Armband mot våldtäkt

Jag har i ett antal artiklar påtalat vikten av det traditionella polisarbetet. Tyvärr verkar det som om polisen helt glömt både vanligt polisarbete och det traditionella polisarbetet. Det förekommer ett stort antal sexuella övergrepp mot unga kvinnor i samband med olika musikfestivaler. Här tillåts hela gäng av yngel få fara omkring och våldta, eller i varje fall vara närgångna och tafsa på flickor och kvinnor. Vad gör polisen?

   De tillhandahåller armband, som liknar polisens avspärrningsband, som skall bäras av??? Ja av vem och till vilket syfte? Är det offren som skall bära armbanden i avskräckande syfte eller är det en solidaritetsmarkering av de som inte ingriper när kvinnor antastas? Är detta polisarbete?

   Mot kvinnovåld trycker polisen upp ett antal affischer och påtalar det olämpliga i våld mot kvinnor samt att de framöver kommer att beivra detta. Vad är detta för polisarbete?

   Tänk om all den energi som skapar alla dessa floskler kunde användas till traditionellt polisarbete.

   Vad blir nästa steg? Kommer polisen att tillhandahålla blåvita filtrerande ögonbindlar, som filtrerar bort åsynen av trafikbrott? Eller filtrerande öronproppar som utestänger rop på hjälp?

   Hur länge ska polisverksamheten få stå tillbaka för olika typer av polisiära PR-kampanjer? Nu måste poliserna lämna twitter, facebook och tjänsterum – och komma ut i verkligheten igen.

   Det kanske inte bara var ett polisiärt problem från begynnelsen men det har blivit varefter övergreppen fortgår. Om inte föräldrarna har kraft och känsla för att fostra sina söner att uppföra sig som folk så mynnar detta i ett polisiärt problem där överträdelser ska stävjas. De som ser övergrepp utan att ingripa är lika skyldiga som den som begår övergreppet.

   Jag har sagt det förr och säger det igen. Trygghet och laglydnad skapas inte genom fjärrstyrning och olika kommunala samverkansavtal. Polisen måste ut närmre medborgaren – mycket närmre än vad den nya organisationen medger.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.