Börje Carlsson

Ingen lindansare

Den här lilla solskenshistorien utspelade sig på den tiden när man som polis efter ett par år till fots hade hamnat i en radiobil. Då var polisen du och bror med varenda gangster, tjuv och A-lagare på orten. Tiden till fots skapade kontakter som varade hela polislivet.

   Kalle W var, trots att han bara var 40 år, redan etablerad i gruppen som bestod av Eskilstunas A-lagare. Han hade tidigt fått smak på det här med alkohol. Han kom från norra Sverige där det ansågs att varje väletablerat hem borde ha en hembränningsapparat. Och Kalle kom från ett väletablerat hem.

   Redan som tonåring höll han sin far sällskap när de dyrbara dropparna skulle renas i kolfilter och därefter avsmakas. Trots tidiga alkoholproblem så utbildade Kalle sig till att bli träskospikare i en liten industri utanför Östersund. Han skötte sitt jobb och blev oerhört duktig på att spika fast ovanläder på en träsko. Han blev så duktig att han, trots alkoholproblem, blev värvad till en liten träskoindustri i Eskilstuna.

   I Eskilstuna började dock spritproblemen ta överhanden och han började i viss mån missköta sitt jobb. Det blev en och annan missad måndag och lite sen ankomst övriga dagar. Detta översåg Kalles arbetsgivare med för när Kalle väl var på plats så slog han övriga träskospikare med hästlängder. Han gjorde således sitt jobb och lite till trots att han börjat slira på arbetstider.

   Trots alkoholproblem höll Kalle flaggan i topp och hans humör var alltid glatt och vänligt. Trots en och annan gliring från arbetskamrater så hemföll aldrig Kalle till att vilja ge igen eller ta illa vid sig. Han hade glimten i ögat, full eller nykter.

En fredagskväll hade det blivit lite för mycket till och med för Kalle. Han var inte bara rund under fötterna, han hade spagetti i benen och vadd i hjärnan. Men han var som vanligt glad.

   Kalle är nu på väg hem till sin bostad i Lagersberg. Han går på Krongatan i Eskilstuna i riktning mot Lagersberg. För att inte hamna fel använder Kalle inte bara gångbanan utan hela körbanan.

   Då kommer en polisbil rullande, kör upp bredvid Kalle och föraren rullar ner fönstret och morsar på Kalle. Kalle hejar tillbaka och berättar att han är på väg hem.

– Klarar du dig hem?

– Jajamensan konchstapeln, jag scha gå raka vägen hem, sluddrar Kalle.

– Okey, om du tror att du klarar dig hem så gör det men skärp upp dig lite.

– Jag lovar att jag scha gå raka vägen hem, suckar Kalle.

– Okay, men du Kalle använd gångbanan, uppmanar polisen.

Kalle tittar storögd av förvåning på polisen och säger:

– Gångbanan, troru man är nån jävla lindansare?

   Kalle fick skjuts hem av två skrattande poliser. Jag vet att historien är sann, för jag var en av dessa poliser.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.