Inrikesminister Anders Ygeman

Anders Ygemans svek

När den nuvarande regeringen hade tillträtt blev inrikesminister Anders Ygeman snabbt mediernas älskling. Han uttalade sig kraftfullt om än det ena och än det andra och framstod som allt annat än någon velig politiker, som kanske möjligen skulle fundera på att utreda något. Men nu har det visat sig att det var tom retorik. Hans åtgärder har inte resulterat i någonting och hans utlovade kraftfulla åtgärder inför årsskiftet blev bara snömos.

   Under 2015 var såväl polisledningens som inrikesministerns ursäkt för att allt färre brott resulterade i åtal, att vi hade så många flyktingar att ta hand om. Det är sant att vi hade en stor flyktingström då, men DN påvisade att det var en ytterst liten del av den svenska poliskåren som hade arbetat med den frågan.

   Under hela 2016 har vi sedan fått höra att snart ska vi få se på resultat utifrån den nya organisationen. Först skulle det märkas redan till våren 2016. Men det blev tvärtom, allt färre fall som resulterade i att de lämnades över till åklagare, för att tids nog kunna leda till fällande domar.

   Sedan skulle vi enligt såväl rikspolischefen som inrikesministern få se resultat under sommaren 2016, för nu höll den nya organisationen på att sätta sig, sa man. Icke, sa Nicke. Raset fortsatte. Därefter skulle det hela vända under hösten – men så blev det inte heller.

   En åtgärd som har upprepats gång på gång är att man ska anställa 600 civila brottsutredare. Det här har såväl rikspolischefen Dan Eliasson som andra polischefer i hans närhet upprepat som ett mantra.

   Inrikesminister Anders Ygeman och justitieministern har hakat på och gång på gång tjatat om det här under det gångna året. Det låter ju onekligen som något kraftfullt med 600 nya utredare. Men man behöver varken vara polis eller brottsforskare för att begripa att 600 nyanställda civila som inte kan någonting om polisarbete, omöjligen kan ersätta de närmare tusen erfarna poliserna som sagt upp sig det senaste året.

   Det vägs inte ens upp av två eller tre tusen oerfarna personer som inte vet någonting om polisarbete. Det finns ett gammalt begrepp inom polisen som benämns ”snutnäsa”. Genom åren har jag följt många fall som resulterat i fängelsedomar just genom att en eller flera poliser haft denna snutnäsa.

   Ett exempel är den sexualsadistiske styckmördaren som hade mördat och förlustat sig med en yngling – i den ordningen. Mannen var inte alls misstänkt för mordet när han redogjorde i ett brev för den sista gången han träffade mordoffret.

    Brevet var föredömligt pedagogiskt uppställt. Där räknades upp datum, tider och platser etc. Ytligt sätt var det alltså en utmärkt bra redogörelse. Men några erfarna kriminalare tyckte att den var ”för bra”. Så de gjorde en enkel koll av den här mannens betalkort som bland annat visade att han hade tankat bilen i Vällingby i västra Stockholm, när han påstod att han och den mördade ynglingen hade varit i Köpenhamn.

   Därmed började man titta närmare på vem han var och hörde personer i hans omgivning. Med tiden resulterade det hela i att han dömdes för mordet till rättspsykiatrisk vård. Och där fick han vara inlåst livet ut.

    En oerfaren person kan se på två likadana vittnesmål som något som bekräftar en händelse och där den enas berättelse styrks av den andra. Medan en erfaren polis med snutnäsa istället kanske misstänker att dessa två personer har pratat ihop sig, eftersom deras påstådda iakttagelser är så väldigt lika. Snutnäsan och erfarenheten säger honom eller henne att så exakt lika brukar aldrig vittnen ha uppfattat händelser.

   En snutnäsa utgörs av intuition, analytisk förmåga och framförallt – polisiär erfarenhet. Alltså något som en nyanställd civil utredare omöjligt kan ha, oavsett hur begåvad han eller hon eventuellt är.

   När så rikspolischefen Dan Eliasson hävdade att vi medborgare skulle få se på resultat och en vändning till årsskiftet, tycktes inrikesminister Anders Ygeman ha fått nog. Han framförde att om Dan Eliasson inte kunde visa upp en vändning till årsskiftet, så skulle det leda till ”kraftfulla åtgärder”.

   Återigen hade alltså Ygeman, som vid det här laget blivit landets populäraste minister, framträtt och kraftfullt sagt ifrån.

   Vad blev det då för kraftfulla åtgärder när det visade sig att det fortsatt att rasa? När det visade sig att höstmånaderna och inte minst december blivit allt sämre i jämförelse med tidigare år. Det blev snömos. Ingenting. Nada.

   Ygeman och Eliasson hade letat med ljus och lykta efter något enda litet ljus i mörkret och fått fram en polisregion och ett län (alltså en mindre del av en region), där det blivit något lite bättre i december. Det här gjorde man stor sak av och hävdade att det var ett tecken på att det nu höll på att vända.

   Låt mig ha oförskämdheten att påpeka att i sex av landets sju polisregioner har det tvärtom rasat allt mer. Värst är region Mitt där antalet brottsfall som överlämnats till åklagare under december 2016 har rasat med hela 69 procent i jämförelse med december 2015.

   Rikspolischefen och inrikesministern lyckades alltså därutöver hitta ett (1) län där det blivit bättre. Ursäkta mig om jag återigen framstår som oförskämd genom att påpeka att det i Sverige finns 21 län.

   Vad blev det då för kraftfulla åtgärder? Det bidde en tumme. Ett litet åtgärdspaket som bland annat innebär att några åklagare ska förstärka utredningsverksamheten. Men – åklagare har det alltid funnits i utredningsverksamheten. Vid alla grövre brott är det redan en åklagare som leder utredningsarbetet.

   Därtill ska det tillsättas en kommission som ska beta av gamla ärenden. När man uppenbarligen inte hinner med nya ärenden ska alltså folk avsättas för gamla ärenden. Och det ska bli bättre uppföljningssystem och mer detaljerad statistik. Löser det fler brott?

   Nyutexaminerade poliser ska ut på fältet, hävdar man också. Ja, naturligtvis ska de inte placeras bakom skrivbord. Men det viktiga är att de får arbeta ihop med erfarna kollegor. Först då kan de lära sig vad polisarbete innebär i praktiken. Alltså precis som det är inom de flesta andra yrkesgrupper.

   Rikspolischefen hävdade också att under 2017 och 2018 skulle vi börja se resultat av omorganisationen. Tidigare har han hävdat att vi ska få se en vändning inom det närmaste kvartalet eller halvåret. Senaste budet är alltså inom ett år till två år…

   Och slutligen konstaterade landet inrikesminister Anders Ygeman att:

– Rikspolischefen Dan Eliasson, som är Sveriges kanske mest erfarna myndighetschef, har fortsatt förtroende.

   Därmed vet vi vad Ygeman menar med ”kraftfulla åtgärder”. Därmed vet vi att hans kraftfulla framträdanden i olika medier där han minsann klargjort att man inom olika områden skulle se till att… vad det nu var den gången – inte står för någonting. Utan bara är tomt prat.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och flera tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.