Börje Carlsson

Varför ska man kosta på sig att gå polisskolan?

Idag får en blivande polis själv bekosta sina studier för att bli polis. Eftersom utbildningen omfattar flera år kostar den därefter. Det blir således en ordentlig studieskuld som skall betalas med en medioker polislön. Vad ger då en polisutbildning efter godkänd avslutning? Du får ett jobb som alla andra har synpunkter på och kan bättre.

   Det ger en näst intill obefintlig löneutveckling.

   Du får ett jobb där du känner att du inte har någon stöttning uppifrån om något går snett.

   Du får ett jobb där stora delar av den yttre verksamheten säljs ut till olika bevakningsföretag.

   Du får ett jobb där stora delar av de lokala problemen, i stadsdelar och kvarter, tas över av trygghetsväktare.

   Du får behålla de arbetsuppgifter som ingen annan vill ha och som inte går att sälja ut.

   Blir du kriminalpolis utbildas du i administrativa göromål för att du ska kunna friställa administrativ personal för att dessa ska kunna utbildas och ta över dina arbetsuppgifter.

   Som utbildad polis skall du dessutom räkna med att arbeta med kriminalpolisiära uppdrag där ditt arbete skall ledas av en civil FU-ledare som genom en kort kompletterande utbildning helt plötsligt har bättre utbildade poliser som underställd personal. Det är som om sjukvårdsbiträdena efter en kort kurs skulle överta läkarnas roll i operationer för att läkarna ska hinna med det administrativa jobbet med registrering.

   Man ska trots det bli polis för att det är ett fantastiskt jobb som ger upplevelser som spänner över hela fältet och ger dig möjligheter att utvecklas som människa. Som det ser ut idag kan det bara bli bättre och den polis som trivs och är stolt över sitt yrkesval lockar nya poliser att välja denna bana.

   Men här gäller det för statsmakterna att inte falla i den fälla som nu aviseras. Sänk inte kraven för att bli antagen till polis. Det är helt fel väg att gå. Höj kraven och gå poliserna till mötes för det är de som kan jobbet. Se till att poliserna får en löneutveckling värd namnet. Spännvidden, lönemässigt, är alldeles för stor. Det finns inga skäl till varför mediokra chefer skall ha dubbla lönen jämfört med duktiga poliser.

   Gör varje polis till ett föredöme och en nöjd ambassadör för polisverksamheten och ansökningarna till polisskolan kommer att öka. Den nya polisledningen kommer att förr eller senare avslöja att de inte är mäktiga sitt uppdrag och då kommer en polisiär organisation, värd namnet, växa fram. En organisation med kompetenta chefer, poliser som arbetar som poliser och de administrativa sköter verksamhetens administration.

   Dagens polisers största problem är fantasilösa chefer som saknar all verklighetsförankring. Chefer som inte tar något ansvar och som aldrig finns där de behövs.

   Det näst största bekymret för svensk polis är känslan av otillräcklighet. Att vilja betydligt mer än vad man kan åstadkomma är frustrerande eftersom känslan av otillräcklighet oftast har sin grund av chefernas tillkortakommanden. När beslutsfattarna inte vet vad de ska göra eller hur olika problem skall tacklas så görs ingenting. Att göra ingenting är patentlösningen på alla problem för då gör man i alla fall inte fel.

   Vad gör och var finns alla poliser idag? Den frågan har ställts av många – men får aldrig något svar. Vissa frågor skapar nya frågor och en aktuell fråga är varför poliser och de administrativa skall byta arbetsuppgifter?

   De flesta av dagens poliser är duktiga, välutbildade, plikttrogna och lojala men varför uppskattas inte deras jobb mer? Varför ska allt beslutas över deras huvud av stelbenta byråkrater (polischefer i karriären) som bara är riktigt duktiga på en sak, att hålla reda på vilken sida av brödet smöret finns på.

   Med en myndighet finns mängder av samarbetsvinster att göra men som jag ser det finns inga tankar eller strategier bakom verksamheten. När allt färre poliser skall göra alltmer gäller det att se till så att samma arbete inte sker på flera ställen.

   Den nya organisationen startade med fel förutsättningar men var aldrig en realistisk möjlighet. Målet var decentralisering och att komma närmre medborgaren. Målet var bra men medlet att komma dit var fullständigt orealistiskt eftersom organisatörerna inte hade en aning om den närhet till medborgarna som verksamheten kräver.

   Om deras idéer och planer hade kunnat fungera i verkligheten hade det räckt med poliser någonstans mitt i Sverige. Resten av verksamheten hade kunnat skötas via internet, mail och telefon. Därutöver lite medborgarlöften och samverkansavtal.

   Så fungerar det inte. Polisverksamhet byggs upp med närhet och kontinuitet och stora kontaktytor. Inget annat fungerar och kommer aldrig att fungera. Medborgaren skall känna trygghet av en närvarande polis.

   Jag saknar de rapporter som, efterhand omorganisationen fortlöpte, skulle redovisas till regering och riksdag. Det enda som något påminner om detta är polisens årsrapporter och så tolkar inte jag beslut om fortlöpande rapporter. Nu vore det på sin plats med åtminstone ett utlåtande från polischeferna om hur de ser för den fortlöpande omorganisationen.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.