Synnerligen extra mycket grovt dråp

Det är inte ofta landets riksdagsledamöter och jag är inne på samma linje när det gäller kriminalpolitiken. Men nu har det hänt. I december 2015 publicerade vi en krönika här på Para§raf där jag raljerande föreslog att något riksdagsparti, vilket som helst, skulle kunna dra till med ännu fler lagförslag, om extra synnerligen väldigt mycket grova brott, för att få fler väljare. Och nu har man tydligen lyssnat på min idé.

   Rubriken på min tidigare krönika var: Synnerligen oerhört väldigt mycket extra grovt snatteri. Visst var det en överdrift men ändå något som ligger i tiden.

   För nu är det precis vad som är på gång – igen. Sexualbrottskommittén väntas, enligt Dagens Eko, föreslå att de grövsta sexualbrotten ska få en ny brottsrubricering och hårdare straff. Brotten ska benämnas synnerligen grovt sexuellt övergrepp.

   Någon däremot? Nej, naturligtvis inte. Vem vill framstå som att man tycker att grova sexuella övergrepp inte är något att bråka om. Och därmed har samtliga partier som är för den här nya lagen nästan alla medborgare med sig. Alltså en värdegemenskap med de som tids nog ska gå och rösta.

   Därför kommer det här förslaget att röstas igenom av en enhällig, eller i varje fall av en väldigt stor majoritet, i vår lagstiftande församling.

   Straffnivån föreslås enligt Ekot att ligga på minst sex år och max tio års fängelse. Alltså en ordentlig skräpning. Men – då har man nog tagit i så att man nästan spricker. För det innebär att det här brottet ska ligga på samma nivå som dråp.

   Synnerligen grovt sexuellt övergrepp ska alltså bedömas på samma sätt som om man dödar någon i hastigt mod. Det är då att observera att om någon misshandlar en person så till den grad att offret avlider, så kan gärningsmannen dömas för grov misshandel och vållande till annans död – om inte avsikten var att döda personen ifråga. Att dräpa någon, och alltså dömas för dråp, är ett grövre brott än så.

   Men så kan vi väl inte ha det, tänker kanske någon. Det kan väl inte vara samma straff för att avsiktligt döda någon som för ett synnerligen grovt sexuellt övergrepp? Nej, så kan vi naturligtvis inte ha det. Så vad att göra?

   Alltså dags för något riksdagsparti att motionera om att vi ska införa något som kan kallas synnerligen grovt dråp. Eller väldigt mycket synnerligen grovt dråp. Och föreslå att straffnivåerna ska ligga på till exempel 10-14 år. Det är enkelt att argumentera för en sådan lösning, genom att hävda att det måste ju rimligen vara skillnad på att avsiktligt döda någon och att begå ett synnerligen grovt sexuellt övergrepp.

   Ett sånt förslag kommer alltså säkerligen efter vederbörlig utredning att röstas igenom i riksdagen. För vilket parti vill framstå som om man inte tycker att dödandet av en annan människa är ett väldigt grovt brott? Om inte annat så kan deras partistrateger med stor övertygelse, och klara siffror från olika opinionsundersökningar, framföra att en väldigt stor majoritet av svenska folket, alltså det som de internt kallar valboskapen, tycker att dödande av medmänniskor är ett grovt brott.

   Men – då kör det ihop sig igen. För då är vi inne på straffsatserna för mord, alltså tio år upp till livstid. Alltså dags för nya friska tag.

   Dags att motionera om synnerligen väldigt extra grovt mord, eller något i den stilen. Men – där finns ju redan livstid som maxstraff. Vad att göra? Att återinföra dödsstraff är inte något som går hem hos en majoritet av väljarna, så det går ju inte att komma dragande med.

   Vi får se var det landar. Tids nog får Högsta domstolen uttolka vad synnerligen grovt sexuellt övergrepp egentligen innebär. Och tids nog får riksdagsledamötena möjlighet att rösta igenom olika förslag om synnerligen extra väldigt oerhört mycket grova… vad det nu är för brott det handlar om den gången.

   Exakt hur det kommer att formuleras framöver vad gäller olika brott kan vi inte veta idag. Det enda vi vet är att det inte kommer att innebära att det blir färre brottsoffer. För det är såväl svenska som internationella brottsforskare överens om. Och det vet rimligen också de flesta av landets riksdagsledamöter. Men nu var det kanske inte det som det här handlade om?

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.