Trump och hans närmaste

Trump och demokratin

Världens fascineras av USA:s nya president. Vad är det han håller på med? Och varför? Att bara döma ut honom som en dumskalle, håller inte. Han har faktiskt manövrera sig fram i det Republikanska partiet till att bli deras presidentkandidat och därefter bli USA:s president. För att förstå vad det handlar om behöver man titta på hur en gangsterledare eller diktator tänker och agerar. Och inte bara som Carl Bildt undra om Trump har rökt på.

   Alla som har en annan åsikt än gangsterledaren om någonting fasas snabbt ut – om han överlever. Journalister som antyder den minst lilla kritik mot gangsterledarens agerande är enligt honom hemska människor som ljuger. Som för ut falska nyheter och så vidare.

   Domstolar som i något sammanhang har gått emot gangsterledaren har haft fel. Han hävdar bestämt att han inte gjort något fel och angriper såväl domare som de lagar domstolen har utgått ifrån när de dömt – även om det är landets grundlagar.

   Eftersom ingen av Trumps närmaste medarbetare törs säga emot honom för han fram de mest underliga tankar och påståenden. Som att det har varit något slags terroristbrott i Sverige de senaste dagarna, utan att det har varit minst lilla antydan till terroristbrott.

   Troligen är han inte medveten om att han faktiskt ljuger gång på gång. Eftersom han är van att aldrig bli motsagd av de som omger honom klampar han på och anklagar alla som påvisar att han har helt fel, för att ljuga och sprida falska påståenden.

   Om han själv på sin kammare okritiskt har läst på någon obskyr sajt om än det ena och än det andra där de mest underliga ”nyheter” förs fram, eller om det är några av hans medarbetares hjärnspöken som har anammats av ledaren, ska vara osagt.

   Kloka politiska ledare vet att de inte bara kan omge sig av ja-sägare. Vet att de måste ha några som kritiskt granskar och ifrågasätter. Om inte annat har de medierna att tillgå, som just har den samhälleliga uppgiften av vara granskare. Vilket i varje fall vissa av medierna i såväl USA som Sverige lever upp till.

   När jag för många år sedan intervjuade den internationellt framträdande företagsledaren Hans Werthen på hans kontor, bjöd han på fika efter intervjun. Vi pratade lite hit och dit om olika saker. Jag frågade hur det kom sig att det hade varit så enkelt att komma i kontakt med honom och få en tid för en intervju. Växeln hade kopplat mig direkt till honom och dagen därpå träffades vi.

– Det är så bra med er journalister, svarade Werthen. Vi anlitar massor av konsulter som levererar hundratals sidor med självklarheter, som de tar väldigt bra betalt för. Medan ni journalister gräver fram vad som är fel och sammanfattar det hela föredömligt kort.

Han gjorde en paus, och sa med ett stort leende:

– Och bäst av allt. Det är någon annan som betalar för det.

   Kloka ledare, antingen det är företagsledare, politiska ledare eller rikspolischefer begriper att de inte bara kan omge sig med ja-sägare, om deras ledarskap ska fungera. Därtill begriper de och omfattar vad vi en gång i tiden fick lära oss i skolan, om hur en demokratisk stat är uppbyggd:

  • Det folkvalda parlamentet stiftar lagarna.
  • Regeringen är verkställande.
  • Domstolarna dömer i det konkreta fallet med lagarna som grund.
  • Medierna är granskarna.

   Därmed är medierna något av samhällets revisorer. Och en seriös revisor nöjer sig aldrig med att bara titta på en del av bokföringen.

   En diktatur däremot, oavsett om det är en politisk, militär eller religiös diktatur, har en helt annan uppbyggnad. Den kan sammanfattas kortfattat i att ledaren/diktatorn bestämmer. Punkt och slut.

   Det här vill, eller kan, Trump uppenbarligen inte förstå. När domstolar grundat på den amerikanska konstitutionen går emot honom, angriper han domstolarna och domarna personligen. När journalister granskar honom kritiskt, angriper han dem och kallar dem hemska människor och fiender till folket.

   Tydligast blev det när han nu i veckan återigen fick frågan om han som alla tidigare amerikanska presidenter öppet skulle redovisa sina deklarationer? Trump svarade:

– Varför det? Jag vann ju.

   Så talar en diktator som inte vill kännas vid öppenhet och grundläggande demokratiska regler.

   Problemet är att vad diktatorer som till exempel Hitler skulle komma att göra härnäst, ofta kunde förutses. Därmed blev han besegrad av amerikanska, engelska och ryska militära ledare och politiker.

   Trump blir svårare att besegra, för en lynnigare politisk ledare lär världen aldrig tidigare ha skådat. Vad han får för sig nästa dag, är näst intill omöjligt att förutse. Jag tror dock att han med tiden kommer att besegras inifrån, av det egna partiet. Att en av Tv-kanalen Fox nyhetsankare angriper Trump offentligt är en signal om det, eftersom Fox är en utpräglat republikanvänlig Tv-kanal. En annan signal är alla de amerikanske framträdande företagsledarna som ifrågasatt hans agerande.

   Har svårt att tänka mig att det anrika Republikanska partiet i längden kan ha en president som beter sig som en gangsterledare och diktator. Fortsätter Trump som han har börjat så kommer det att slå tillbaka mot republikanerna under många årtionden framöver. Om han framöver stoppas och avsättas via krigsrätt eller på annat sätt, återstår att se. Låt oss hoppas att han inte stoppas på det sätt som man alltför ofta hanterar vad man uppfattar som problem i USA – genom att låta skjuta ihjäl honom.

 

Tillägg 20.45:

   En av moderaternas EU-parlamentariker, Gunnar Hökmark, har idag beskrivit Trumps första tid i Vita huset som ”en maktfullkomlighet som står i strid med rättsstaten”. Hökmark säger vidare att Trumps uttalanden är i strid med de värden som präglar västvärlden.

    Historikern och Svenska Akademiens tidigare ständiga sekreterare skriver idag i DN:
”Med Donald Trump har USA fått sin farligaste ledare någonsin. Kan han bli som Hitler månne? Tveksamt, för USA 2017 är inte Tyskland 1933, och The Donald saknar Der Führers destruktiva intelligens. Fast han är i besittning av annat. Trump har Hitlers aggressivitet och brist på intresse för politikens praktiska sida”.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.