Hög tid för resningsinstitut

   Jag är inte på något sätt oskyldig till det brott som mitt livstidsstraff grundar sig på. Men mina 17 år i fängelse har ändå inneburit mycket irritation och ilska över ett dåligt fungerande kriminalvårdssystem. Mest av allt har dock mitt hjärta fyllts av saknad efter alla mina nära och kära. Alla de känslor som fyllt mig under dessa år har ändå accepterats av mig, jag är ju som sagt skyldig.

   Kaj Linna har fått resning och kommer sannolikt frias. Att ha avtjänat över 12 år i fängelse måste mångdubbla alla känslor av ilska och irritation som jag har upplevt. Det går inte ens att föreställa sig vad han har tvingats genomlida.

   En stor eloge måste gå ut till Dagens Nyheter och journalist Stefan Lisinskis oförtröttliga granskning av Kaj Linnas fall. Även alla advokater som har engagerat sig genom åren, inte minst nuvarande ombudet Thomas Magnusson, förtjänar att omnämnas. Likaså ska utredarna Jan Olsson och Peter Karlsson hyllas. Jag är glad att det finns engagerade människor som kan rätta till statens fel.

   Detta är tredje gången på knappt 20 år som en livstidsdömd får resning. Därtill har ett stort antal andra dömda friats efter att Högsta domstolen gett dem en andra chans. Det har länge pratats om införandet av någon form av resningsinstitut som ska göra det lättare att få en ny prövning. Dags för makthavarna i Stockholm att ta itu med detta. Jag är personligen övertygad om att det finns minst ett par ytterligare livstidsdömda som är oskyldiga. Ändra reglerna så att även dessa personer får en ny chans till rättvisa.