Dick Sundevall

Finns goda skäl att förstå brexit

Bilden av att drygt 17 miljoner britter som har röstat för utträde ur EU är rasister – är naturligtvis lögnaktig. Bara för att Jimmie Åkesson och Donald Trump gillar något så behöver det inte nödvändigtvis innebära att andra som gillar just detta också är rasister. Det fanns faktiskt goda skäl för 17 miljoner britter att rösta för brexit.

   Kanske är det så att många av dem inte alls gillar att ha en påtvingad ”gemenskap” med Polens nuvarande högerpopulistiska regering som har en minst sagt odemokratisk syn på yttrandefrihet. Detsamma gäller naturligtvis för Ungerns nuvarande högerextrema regering, som i mångt och mycket framstår som än värre.

   Kanske tyckte några miljoner britter att de inte hade lust att vara med och ösa in miljarder i Grekland, bara för att grekerna gör allt för att inte behöva betala skatt och samtidigt anser att de ska kunna pensioneras vid 60 års ålder?

   Kanske fasar några miljoner britter inför tanken på en kommande gemenskap med Turkiet och därmed deras nuvarande president Erdogan, som lugnt åser och anammar ett pågående folkmord på kurder?

   Kanske anser några miljoner britter, i likhet med de flesta partiledare i Sverige, att EU har misslyckats totalt med flyktingpolitiken?

   Kanske ser några miljoner britter det totala misslyckandet med Euron som ett bevis på att man i Bryssel inte har riktig koll på vad man sysslar med?

   Vad som inte är ett ”kanske” är det faktum att miljoner britter definitivt hade ledsnat på Bryssels försök att detaljstyra deras liv. En uppfattning de delar med de flesta medborgare i andra EU-länder.

   Västvärlden, Storbritannien och Sverige går inte under på grund av brexit, även om det i våra stora medier har framstått som om domedagen är nära. Bankerna rasar inte ihop även om bankaktierna har gått ner. Svensk export är inte i grunden hotat av brexit eftersom 93 procent av vår export går till andra länder än Storbritannien.

   Redan två dagar efter brexit började den svenska börsen återhämta sig. Och lite mer sansade företagsledare och representanter för olika banker framträdde och klargjorde att det som hänt gjorde lite ont – men att det inte innebar plötslig och oåterkallelig död.

   Dock ska det inte förnekas att det finns mörka moln – i form av journalister och framträdande politiker som dömer ut att det över huvud taget blev en folkomröstning.

   David Cameron har i svenska riksmedier beskrivits som en idiot, sopa och en nolla. Varför? För att man menar att en erfaren politisk ledare inte ska utlysa en folkomröstning om han inte är säker på att vinna den…

   Längst gick Birgitta Ohlsson, som står för utrikespolitiken i Liberalerna. Hon lät meddela att David Cameron ”öppnade Pandoras ask när han gav beskedet att en folkomröstning skulle hållas”.

   Det kommenterades så här av Johan Hakelius, chefredaktör för Fokus och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet:

”Pandoras ask, som ni minns, innehöll all världens elände, olyckor, strid och sjukdomar. Tänk att det kan vara så hemskt att låta folk tala om vad de tycker. I en demokrati.”

   Personligen tror jag att det här är det bästa som kunde hända EU. En folkmajoritet i ett av EU:s största länder beslutar att landet ska lämna EU. Om inte det sänder en klar och tydlig signal – då är man totalt tondöv i Bryssel.

   Minns ni omröstningen i Sverige om Euron? Minns ni argumenten om att ”vi kan inte stå utanför”. (Även om vi hade gått med på dumheterna så hade 96 procent av jordens befolkning stått utanför.) Minns ni hur staten, kyrkan och kapitalet var totalt eniga om att vi måste ansluta oss till Euron. Men trots en enorm marknadsföringskampanj för Euron sa en majoritet av svenska folket ifrån. Och som vi nu så väl vet – så hade denna folkmajoritet helt rätt i sitt ställningstagande.

   Likaså var fallet för befolkningen i Norge och Schweiz när de kom fram till att de inte ville vara med i EU. Det är ju inte direkt så att dessa stater har gått under på grund av det ställningstagandet.

   Låt oss sitta lugnt i båten och avvakta. Låt det gå några månader och år så får vi se om brexit innebar något negativt för oss, eller om det tvärtom resulterade i något bra. Kanske något lika bra som när en svensk folkmajoritet röstade nej till Euron?

   Jag instämmer helt i Johan Hakelius utmärkta sammanfattning av brexit:

”Det främsta hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd av medborgarna i sitt EU-projekt.”

   För många tycks det vara en omöjlig och hemsk tanke att en del människor inte i första hand tänker med plånboken – och inte heller i första hand röstar med plånboken. Själv tycker jag att det är glädjande och upplyftande.

 


  Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.