Börje Carlsson

Onödiga polisutbildningar

Idag talas det i civilsamhället om utbildning som om det skulle vara nyckeln till framgång och till de stora pengarna. Tittar man på polisen och den polisiära utbildningen ser man samma fenomen där. När jag häromdagen sökte några poliser var ingen anträffbar utan de var på konferenser, kurser eller svarade inte. Min spontana reaktion blev att det var ett förbålt konfererande och utbildande.

   När jag växte upp var ideologin att man skulle kunna psalmer, multiplikationstabellen, länders städer, åar och floder utantill. Jag lärde mig det där och fortfarande finns det saker jag kan rabbla upp utantill men har jag haft användning för denna mekaniska kunskapsbank?  Tja, en del har jag haft användning för men knappast i vardagslivet eller yrkeslivet utan bara för att framstå som en hyggligt allmänbildad person.

   När man idag verbalt konfronteras med poliser finner man ofta att de nyaste och färskaste poliserna har svar på allt och tror sig kunna allt. Detta stadium är för de flesta av övergående natur som med lite mer erfarenhet ger mer tveksamma svar. Jag genomgick själv detta stadium i mitten på 60-talet. Efter polisskolan kunde och visste jag det mesta. Det gick inte lång tid förrän jag började förstå att ju mer erfarenhet och ju mer rutin jag fick desto mer förstod jag av vad jag inte visste.

   Ett helt polisliv i samspel med människor har gett mig svar på en massa frågor och en sak har jag lärt mig och det är att många utbildningar inte ger ett dugg som leder verksamheten framåt. Många utbildningar verkar vara skapade för att ge ett imponerande CV.

   Polisen av idag verkar ständigt vara på kurser och konferenser. Det handlar då om allt mellan himmel och jord som för de flesta inte ger något för den personliga utvecklingen och inte heller för tjänsten eller för framtiden. Jag har alltid trott att utbildning var något bra och en lätt ryggsäck att bära med sig. Men utbildningen, av idag, fyller inte någon ryggsäck. Utbildning av idag fyller pärmar med papper som ingen tittar i. Utbildningen ger inget utöver kunskap om var jag kan hitta det eller det på datorn.

   De flesta blir varken klokare eller kunnigare på olika kurser. De enda kurser som skulle kunna ge något är kurser där ett rent mekaniskt handhavande är utbildningsmålet. Övning ger färdighet. Ska en kurs ge något ska den vara kort, innehålla en distinkt kärna, och repeteras kanske varje år för att hamna i ryggsäcken (läs ryggmärgen). Exempel är kunskaper om laga befogenhet, nöd och nödvärn i samband med skjutövningar.

   Repetition är kunskapens moder men påverkar oftast inte omdömet vilket framgår av alla de ifrågasatta skjutningar som sker vid polisiära ingripanden. Här har poliserna varit snabba till skott men de har knappast varit eftertänksamma.

   Utan att ha några belägg för mina påståenden anser jag de flesta polisiära utbildningar (kunskapsmässigt) är bortkastad tid och bortkastad energi. Däremot byggs nätverk som kan vara både användbart och praktiskt. Poliser skall ha den kunskap deras arbete kräver. En ”bra att ha-utbildning” ger ingenting.

   Som polis har jag lärt mig mycket mer genom arbete tillsammans med äldre rutinerade kollegor där jag i samband med eller strax efter kunnat fråga vad som styrt hans beslut i skeenden som krävt olika arter av kunskap. Att teoretiskt sitta på en skolbänk och läsa om olika händelser, fall och ingripanden ger inget som inte en riktig insats ger i mångfald.

   Misstag förebyggs inte av kunskapsinhämtning men man lär av olika misstag och har man då en rutinerad och ärrad kollega med sig så lär man ofta genom denne att inte begå det förestående misstaget.

   Att vara polis är ett jobb där man lär genom att arbeta med rutinerade kollegor. Idag har den uniformerade personalen, i ingripandeverksamheten, kanske det svåraste jobbet. Det är dessa som hamnar i situationer av konfrontation och störningar. De har dessutom oftast inga äldre rutinerade och erfarna poliser på plats när det hettar till.

   Det är inte de klara och rena skolboksexemplen av ingripande som utgör problem utan alla de situationer som hamnar i gråzonen. Det är dessa som kräver rutin och erfarenhet.

   Polisen blir inte bättre med ett antal rutinmässiga kravlösa utbildningar. Det finns naturligtvis kurser som både varit och är bra och välkomna men de är sällsynta. Kunskap utan polisiär rutin saknar värde medan polisiär rutin klarar sig långt även med rudimentära kunskaper.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.