ett första steg på den stora kuppen.

   Då upptäckte de att Mercedesen stod kvar i Hälleforsnäs sex-sju mil bort. Denna hade de glömt.  Bull fann dock på råd. Han hoppade upp på en cykel och cyklade därefter i sporrsträck till Hälleforsnäs där han kunde embarkera sin Mercedes.

   Nu var det dags för rånet och då spelade tillfälligheterna de två kumpanerna i händerna. Postkontoret i Högsjö stängde klockan 17.30. Just denna måndag hade en kvinna varit inne strax före stängningsdags för att betala sina räkningar. Då posten vid detta tillfälle drabbats av något fel på dataöverföringen tvingades kvinnan gå in i det intilliggande KONSUM för att ta ut kontanter. Hon skulle därefter återkomma till posten och betala. Av denna anledning lät postkassörskan dörren till posten vara olåst, trots att hon egentligen skulle ha stängt, medan hon plockade ihop en del brev och annat för att avsluta sin dag.

   Just då slog rånarna till. Kassörskan hörde hur något rörde sig vid dörren men utgick från att det var kvinnan som skulle betala räkningar. När kassörskan tittade upp fick hon syn på två personer som inte var av denna världen. Den ene var iklädd ett antikt regnställ och den andre en ännu äldre träningsoverall.

   Hon tittade till igen, tvivlande på sina ögons vittnesbörd, och såg att varje man hade någon tunn nylonstrumpa dragen över huvudet. Trots detta kunde hon se ansiktsdragen med både ögonfärg och hårfärg på rånarna. En av blond och en var mörk med blå respektive bruna ögon.

– Ta hit pengarna, skrek Bull

– Vadå?

– Vi vill ha dina pengar.

– Jag har inga pengar.

– Va? Har du inga pengar? Förvåningen hos Bull var klockren.

– Nej.

– Var har du dom då?

   Kassörskan hade under tiden fått syn på en granne ute på parkeringen. Grannen heter Ulrik och var på väg mot sin bil som stod på parkeringen. Ulrik var en tuff kille som inte brukade låta sig skrämmas.

– Det är han som har pengarna, sade kassörskan och pekade mot Ulrik.

– Har han dina pengar? frågade Bull med förvåning i stämman.

– Ja.

   Båda rånarna rusade ut ur postlokalen och fram mot Ulrik som gick mot sin bil tillsammans med sin sambo.

– Hit med pengarna, skriker Bill som nu vill dra sitt strå till stacken.

– Jag har inga pengar, sade Ulrik och spände ögonen i rånarna.

– Nej vi har inga pengar. Vi har ju varit och handlat på Konsum och då finns inga pengar kvar, sa Ulriks sambo som tycktes vara på väg att bli riktigt förbannad.

   Detta observerades av rånarna som nu valde att återvända till sin Golf och åka från platsen. De körde mot Brevens bruk.

   När de kört tre kilometer från posten, styrde de av den stora vägen och in på en mindre som knappt var synlig. För att inte missa denna väg så hade de som riktmärke hängt upp en Adidassko i ett träd mitt emot infarten. De körde in på den lilla vägen bara en liten bit och bytte till sin Mercedes som stod parkerad där.

   De fortsatte sedan sin flykt med Mercedesbilen men kom bara ytterligare några kilometer bort. Där drabbades de av bensinstopp varför de nödgades lämna även detta fordon.

   Inget utöver rånutrustningen kunde binda de två männen vid rånförsöket så nu gällde det att gömma denna så polisen inte hittade den. De stoppade ner allt i en säck och skulle gömma denna i skogen. Om de hade stoppat in säcken under en gran så hade den kanske inte hittats, men de placerade säcken på en öppen markbit. Där byggde de ett rös av stenar över säcken och för att dölja stenarna använde de mängder av lövruskor som maskering. Till slut blev det ett riktigt monument över en gömd rånutrustning.

   Efterföljande poliser fick plötsligt syn på en Adidassko hängande i ett träd. Det var så anmärkningsvärt att de i pur häpenhet stannade i höjd med skon. De kunde därmed skönja bilspår rakt in i ungskogen på motsatt sida. Spåren var dessutom färska. Bara ett fåtal meter in såg de rånarnas flyktbil.

   Platsen spärrades snabbt av och poliserna fortsatte mot Brevens Bruk. Knappt hade de fått upp farten igen förrän de uppmärksammade en gammal Mercedes som stod vid vägrenen. Denna bil tillhörde en man, drygt 30 år gammal, som tidigare dömts för rån.

   Nu förstod de efterföljande poliserna att de var nära. Även denna bil och plats spärrades av. Medan de väntade på hundpatrull så såg de sig omkring. Inte långt från denna plats fick de syn på ett ”minnesmärke” av färska grenar och sly. En snabb kontroll och ögonblicket därefter hade poliserna inte bara de två rånarbilarna utan också hela rånutrustningen i beslag.

  I och med det var rånutredningen så gott som klar. Mercedesägaren anhölls i sin frånvaro och den adress där han var skriven skulle undersökas. Inne i centrala Katrineholm sökte sig därför några rånutredare till Brunnsgatan där mannen var skriven. Utredarna fick dock vänta en stund på portvakten som skulle låsa upp lägenhetsdörren. Medan de stod där passerade ett antal människor, bland dem två ynglingar.  När poliserna fick syn på ynglingarna kände de i ryggmärgen att ”dom där två ska vi kolla”. Precis då kom portvakten för att öppna dörren och poliserna bestämde sig för att utföra den husrannsakan som de var där för.

   Husrannsakan gav inte annat än det emballage som omslutit de vapen som rånarna använt vid försöket. Dessa föremål togs i beslag och polismännen återvände till polisstationen. Där hade de knappt hunnit skriva beslag på föremålen förrän vakten ringde och sade att rånutredarna hade besök.

   När de kom ner i vakten visade det sig att en av de två ynglingar som de observerat på Brunnsgatan stod i vakten. Han ville erkänna rånförsöket i Högsjö och berättade också om den kamrat som varit med vid rånet. Detta var samma kamrat som han observerats tillsammans med på Brunnsgatan.

   Den som kommit in på stationen för att erkänna var Bull. Han hade sett tre civila poliser utanför sin bostad på Brunnsgatan och bestämde sig då för att gå till polisstationen och erkänna. Bill var dock inte villig att ge upp så på direkten. Han greps dock strax efter när han stod och väntade på skjuts.

    Man kan inte nog underskatta vissa brottslingar. Vilket skulle bevisades av detta rånförsök. Nu är dock inte heller klantiga rånförsök tillåtna så både Bill och Bull dömdes av Katrineholms tingsrätt för försök till grovt rån. Bull fick 18 månaders fängelse och Bill fick 12 månaders fängelse.

 

  Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.