DNA på prylar – inte på misstänkta

Polisen har idag möjlighet att topsa misstänkta för att på NFC bygga upp en DNA-bank på samma sätt som finger- och handavtrycks-registret. Eftersom det ofta går mode i polisens handlingssätt så går topsandet i vågor och dalar. För 3-4 år sedan topsades drygt 50 tusen misstänkta men idag har denna siffra halverats. Polisen topsar således allt färre misstänkta. Kan det möjligen bero på förekomsten av allt färre misstänkta?

   Nu är det läge för DNA-märkning av prylar och kanske detta blir polisens nya frälsning i stället för armband och affischer?

   Med den nya DNA-märkningen kommer dina prylar att bli säkrare. Detta hävdas i alla fall från polishåll som också hjälper till att lansera ett kit som säljs på marknaden.

   Vem förutom polisen och tillverkaren av DNA-utrustning kan tro på detta. På polisens hemsida går att läsa hur man märker och hur man skapar en inventarieförteckning. (Att märka och förteckna sina ägodelar är bra men i stort sett meningslöst just nu).

   Tillverkaren av en utrustning säger att på 3,5 år har deras utrustning uppnått en minskning av brott med mer än 80 procent hos deras användare i Sverige. Här blir jag väldigt skeptisk och skulle vilja se en mer klarläggande och underbyggd statistik. Jag tror ärligt talat inte på dessa siffror utan vill kalla det snömos.

   När ny teknik införs brukar en liten dipp komma men efter en kortare tid är ordningen återställd. Tillverkaren garanterar att märkningen sitter kvar minst fem år. (Detta är inget att yvas över, jag har haft ärenden där vanliga fingeravtryck suttit kvar mångdubbelt längre tid). DNA-märkutrustningen kostar hos ett företag 699 kronor och räcker till cirka 50 föremål.

   Är allt detta verkligen sant? Lite historik. Först kom registrering av finger- och handavtryck och nu skulle brotten klaras upp och brottsligheten minska till ett minimum eftersom avtrycken skulle hjälpa polisen klara upp alla brott. Blev nog inte som tänkt.

Därefter försågs föremål med tillverkningsnummer. Höll man reda på detta så skulle fler brott klaras upp och ägarna skulle genom detta få tillbaka sina stulna föremål. Som väntat, ingen förändring.

   Därefter tillhandahöll polisen märkningsutrustning där prylar graverades, etsades eller märktes med osynligt bläck. Nu skulle tjuvarna ej göra sig besvär för nu skulle det inte gå att avyttra stulna föremål. Någon förändring? Inte alls. Märkningen skrapades till oigenkännlighet och det osynliga märkbläcket, som bara kunde ses i UV-ljus, och det etsade avlägsnades.

   Nästa påfund var att vissa tekniska prylar kunde spåras på olika sätt. En dator/telefon kunde meddela var den befann sig. Ofta kunde en stulen och någorlunda modern dator/telefon tala om att den fanns i den eller den fastigheten. Detta är dock inte tillräckligt utpekande för polisen att göra ett hembesök. Och detta påfund skapade ingen högre uppklarningsprocent. Nu ska prylarna DNA-märkas och med detta kommer allt att bli så bra.

   Alla dessa märkningar och förteckningar är bra och framsynt men denna nya märkning får verkan först när polisen börjar intressera sig för denna typ av brottslighet och av gods-spaning.

   Jag tror att polisens historielöshet gör att nygamla lösningar kommer att poppa upp med jämna mellanrum.  Så länge polisens utredningsstatistik visar en uppklarning på 4,5 % av totalt antal anmälda brott (i denna procentsats ligger då också trafikbrott, snatterier och olika förseelser) kommer varje märkning att vara bortkastat arbete. Sannolikheten är därutöver att mycket av godset går på export och där har inte ens en oförstörd märkning någon betydelse.

   Men trots allt, alla dessa märkningar kan bli betydelsefulla om polisen börjar intressera sig för tillgreppsbrott och om någon form av kontroller mer rationellt börjar införas.

   All märkning är värdelös om ingen bryr sig och dessutom kan all denna märkning sättas ur spel utan större åthävor.

   Jag förstår att jag kan uppfattas som negativ mot polisen och det är jag eftersom spel för galleriet inte gagnar polisen. Den nya polisledningen håller hela tiden på med olika geschäft som inte tillför verksamheten något positivt. Det enda som gagnar polisverksamheten är det traditionella polisarbetet så glöm armband, affischer och olika popup-idéer. Sätt medborgarna och polisverksamheten i fokus.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.